Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(F,I,78-100) 
.  
(1-7,U) 
 
Avancerad sökning
Se symbol nr 91 i nytt fönster Innehållsförteckning för Den eviga världsbilden, bok 6   

 

  91.3 Symbolen ska visa vad som sker när människorna dör. Om man känner till den enskilda människans struktur, kan man redan på förhand någorlunda förstå eller veta vad hon kommer att uppleva när hon går över på det andliga planet.
      Nederst på symbolen ser vi en rad små lodräta fält, där varje fält symboliserar ett medvetande. I det första fältet finns det mycket svart, vilket ska symbolisera ett mycket primitivt väsen. I nästa fält finns det lite mer vitt. Det är uttryck för att kristusbarnet eller kristusmentaliteten växer. Det är här som djuret blir till människa.
      Den ofullkomliga människan består av två olika naturer, den djuriska och den mänskliga. Den djuriska naturen är detta att var och en är sig själv närmast, att den starkares rätt gäller, att det är viktigt att hävda sig själv. Den mänskliga naturen innebär att man önskar vara en sol, att man önskar vara till glädje och välsignelse för andra, att man hellre vill ge än ta. Likaså är den intellektualitet som väsendet utvecklar en del av den mänskliga naturen. Det är dessa olika stadier vi ser nedtill på symbolen. Från vänster mot höger ser vi att väsendena blir högre och högre utvecklade och att kristusmentaliteten blir större och större.
      Fysisk skapelse finns inte på det andliga planet. Den andliga världen är baserad på vårt medvetande, på vår tanke, och man kommer därför att uppleva det andliga planet i förhållande till det medvetande man har. Mängden av det ljusa och det mörka i medvetandet blir bestämmande för vad vi kommer att uppleva i den andliga sfären, som är symboliserad med det svarta och vita området precis ovanför den orange figuren. Vi ska igenom detta område för att komma uppåt till de andra andliga planen. Dessa andliga plan känner religionerna inte närmare till, de kallar dem paradiset. Men när man känner till kretsloppen och medvetandeenergiernas placering, kan man lära sig förstå vad som sker och vad man med sina förmågor kan uppleva efter döden.
      De religiösa väsendena bärs av instinkt och tro, de känner inte till analyser. De vet bara att om man inte är god och inte är på det ena och det andra sättet, kan man riskera att bli förtappad och komma till ett evigt helvete. Detta helvete har symboliserats genom figuren med dödskallen och flammorna. Det är döden. Det är många som tror att det inte finns något annat än döden. Andra tror att man kommer att brinna i helvetet och få ett evigt straff osv., men det finns varken straff eller evig eld, det har inte alls med verkligheten att göra. Det är människornas egna föreställningar, och de måste ju göra sig gällande. Dessa föreställningar är fundamentala hos många människor. Om man säger till dessa människor att det inte alls är riktigt och att det inte finns något evigt helvete, tror de att man är gudlös. De kommer att säga att det står skrivet där och där och att det sägs i kyrkan osv. Man kan inte få de troende bort från denna tanke. Hur ska de komma bort från denna tanke? De kommer således in och ser detta helvete. Det är deras egen föreställning. Jag vet ett fall med en man som skulle dö. Han låg på sin dödsbädd och ropade och skrek att han brann i helvetet. Han hade inte varit så god som han skulle vara, och då måste han ju tro att han var kvalificerad för helvetet. Det krävdes två man att hålla honom, för han kände att han brann i helvetet. Men så ropar han på Kristus, och så säger han: "Nu kommer Kristus." Det som inträffade var alltså vad som alltid sker när man ropar på hjälp, nämligen att man får hjälp. Det var ju en skyddsängel som kom och hjälpte honom, och så blev han befriad från sin skärseld.
      Det kan således vara farligt och mycket obehagligt att ha sådana tankearter. Men längre fram, när man har mycket ljus i medvetandet, kommer man att uppleva ett motsvarande ljus efter döden. I religionerna har ju människorna lovats ett paradis, som på symbolen visas med det vita fältet med den gyllene staden. De olika formerna av paradis och helvete är naturligtvis som de föreställningar människorna har bildat sig på det materiella planet. Vikingarna hade sina gudar och sitt Valhall, som var uttryck för deras uppfattning om himlen. Indianerna har sina eviga jaktmarker, och andra naturmänniskor har naturligtvis också sina föreställningar om ett paradis. Det är alltså det första de kan skapa. Det har inte mycket med logik att göra, men det är med detta de kan bli hjälpta i början. Dessa föreställningar får in väsendena på det materiella planet. Det är deras första begynnande något grova, robusta tankeskapande som gör sig gällande på det materiella planet. Om väsendena inte hade kommit ned i den fysiska världen, skulle det varken ha funnits himmel eller helvete, men nu när de har kommit hit ned, har de börjat uppleva kontrastförhållanden.
      Till och med högt utvecklade människor eller människor med en framskriden tro, tror ännu på ett paradis, ett nytt Jerusalem med gator av guld osv., och det får de verkligen också uppleva. På detta stadium är människorna bundna av instinkt. Det har inte med logik att göra. Men tills vidare säger dem deras instinkt att det måste vara så, och det har också förklarats på det viset för dem av auktoriteter. De tror på det, och detta att tro är inte en viljeakt, det är en medfödd automatisk förmåga som finns hos dem, och som finns hos alla primitiva folkslag i början. De tror alla på att det finns en försyn, att allt är levande osv., det kan man inte ta ifrån dem, det är ett instinktmässigt tillstånd. Men efter hand som de intellektuella förmågorna utvecklas, börjar människorna vilja rannsaka och förstå, och de upptäcker att dessa föreställningar är ologiska, att de inte kan stämma, och då börjar de få en helt annan föreställning om de andliga världarna. Som vi ser på det vita fältet längst till höger, kan människan bli så utvecklad att det inte finns någon tro som spärrar vägen. De övriga fälten till vänster om detta symboliserar människor med trosföreställningar dels om skärselden, dels om ljuset. De kan skapa sig de mest förfärliga föreställningar om skärselden, och alltefter förmåga kan de ha sina ideal och föreställningar om ljuset. Alltsammans är föreställningar som inte är baserade på någon särskild logik, och dessa föreställningar är det fundamentala i dessa väsens upplevelse efter döden.
      Men det finns andra väsen som har blivit mycket humana och har fått kosmiskt medvetande, kristusväsen. Ett kristusväsen är inte bundet av föreställningar. Inne på det andliga planet kan det gott se andra väsens föreställningar om helvete och himmel, men det är självt frigjort i kraft av sin intellektualitet och sin kunskap om den verkliga sanningen. Kristusväsendet kan därför röra sig fritt upp genom de andliga planen.
      De färgade fälten (gult, grönt, blått, indigo och rött) symboliserar kretsloppets andliga riken, som väsendena rör sig igenom, innan de åter ska födas på det materiella planet (orange färg).
 
Följande text är från kursföredragets första hälft, där Martinus inte visade symboler.
 
Det är min önskan med dessa analyser om döden att få människorna att förstå, att det är en välsignelse att dö när det sker på det rätta sättet, för då är det ingången till en ljusets tillvaro. Det är riktigt att det existerar något som har viss likhet med helvete och skärsled, men det är ingenting annat än vad man själv inbillar sig. [...] Man kan till exempel känna att tiden står stilla. Men man märker det som om det är en evighet. Det tar aldrig slut. Himlen är grå, mörk och svart med åska och blixtar osv. Ibland vadar man i gyttja och sjunker och sjunker och kan inte komma någonstans. Man kan se områden däruppe, där det är solsken, men det är några lodräta klippmurar som man inte kan komma uppför. Det kan verka som om allt detta är fruktansvärt. Men det har en gudomlig betydelse, för desto snabbare kommer dessa väsen att bli olyckliga. Det är ju meningen att de ska bringas att förstå, att här behöver de hjälp. Här kan de inte klara sig själva. Här ska de ropa på hjälp, och det kommer de att göra. Så snart de känner att de är olyckliga, att de är hjälplösa, börjar det klarna i deras sinnelag. Då kan skyddsänglarna träda in, och så blir de hjälpta. Då berättas det för dem att de inte befinner sig på det materiella planet längre. Det berättas för dem att de befinner sig på ett tankeplan, och så får de lära sig se att materien lystrar till tanken. Det är deras egna föreställningar de har trampat runt i. Dessa existerade inte någon annanstans, det var deras eget mörka medvetande de fastnade i. På motsvarande sätt blir världen ljus omkring dem när medvetandet förändras och blir ljust. Skyddsänglarna sätter då tankeförmågans speciella organ ur funktion för mörka tankar. Tankematerialets mörka skikt blir bortsuggererat. Detta skikt verkar som en figur som har människans form. Det kan skyddsänglarna suggerera bort, och det är det som ibland kan gå omkring som ett spöke.* Det är en fantom. När det är avskilt från själva anden är det ju en fantom. Men det är en våglängd. Därefter kan väsendet inte minnas något av de ting som det var förbittrat över. Det kan vara ett äktenskap som det är förbittrat över. Det kan vara något helt annat. Det kan ha begått självmord osv., men det kan väsendet inte minnas det minsta av. Det har helt tagits bort. Tills vidare kan det inte minnas det minsta av allt detta. Därefter är det upptaget av humana ting alltefter dess egen utveckling i humanitet.
 
Den eviga världsbilden, 6:e kursen, 3:e föredraget, 19/1 1956
 
 
Nedanstående text angående bortsuggerering av mörka tankar är från ett föredrag utan symbolvisning.
 
Denna skyddsängel träder nu in och börjar berätta för väsendet: "Se, allt detta mörker du ser är bara dina egna föreställningar. Du är nu i en helt annan värld. Här lystrar materien till tanken. Du ska se till att komma bort från dessa mörka tankar. Nu ska du se vad jag tänker. Nu tänker jag på en stor blomma, och då står den där. Pröva du också att tänka på ett litet ting." Och då upptäcker vederbörande att det står där. "Ja, men du kan tänka på större ting, tänk dig nu hela himlen. Tänk dig att detta mörker är borta." Och så tänker vederbörande att det är borta och börjar upptäcka att det var då en vidunderlig värld. – Så stryker skyddsängeln, ja, den suggererar bort dessa mörka medvetandeskikt från känsloområdet i mentaliteten. Det är helt enkelt en materia som man kan ta bort. Den har gestalt som en människa. Den har till och med människoform. Denna gestalt ska tas bort, det är denna gestalt som blir "ett astralt lik".* Mycket ofta är det dessa astrala lik man kan se som spöken.
 
Paradis och skärseld, 1954
 
____________
* I en bandupptagning säger Martinus: "Ett spöke eller en fantom som går igen är 'ett astralt lik'. Det är den mörka sidan. Det är den materiella sidan. Det materiella medvetandeskiktet är bortsuggererat. Personen är inte själv i det, utan detta medvetandeskikt kan fortsätta att gå igen. Det är ju ett elektriskt fenomen som kan fortsätta i flera hundra år, i 400–500 år, och som beror på de vanerörelser som vederbörande har varit mest koncentrerad på. [...]
      Om man är van att göra samma sak under en längre tid, om man gör samma rörelse varje dygn, om man går fram och tillbaka på samma ställe, så bildas ett helt system som så att säga kan ge liv åt sig självt. Ett spöke kan gå igen i 400, 500 och 600 år. Men det försvinner ju, eftersom det är mineraliskt. Allt andligt är mineraliskt." [Bandupptagning 31/12 1957.]


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.