Läs och sök i Tredje testamentet
| Livssubstans nr 60 – Väsendets "eviga liv" | 999. Då ingenting över huvud taget som kan ske i tillvaron – det må vara manifestation av krig eller fred, hat eller kärlek, konst eller vetenskap, naivitet eller högintellektualitet, eller det må vara skapandet av kläder, hus, maskiner eller redskap av alla slag – kosmiskt sett genom språk, tal eller skrift kan betecknas som något annat än "rörelse 1:s" beröring med "rörelse 2", varigenom "rörelse 3" uppstår, så blir dessa tre "rörelsearter" tillsammans, såväl som själva språket, ett nytt orubbligt bevis för att ett "något" som upplever rörelserna existerar, och även för att denna existens evigt fortsätter. Att "rörelserna" upplevs, går ju inte att förneka. Men eftersom de upplevs, måste det också finnas "något" som upplever. Om detta "något" inte vore en "fast punkt" eller en motsats till "rörelsen", vore allt konstaterande av "rörelse" en omöjlighet. Då konstaterande av "rörelse" är detsamma som "upplevelse av livet", skulle det alltså inte existera någon som helst form av liv eller medvetande, om detta upplevande "något" inte existerade som den absolut "fasta punkten", helt bortsett från att allt perspektivskapande då skulle vara omöjligt. En evig död, vilket i detta fall betyder ett evigt "intet", skulle existera där världsalltet i dag gör allt till ett outplånligt "något". Med den kosmiska upplevelsen av den "fasta punkten" och "rörelsen" blir vi alltså vittne till att det upplevande "något" endast kan existera med en tillvaro som aldrig kan ha börjat, och likaså aldrig kan upphöra. Och då det levande "något" är detsamma som "det levande väsendet", blir det således här för den utvecklade forskaren ett faktum att varje levande väsen har en evigt existerande tillvaro eller ett absolut evigt liv. Detta eviga liv betecknar vi här som "livssubstans nr 60". |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt