Läs och sök i Tredje testamentet
| "Syndafallets" verkningar och den nuvarande jordmänskligheten. "Syndafallet" är en berättelse om kretsloppet | 965. Strid och lemlästning, slit och träldom, smärta och lidande, kamouflerat som lycko- eller solskensupplevelse, var alltså vad "ormen" i själva verket överräckte till Eva och som hon "åt" av och fick Adam att "äta" av. Och verkningarna härav visade sig ögonblickligen. Adam och Eva befann sig inte längre i trädgården. De var inte längre kvar i Guds närhet. Deras upphov, vän och beskyddare var borta. De famlade i mörkret. Och mörkret bredde ut sig över jorden, blev till degenererande religioner, till "materialism", ett gudsförnekelsetillstånd i vilket allt vetande bara är mått- och viktfacit. Illusionen "tillfällighet" eller "slump" blev världsalltets huvudfacit, som oundvikligen befordrade illusionen "var och en är sig själv närmast" och således åstadkom ett fortsatt ätande av "kunskapens träd" eller den "förbjudna" frukten. Och vad har verkningarna blivit av detta? Finner vi inte mänskligheten, den i mått- och viktfacit, i teknik och materialism och därmed i gudlöshet kulminerande mänskligheten, i färd med att upptäcka sin "nakenhet"? Är inte ropet efter "freden", det vill säga kärleken till nästan och Gudomen, den begynnande blida undertonen under den nutida mordteknikens larmande och allt sönderkrossande yta? Ja, är det inte så att denna fred, denna längtan efter kärlek bland väsendena inbördes, rent av är den inspirerande kraften bakom bombplanets, undervattensbåtens eller slagskeppets styrande ratt och det som utlöser dessa helvetesmaskiners mord- och blodbadsalstrande verkningar? Kriget är inte längre en sport, en förlustelse eller en öppen religion som hos äldre tiders primitiva människor, då vägen till "Valhall" eller Gudomens ynnest endast var förbehållen de dräpande och de som själva blev dräpta. I dag kämpar alla mot alla, massakrerar och mördar, men absolut inte för att de gläds åt det. Tvärtom. Hur många tårar flyter inte, hur mycket samvetskval och hur många mentala sammanbrott förekommer inte i soldaternas led på alla fronter? Striden eller kriget i dag förnims som en tvingande nödvändighet. Det är i verkligheten inte alls människorna man vill mörda, det är själva kriget med dess ohyggligheter, ja, själva "helvetet", som man vill tillintetgöra. Man kämpar alltså i själva verket på alla fronter för att "mörda" eller avskaffa kriget. Man mördar människorna endast när man tror sig därigenom kunna "mörda" eller tillintetgöra kriget. I dag är alltså kriget, inte människan, det onda som man förföljer. I äldre tider var det människan, inte kriget, som var det verkliga målet för förföljelsen. Krig var ju gudarnas älsklingssysselsättning och var därmed moral och religion för den tidens jordmänniskor, var den åtrådda men "förbjudna" frukten på "kunskapens träd". I dag är avskaffande av kriget moral och religion för samma väsen. I dag har man upptäckt dess ihålighet eller den "nakenhet" som är förbunden med ätandet av den "förbjudna" frukten. Och då avskaffande av kriget kommer att få kärleken till nästan att växa, blomstra och överstråla allt med sin freds lysande och värmande atmosfär, kommer Adam och Eva därigenom att i verkligheten åter befinna sig i paradisets strålande trädgård, där Guds närhet, Guds tal och smekning, åter hör till deras dagliga upplevelser. Och här har Adam och Eva fullbordat ett kretslopp. "Syndafallet" är således i själva verket en berättelse som förtäljer att livet är ett kretslopp. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt