Läs och sök i Tredje testamentet
| Livssubstans nr 43 – "Syndafallet" som djurets "självbevarelsedrift" | 966. Och vad är "liknelsen om den förlorade sonen" annat än en liknande berättelse? I den "förlorade" sonens medvetande uppstod också ett slags längtan, ett begär efter att komma bort från de gängse traditionerna, bort från fadern, bort från fädernehemmet. Men vad är den "förlorade" sonens vandring bort från fadern och fädernehemmet annat än hans vandring mot materialism, mot glömskan av Gudomen och mot den efterföljande primitiviteten och okunnigheten på de andliga fälten, alltså i princip alldeles detsamma som "utdrivandet ur paradisets trädgård". Är inte fadern just Gudomen, och "fädernehemmet" just "paradisets trädgård"? Att vandra bort från Gudomen, är alltså detsamma som att dyrka materien i stället för Gudomen. Men det bärande i denna dyrkan är skapandet av "tillfredsställelse" åt sig själv, vilket är detsamma som "själviskhet". "Själviskheten" utgör alltså den "förbjudna" frukten i "paradisets trädgård". Den är "äpplet" på "kunskapens träd". Att "äta" av "kunskapens träd", ger erfarenheter på samma gång som det skapar okunskap. Detta "ätande" leder således till stora upplevelser på självdyrkans område, leder till den råa, brutala maktens tinnar, samtidigt som den skapar glömska och därmed okunskap om Gud. Individen befinner sig ju här i ett medvetandetillstånd, där han står i ett motsatsförhållande till Gudomens medvetande. Hela hans lust och intresse går ju enbart ut på att tillfredsställa de egna speciella materiella önskningarna eller begären. Att sinnena därför kommer att utvecklas till gagn för detta tillfredsställande, medan de försvagas på det upphöjda, gudomliga området, är endast helt naturligt. Och individen förlorar då också till sist förmågan att se Gud. Däremot kommer allt sådant som går emot de gängse kärlekslagarna, på vilka hela universum eller världsalltet vilar, att i denna situation skapa behag i hans medvetande. Hela hans hunger riktar sig mot upplevelsen av detta behag. Denna upplevelse är således rent av en livsbetingelse. Men att bli besjälad av en hunger som endast kan tillfredsställas genom överträdelse av de lagar, på vilka kärlek, frid och harmoni vilar, måste ju till sist göra individen till ett geni i konsten att utveckla denna överträdelse. Ja, överträdandet blir till automatfunktioner, och därigenom skapas de organ eller organismer, med vars hjälp förmågor, talanger eller anlag på överträdelsens område kan bringas till kulmination. Det är denna form av medvetandeyttring som vi kallar "självbevarelsedrift". Och denna drift betecknar som "livssubstans nr 43". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt