Läs och sök i Tredje testamentet
| Livssubstans nr 44 – Det kulminerande "djuret" eller den gudlösa materialisten | 967. Då detta djuriska eller själviska tillstånd når sin höjd- eller vändpunkt först i den jordiska människans materialism, är det alltså detta väsen som utgör den största överträdaren av kärlekslagarna, och som därmed befinner sig längst bort från Gudomen. Detta väsen är således det kulminerande "djuret". Och vi ska här ge det beteckningen "livssubstans nr 44". I detta väsen möter vi "den förlorade sonen". I den kalla, intelligensbetonade materialisten finner vi alltså ett väsen som så länge varit koncentrerat på materien och på den genom denna koncentration skapade tillfredsställelsen av materiella, själviska begär, att det tills vidare eller under den nuvarande perioden i sin rad av jordeliv inte bara har glömt Gudomen, utan också glömt sitt eget innersta eller verkliga "själv", och detta i så hög grad att det hårdnackat förnekar dessa två fundamentala faktorers existens. Allt är för detta väsen bara verkningar av orsaker, som även de är verkningar av orsaker, och så fortsätter det i det oändliga. Allt är "döda" funktioner, utlösta av "tillfälligheter". Denna gudasons hela vetande består endast av en kännedom om dessa döda funktioners mått och vikt. Han har förlorat kontakten med Gudomen och sig själv och därmed med livet. Han tror sig vara ett med materien, de döda funktionernas tillfällighet. Detta gudlösa väsen tror alltså blint på den "död" som det överallt fruktar och på alla sätt bekämpar, och blottar därigenom – trots de många intelligensmässiga kunskaperna, de många mått- och viktfacit – sin kulminerande naivitet. Det fruktar ett slut på det liv som enligt dess mer eller mindre direkta förkunnelse inte existerar. Det säger: "Jag vet", "jag förstår", "jag sade", "jag skrev", och uttrycker därmed att detta "något", vars existens det annars påstår vara en omöjlighet, äger såväl kunskap och förstånd som tal- och skrivförmåga. Ett mer inkonsekvent medvetandetillstånd existerar inte. I sanning, gudasonen är här "förlorad", framträder här som något helt annat än sin Faders "avbild". Det är detta i förhållande till Gudomen konträra tillstånd, som i liknelsen om "den förlorade sonen" åsyftas med uttrycket att "äta tillsammans med svinen". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt