Läs och sök i Tredje testamentet
| "Det som upplever" och "det som upplevs" såsom utgörande "den fasta punkten" respektive "rörelse", samt väsendenas uppfattning härav |
994. Upplevelsen av livet kan alltså aldrig i något enda fall i sin innersta analys utgöras av något annat än just denna rörelsens treenighet: "rörelse 1:s" beröring med "rörelse 2", varigenom "rörelse 3" uppstår.
Denna rörelsens treenighet är det absolut enda som är tillgängligt för förnimmelse.
Och denna tillgänglighet skulle vara totalt omöjlig, om inte just det oändliga, eviga – "något som är" – existerade.
Som vi här ser, är alltså detta – "något som är" – helt oberört av "rörelse" eller förnimmelse.
Om det inte vore på det sättet, skulle det i sig självt vara "rörelse" och inte utgöra någon "fast punkt", och då vore varje form av förnimmelse helt omöjlig, eller också vore man tvungen att anta att "rörelse" kunde uppleva "rörelse".
Om ingenting annat än "rörelse" existerade, skulle ett lokomotiv eller vilken annan maskin som helst kunna uppleva sin egen start, sin rörelse och sitt avstannande.
Vore inte accepterandet av ett sådant resonemang en skriande kontrast till varje form av intellektualitet?
Eftersom det är ett faktum att "rörelsen" upplevs, måste det finnas "något" som just "upplever". Och därigenom blir det ett lika orubbligt faktum att upplevelsen avslöjar två ting, nämligen "det som upplever" och "det som upplevs". "Det som upplever" är den "fasta punkten". Och "det som upplevs" är "rörelsen". Men som vi just har sett, kan upplevelsens kosmiska analys endast utgöras av "rörelse 1:s" beröring med "rörelse 2", varigenom "rörelse 3" uppstår. Att vi upplever dessa "rörelser" som uppbyggnad och nedbrytning, som mord, dråp, lemlästning, som lycka och olycka eller vilken annan företeelse som helst, förändrar inte "rörelsens" och därmed en handlings kosmiska analys. Den utgör ständigt den ovannämnda rörelsetreenigheten: "rörelse 1:s" beröring med "rörelse 2", varvid "rörelse 3" uppstår. Det som sker äger uteslutande rum i "rörelsen" – inte i den "fasta punkten". Det verkligt "levande något" i väsendet är evigt oföränderligt. Det är riktigt att man enligt det gängse vardagliga språkbruket uppfattar tingen annorlunda och tror att det är detta "levande något" som berörs av händelsen, men det är just denna från verkligheten avvikande uppfattning som visar oss väsendenas ännu rent materialistiska förnimmelseförmåga. De ser inte alls ordens eller meningarnas kosmiska innehåll och får därigenom en helt materialistisk uppfattning eller osann bild av verkligheten. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt