Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(F,A,B,1-16) 
.  
(1-34) 
 
Avancerad sökning
Se symbol nr 11 i nytt fönster Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 1   

 

  34.  Förklaring till symbol nr 11
Symbolen representerar de tre principerna "X1", "X2" och "X3" i deras framträdande som "en treenig princip", det vill säga som "ett levande väsen".
      Vi har i symbol nr 8 symboliserat "X1" med en vit skiva. Denna symboliserar det "något" som genom "X2" utgör det dirigerande upphovet eller makrojaget i varje levande väsens organism och likaså utgör jagen i de i samma organism existerande mikroväsendena. För att detta "något" skall kunna framträda som "den ende" och "de många", utan vilket tillstånd varje levande väsens existens skulle vara en total omöjlighet, finns alltså principen "X2". Denna princip har redan berörts i symbol nr 9 och är här symboliserad med en violett skiva, i vilken det finns en stor öppning i mitten och många mindre öppningar ute i symbolens kant. Om vi nu lägger den violetta skivan över den vita skivan, blir denna synlig genom den stora öppningen i mitten och de små öppningarna ute i symbolens kant. Den vita skivan sedd genom den stora öppningen symboliserar makrojaget i det levande väsendet, medan samma skiva sedd genom de små öppningarna symboliserar jagen i organismens mikroväsen.
      På symbol nr 11 ser vi alltså detta "något" eller makrojag symboliserat med det vita fältet i mitten, medan mikrojagen i organismen är symboliserade med de små vita fälten ute i symbolens kant.
      Vi ser vidare att det namnlösa "något" eller "X1" på symbol nr 11 är symboliserat med en sexuddig stjärna. Detta skall markera att det levande väsendets manifestation och upplevelse sker genom sex olika medvetande- eller livstillstånd, vilket vill säga ett för varje grundenergi.
      De av strålarna halvt betäckta stjärnfigurerna utanför den vita stjärnan skall här symbolisera de samlade verkningarna av de eviga organen i jagets övermedvetande, såsom den högsta elden, ödeselementet, grundtalangkärnorna och ödestalangkärnorna, vidmakthållna av moderenergin och urbegäret, som markerats med strålglorian och den violetta färgen i symbolens kant omkring mikrojagen. Det är detta samlade organfält i övermedvetandet som vi har gett beteckningen "X2".
      De färgade fälten mellan makrojaget och mikrojagen symboliserar "X3" eller resultatet av jagets övermedvetande och undermedvetandefunktioner eller samlade skapar- och upplevelseförmåga. Detta resultat är medvetandet och organismen.
      Medvetandet och organismen är uppbyggda av de sex arter av materia eller stoff som de sex grundenergikonstellationerna utgör. Genom sina övermedvetande- och undermedvetandefunktioner skapar jaget av denna materia sin manifestation och upplevelse av livet. Då jagets övermedvetande- och undermedvetandefunktioner utlöses i ett delvis evigt och delvis timligt organ för varje grundenergi, får det härigenom förmåga att med hjälp av dessa organ skapa och uppleva livet i motsvarande sex olika grundarter av livsupplevelse, alltså en för varje grundenergikombination. Det är verkningarna av dessa sex organfunktioner som vi känner under begreppen instinktfunktionen, på symbolen betecknad med röd färg, tyngdfunktionen, orange färg, känslofunktionen, gul färg, intelligensfunktionen, grön färg, intuitionsfunktionen, blå färg, och minnesfunktionen, ljus indigo. Dessa färgade fält på symbolen symboliserar alltså makrojagets medvetandefält.
      Genom dessa medvetandefält upplever makrojaget livet som vaket dagsmedvetande och omedvetet nattmedvetande. Men livsfunktion skulle omöjligt kunna äga rum, om ifrågavarande väsen inte var ett mikroväsen i ett makroväsens inre. Hur skulle det få möjlighet att använda sina sex stora medvetandetalanger om det inte befann sig i en makroorganism, där det kunde få det för varje grundenergiegenskap motsvarande grundenergimaterialet att skapa och uppleva i? – Vad tjänar det till att ha strålande skapar- och upplevelseförmågor om det inte fanns något att skapa i och därmed inte heller något att uppleva? – Därför måste varje levande väsen befinna sig som mikroväsen i ett makroväsens organism och medvetandeområden. Denna organism och dessa medvetandeområden är alltså inte bara manifestations- och upplevelseorgan för makrojaget. De är också universum eller livsrum för mikroväsen. Därför blir makrojagets ovannämnda sex olika skapar- och upplevelsefält var för sig ett tillvaroplanför mikroväsen.
      De färgade fälten på symbolen symboliserar alltså inte bara makroväsendets områden för medvetandefunktioner, utan de symboliserar också dessa områden som livssfärer eller tillvaroplan för mikroväsen. "Växtriket" är alltså vårt makroväsens utvecklande av "instinkt". "Djurriket" är dess utvecklande av "tyngdenergi". "Det fullkomliga människoriket" är dess utvecklande av humaniserad "känsla". "Visdomsriket" är dess utvecklande av "intelligens". "Den gudomliga världen" är dess utvecklande av "intuition", medan "salighetsriket" är dess utvecklande av "minne". Dessa vårt makroväsens medvetandeområden, som utgör våra tillvaroplan eller livssfärer, är som redan påpekats markerade med rött, orange, gult, grönt, blått respektive ljus indigo.
      Vårt makroväsen är i första hand jordklotet, som i sin tur är organ i solsystemorganismen, som igen är organ i vintergatsorganismen och så vidare i det oändliga. Denna oändliga serie av makroorganismer utgör alltså en helhet, i vilken varje enskilt makroväsen endast utgör en lokalitet. Denna helhet åter utgör ett makroväsen i vilket alla andra levande väsen finns som mikroväsen, utan att det självt finns som mikroväsen i något annat väsen. Och vi har alltså i detta alltomfattande makroväsen den absolut enda verkliga, sanna Gudomen, i vilken vi alla lever, rör oss och är till. Det är till detta av helheten bestående makroväsen och inte till vårt lokala makroväsen som vi bör ställa in vårt medvetande i bön och uppträdande. I motsatt fall är det gudasonen vi tillber i stället för Gudomen. Detta är en urspåring, även om denna dyrkan kan vara en nödhjälp för väsen som ännu befinner sig i religiositetens primitiva och ointellektuella stadier.
      Då symbol nr 11 symboliserar det levande väsendet i dess framträdande som en treenig princip, där stjärnan i mitten är uttryck för jaget, de små vita fälten i symbolens kant för dess mikrojag, medan de färgade fälten mellan stjärnfältet och mikrojagen är uttryck för det skapade, det vill säga medvetandet och organismen, kan den också vara symbol för Gudomen, alltså den över oss existerande oändliga och eviga ocean av makroväsen inuti makroväsen i vilken vi befinner oss som mikroväsen, lever, rör oss och är till.
      Om vi nu betraktar symbolen som uttryck för Gudomen, symboliserar den vita stjärnan i mitten Gudomens jag. Strålfältet och de små runda vita fälten i symbolens violetta kant symboliserar Gudomens skaparförmåga respektive mikrojagen, genom vilka Gudomen befordrar sin skaparförmåga. De sex färgade fälten mellan Gudomens jag och mikrojagen utgör alltså Gudomens medvetande och organism. Vi ser på färgerna att detta medvetandes materia är de sex grundenergierna och att det finns ett medvetandefält för varje energi. Men dessa Gudomens medvetande- och organismområden skulle vara en total omöjlighet om livsenhetsprincipen eller makroväsens- och mikroväsensprincipen, det vill säga "den ende" och "de många", inte fanns.
      På symbolen ser vi att det utgår en stråle från varje mikrojag och att det utgår strålar från makrojaget, som häri detta fall skall uppfattas som Gudomens jag. Vi ser att dessa båda strålutlösningar går i riktning mot varandra. Där dessa båda former av energiutlösning möter varandra, uppstår skapandet och därmed livsupplevelsen och manifestationen. Detta har på symbolen betecknats med det färgade fält i vilket mikrojagets stråle möter makrojagets strålar, som alltså i själva verket betyder att gudasonens stråle möter Gudomens strålar. Gudasonen möter här Gudomens strålar, som är identiska med allt som hör in under begreppet materia eller alla existerande former av stoff, alla naturens skapelseprocesser, medväsendenas alla manifestationer, alla livsformers framträdande, ja, allt vad gudasonen över huvud taget kan förnimma av skapelseprocesser eller manifestationer av liv runt omkring sig. Gudasonens stråle på symbolen är uttryck för hela hans manifestation eller skapande, hela hans uppträdande och tankefunktion. Där gudasonens stråle möter Gudomens strålar uppstår det en reaktion. Denna reaktion är gudasonens upplevelse av livet.
      Denna upplevelse av livet befordras och formas genom de sex grundenergierna. På symbolen ser vi därför ett reaktions- och livsupplevelseområde för varje grundenergi. Ett sådant område har på symbolen markerats med färgen på den grundenergi som är den kulminerande och därför den ledande i området. Genom Gudomens och gudasonens inbördes strålaktion befordras gudasonens livsupplevelse från tillvaroplan till tillvaroplan. Det är denna befordran från plan till plan som människorna redan börjat lära känna under begreppet "utveckling". Men vi skall senare på specialsymboler visa hur strålreaktionen mellan Gudomens och sonens energiutlösningar inte bara befordrar sonen en enstaka gång genom grundenergiplanen, men att denna befordran är evig. Varje gång sonen har passerat alla sex grundenergistadier, vilka – som symbolen visar – utgör ett kretslopp, fortsätter sonens passage genom ett nytt kosmiskt kretslopp och så vidare i all evighet. Vi måste här komma ihåg att gudasonens jag såväl som Gudomens jag är eviga realiteter, som därför också har evigt medvetande och evig manifestations- och upplevelseförmåga. Vi har ju redan sett att jagets "X2" och "X3", det vill säga skaparförmågan och medvetandet, är lika eviga som "X1". Tack vare det levande väsendets identitet som en treenig princip är det identiskt med evigheten och därmed identiskt med odödligheten.
      Symbol nr 11 symboliserar, som vi nu har sett, hela världsalltet som ett levande väsen. Detta levande väsen utgör ett makroväsen som skiljer sig från alla övriga existerande levande väsen därigenom att det inte samtidigt är mikroväsen i ett ännu större makroväsen, såsom fallet är med alla andra existerande levande väsen. Dessa levande väsen kan därför uteslutande finnas som mikroväsen i detta gigantmakroväsen som utgör världsalltets helhet. Vi har därför här kommit till en situation där vi inte längre kan ta miste på vem som är Gudomen, vem som är alla levande väsens absolut enda och sanna upphov, liksom vi inte heller kan ta miste på vilka som är gudasönerna. Vi ser här livsmysteriets stora lösning i en så enkel analys att vi tack vare denna kan se att det inte finns andra väsen i tillvaron än dessa två livsformer: "Fadern" och "sonen". Därför kan ingen som helst av dessa söner utgöra Fadern och alltså heller inte vara Gudomen. Som följd härav kan de heller aldrig utgöra det verkliga eller absoluta objektet för tillbedjan. I en sådan situation kan de endast vara "avgudar". Då alla existerande levande väsen i sin struktur utgör makroväsen för mikroväsen och utgör förenade lokalväsen i den oskiljbara helhet som utgör Gudomen, ser vi här alla dessa makroväsen som Gudomens samlade "fadersmedvetande". Genom detta fadersmedvetande utstrålar Fadern hela sin gigantiska i allvisdom och allkärlek ledda allmakt på ett sådant sätt att inte en enda manifestation, stor eller liten, i något som helst fall i sitt slutfacit kan vara annat än till glädje och välsignelse för de mikroväsen för vilka han är högsta makroväsen och därmed det rätta objektet att inställa sig på och tillbedja. Då alla levande väsen i världsalltet är mikroväsen i honom, kan de inte undgå att antingen redan leva i eller efter hand komma att uppleva den kärlek, glädje och välsignelse som hans slutfacit alltid oundgängligen befordrar. Att alla existerande levande väsen är makroväsen för sina mikroväsen och därmed också är inlemmade som organcentra i Gudomens fadersmedvetande betyder inte att de är fullkomliga organcentra i fadersmedvetandet. Vi ser att de ofärdiga människorna i stor utsträckning rent av saboterar sina egna mikroväsen i sin organism genom att intaga för organismen giftiga och saboterande materier eller ämnen, tobak, alkohol och alla andra livssaboterande pulver, piller och vätskor som människorna i så stor utsträckning är förfallna till. Att de härigenom skapar helvete för sin organisms mikroväsen och därmed själva får uppleva sjukdomar och lidanden, har de ännu mycket svårt att förstå. Men det är just denna bristande förståelse som visar att de inte är "Guds avbild". Detta betyder i sin tur att de ännu inte blivit ett makroväsen som liksom Gudomen endast kan utlösa kärlek mot sina mikroväsen. Det är därför som Gudomen eller Fadern måste skapa om människorna till sin avbild, till att vara honom lika.
      Om vi betraktar symbolen som uttryck för Gudomen, så betecknar den vita stjärnan och de härifrån utgående strålarna Gudomen eller Fadern, medan de vita fälten och de härifrån utgående strålarna betecknar gudasönerna, det vill säga de levande väsendena. De färgade fälten utgör alltså reaktionerna av mötet mellan Faderns utstrålning och sönernas utstrålningar. Dessa reaktioner utgör hela den skapade världen. Det finns alltså inte en enda skapelse som inte är ett resultat av reaktionen mellan Faderns och sonens utstrålning. De färgade fälten visar vilken grundenergi som reaktionerna är ett resultat av. Resultatet är alltså ett tillvaroplan för varje grundenergi. Vi ser på symbolen att det färgade fältet symboliserar ett kosmiskt kretslopp. På symbolen ser vi endast ett kretslopp för grundenergiernas passage, men detta kretslopp är endast ett enskilt lokalt kretslopp i en oändlig kedja kretslopp. I senare symboler skall vi komma närmare in på dessa kretslopp. Både mikroväsendena och makroväsendena befinner sig i var sina kretslopp. Vi ser sålunda jorden markerad på en särskild plats i kretsloppet. På färgen ser vi att det är tyngdenergizonens kulmination som den för närvarande passerar. Tyngdenergizonen är krigszonen eller djurriket. Stjärnfiguren längre fram skall bara markera det totalt fullkomliga människorikets början. Om tre tusen år kommer mänskligheten i sin kosmiska kretslopps- eller utvecklingspassage att ha passerat stjärnan och hunnit in i det totalt fullkomliga människoriket, där allas psyke eller medvetande är befriat från de sista resterna av deras i dag nedärvda djuriska medvetandetendenser. Men livet går vidare. Symbolen visar oss ännu högre och fullkomligare världar, där alla är befriade från primitivitet, okunnighet, hat, krig, och förföljelse, sjukdom och nöd. Kontakten mellan Faderns utstrålning och sonens utstrålning är här absolut kulminerande visdom och kärlek. Sonen som Gudomens totala avbild kan därför här absolut endast uppenbara skönhet, välsignelse och glädje.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.