Läs och sök i Tredje testamentet
| Det kosmiska djupet i språket eller i varje mening eller uttalande | 997. Vi har här fått ett litet exempel på hur ord och meningar har ett kosmiskt djup, i vilket deras innehåll av absolut sanning fullständigt avslöjas. Och på samma sätt som Världsåterlösarens uttalande genom det kosmiska avslöjandet visade det gudomliga "något" såsom orörligt och därmed detta "någots" eviga bestående, så innehåller eller uppvisar varje normal mening exakt samma avslöjande. Det är omöjligt att skriva eller säga något som i sin kosmiska analys berör själva detta "något". Allt som kan sägas, allt som kan analyseras, är sådant som frambringas, sådant som uppbyggs genom planer eller tankar, medan det som tänker och skapar planer och manifestationer aldrig kan uttryckas genom någon som helst tanke, eftersom det i sig självt inte är tanke, inte är sammansatt av planer, inte är uppbyggt. Och eftersom det inte är tankar, inte utgör en kombination av planer, så finns inget att analysera. Endast "något som är" förblir den ständigt orubbliga analysen för det levande upphovet bakom tankarna eller planerna. En mening eller ett uttalande kan således aldrig ge uttryck för något annat än att "rörelse 1" berör "rörelse 2", varvid "rörelse 3" uppstår. Den "fasta punkten" bakom "rörelserna" kan – utöver att den utgör ett "något som är" – aldrig uttryckas i ord, eftersom det inte finns något att ge uttryck för. Att den inte desto mindre existerar, är ju ett faktum på grund av konstaterandet eller upplevelsen av "rörelserna". Det är genom detta konstaterande eller denna upplevelse som var och en av oss förnimmer sig själv som centrum mitt i livet, mitt i sin omgivning och i sitt eget öde. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt