Läs och sök i Tredje testamentet
| Varför kulminationsupplevelserna av såväl mörkret som ljuset uppstår samt följderna av dessa |
974. Men till vad tjänar då denna övermättnad?
Varför får gudasonen sitt begär efter ljus eller mentalt solsken så till den grad tillfredsställt, att detta solsken rent av gör hans liv till en öken, där han försmäktar och måste ropa på hjälp?
Och varför får han även sitt begär efter mörkret eller "det onda" tillfredsställt till sådant övermått, att han även här upplever ett liknande ökentillstånd och försmäktande måste ropa på hjälp eller befrielse?
Vore det inte fullkomligare att låta honom uppleva ljus och mörker eller regn och solsken i en permanent och så lagom avpassad kombination, att en "öken" aldrig kunde uppstå i hans medvetande?
Nej, hur skulle då detta gå till?
Vem kan visa upp en fullkomligare form för livets struktur än den som just existerar?
När individen upplever både ljuset och mörkret till ett sådant övermått, att dessa två företeelser under var sin period kulminerar som automatfunktioner, eller från att ha varit "A-vetande" har blivit till "B-vetande", och därefter till "C-vetande", varmed de har blivit till totala undermedvetandefunktioner,* som inte lägger beslag på dagsmedvetandet och således inte längre är vakna, medvetna tankar, då måste naturligtvis dagsmedvetandet i motsvarande grad bli tankefattigt och lida brist på material för sin sysselsättning.
Men en sådan brist är ju detsamma som mental hunger.
Denna mentala hunger uppstår alltså efter varje kulminationsupplevelse av ljuset såväl som av mörkret.
Efter kulminationsupplevelsen av ljuset kan väsendets mentala hunger endast mättas med de tankearter som utgör ljusets kontrast och därför hör disharmonin eller mörkret till, liksom motsatsen är fallet efter kulminationsupplevelsen av mörkret, då hungern alltså endast kan mättas med tankearter som utgör kontrasten till mörkret eller disharmonin.
Jordmänskligheten har alltså mer eller mindre passerat kulminationsupplevelsen av mörkret, och den hungrar därför i motsvarande grad efter friden, efter harmonin och ljuset.
Mörkret kan inte längre mätta jordmänsklighetens mentala hunger.
Den riktar sin längtan mot varje kontrast till mörkret.
Och ljuset är nu det starkt åtrådda målet för dess kamp.
Men om den inte hade fått lov att uppleva mörkret till en sådan grad som fallet var, skulle den aldrig ha kunnat få sin vakna, dagsmedvetna horisont utvidgad med kunskaper om hur mycket ljuset och harmonin eller friden i själva verket är värda.
____________ * "Övermedvetandefunktioner" är rättat till "undermedvetandefunktioner" i enlighet med manuskript. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt