Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(639-1052) 
 
Avancerad sökning
   

 

Tankeinvaliditet som orsak till förnekandet av individens "fria vilja"  956. Om individen önskar någonting som representerar begäret efter utplåning, är denna önskan abnorm och kan endast ha uppstått på grund av ett eller annat fel i tankeorganen, varvid den färdiga önskan blir en produkt av tankeinvaliditet. Men då tankar är detsamma som föreställningar, måste tankar som är produkter av tankeinvaliditet och därför är defekta, vara detsamma som "falska föreställningar". Till sådana "falska föreställningar" hör ett förnekande av väsendets "fria vilja", på den grunden att det till exempel med sin vilja och sina ord inte kan betvinga sin egen organism till att bli oåtkomlig för den undergång som av jordmänniskan vanligen benämns "döden". Att väsendet inte kan tillfredsställa sådana eller liknande önskningar, upphäver inte den totala "fria vilja" som jaget i sin djupaste analys besitter. Ty dessa önskningar är ett attentat riktat mot ting som är helt immuna mot attentat, nämligen själva det eviga "något" eller jaget. Då detta "något" inte är ett ämne eller materia, lyder det inte under materielagarna och hör inte heller hemma under det som kan skapas eller tillintetgöras, och kan då inte heller vara underkastat de "skapade" tingens lagar. Det utgör själva "den skapande principen", är själva "skaparen". Men "skaparen" kan inte förgöra sig själv. Endast det han har skapat kan han åter upplösa, tillintetgöra eller omforma. Då skapelse enbart kan vara en omformning av materien, måste varje önskan som i verkligheten går ut på en omformning av något som inte är materia, till exempel "det gudomliga något" eller jaget, således vara en villfarelse.
      Tanken eller viljan är alltså här inriktad på något som inte kan vara material för dess utlösning. Här finns ingenting att omforma eller förändra. Väsendet kan då inte få sin vilja tillfredsställd och känner därför denna "bunden", känner sig självt maktlöst och upplever den därmed förbundna "besvikelsen". Denna "besvikelse" är alltså reaktionen av tankeinvaliditeten. Den är dess smärta eller obehag. Det är denna abnorma förnimmelse som verkningarna av en abnorm föreställning oundvikligen måste leda till.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.