Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1591-1938) 
 
Avancerad sökning
   

 

Den andliga vetenskapen som ett tredje och sista testamente  1849. Trots yttre konflikter och motstånd i en ständigt stigande grad pekar jordmänniskornas djupaste tendenser i riktning mot en större allmän sympati än Moselagens könsbestämda sympati, alltså mot en sympati som sätter kärleken till nästan skyhögt över fortplantningsprincipen och visar att denna inte ständigt kommer att förbli det viktigaste i livet. Det viktigaste blir i stället en sympati som i överensstämmelse med Världsåterlösarens förkunnelse endast kan vara en sympati som förenar alla väsen i den innerligaste mentala och fysiska omfamning, helt oberoende av kön, folkgrupp, nation och världsåskådning. Var det inte denna kursändring och uppfattning om sympati och kulturutveckling eller Guds skapande av människan som var orsaken till att "Gamla testamentet" inte längre var till fyllest, utan måste ersättas eller kompletteras med "Nya testamentet"? Och är det inte samma fortgående utveckling som nu är orsaken till att inte heller detta nya testamente längre är till fyllest, utan kräver en vetenskaplig förklaring i stället för den tidigare dogmatiska eller diktatoriska utläggningen? Är det inte just detta krav som nu framkallar den andliga vetenskapen, som i sin sanna natur endast kan vara vetenskapen om kärlek till nästan, och därför måste bli ett tredje och sista testamente. Efter detta testamente behöver ingen människa längre någon annans vägledning. Här kan hon helt ledas fram till sin egen stora invigning eller andliga födelse, varefter hon själv har upphöjts till att bli ett med Fadern och med världsbilden och därmed själv är vägen, sanningen och livet.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.