Läs och sök i Tredje testamentet
| KAPITEL 12 Livssubstanser | |
| 763. | Introduktion |
| 764. | Allt är identiskt med pågående liv som är i färd med att förvandlas och därigenom är uttryck för ett evigt "någots" existens |
| 765. | Livets uttrycksformer är detsamma som dess synliga substanser. "Kosmiska kemikalier" |
| 766. | Det högsta resultatet av "kosmisk kemi". I kraft av spiralerna har den "kosmiska kemisten" getts förmågan att bli det han önskar |
| 767. | Spiralerna är livets huvudkolorit. "X3" är det levande väsendets kolorit eller den del av detta väsen som är tillgänglig för förnimmelse och skapelse |
| 768. | Jagets skiftande kolorit såsom identisk med "orsak och verkan" |
| 769. | Skapande består inte i att frambringa "något" av "intet", utan i att förvandla eller omskapa redan existerande skapade ting. Skaparförmågan är en nedbrytnings- och en uppbyggnadsförmåga. Inget nytt kan skapas annat än genom nedbrytning av något annat. "Kosmisk kemi" är en nedbrytnings- och uppbyggnadsprocess |
| 770. | Vår upplevelse av livet kan endast äga rum på ett fundament av ruiner. Den materiella vetenskapen och "bladen" på "livets träd" |
| 771. | Stammen, grenarna och konturerna eller kronan på "livets träd". Vad "livets träd" har till uppgift |
| 772. | "Kosmiska skogar". "Kosmisk kemi" är detsamma som jagets kolorering |
| 773. | Livssubstans nr 1 – Urbegäret |
| 774. | Livssubstans nr 2 – Hunger |
| 775. | Livssubstans nr 3 – Mättnad |
| 776. | Livssubstans nr 4 – Avföring |
| 777. | Livssubstans nr 5 – Ämnet eller materien |
| 778. | Varför uttrycket "livssubstans" blir gemensam beteckning för alla ledande detaljer i specialanalyseringen av själva livet eller medvetandet |
| 779. | Samarbetet mellan de tre "X:en" utgör det som är tillgängligt för förnimmelse eller det som är medvetandet eller livet. Jaget som den "fasta punkten" i det levande väsendet |
| 780. | Förnimmelse är endast konstaterande eller mätning av bestämda former av rörelse. Vid livskällans upprinnelse |
| 781. | Livskällan är rörelse. Dess upprinnelse står att finna i området för "X2". Gränsen mellan "X1" och "X2" |
| 782. | I området för "X3" finns ingen absolut "fast punkt". Allt är här rörelse. Jordklotet tar med sig allt i sin rörelse genom rymden |
| 783. | Varför vi uppfattar vissa ting som "fasta punkter". De utgör i verkligheten illusioner, är dolda rörelser |
| 784. | Ett skapat ting representerar skilda former av rörelse, inte bara i avstånd, utan även i tillstånd. Det är rörelse i allt som befinner sig inom området för "X3". Rörelse är en betingelse för varje tings tillgänglighet för förnimmelse |
| 785. | Det blir ett faktum att den absolut "fasta punkten" omöjligt kan finnas inom en förnimmelsehorisonts område. Hur den absolut "fasta punktens" existens och position utanför förnimmelseområdet eller rörelsen blir ett faktum |
| 786. | Då allt inom området "X3" är rörelse, måste vi vända tillbaka till området för "X2" för att finna rörelsens allra första upprinnelse och därmed gränsen mellan livet och livets herre |
| 787. | Hur man kan veta att det existerar någonting annat än rörelse. Rörelse avslöjar ett "viljande något". Där det "viljande något" inte behärskar rörelsen inom sitt eget område, uppstår vad vi kallar "katastrofer" |
| 788. | "X2" utgör området för medvetandelivets förbindelse med "det gudomliga något". På tröskeln till medvetandets eller livets allra första späda gryning |
| 789. | När jaget och "rörelsen" möts |
| 790. | "Rörelsen" har sitt alfa och omega i "X2". Upphovet till "rörelsen" eller "X1" blir ett faktum genom indirekt förnimmelse |
| 791. | Det över "rörelsen" härskande "något" befinner sig inte här eller där, finns inte uppe eller nere. Det kan endast existera med analysen "något som är" |
| 792. | "Jag" och "det" utgör analysen av det levande väsendets egen förnimmelse av sig självt |
| 793. | Jaget förnims som det djupaste i vår egen organisms mittpunkt. Hela vårt framträdande är en poängtering av "jag" och "det". Jaget är den "fasta punkten", kring vilken all "rörelse" rör sig. "Den treeniga principen" bekräftas genom vår egen förnimmelse av livsupplevelsen |
| 794. | Jaget kan "vända" energierna eller rörelsen. Jaget är "immateriellt" |
| 795. | Vår förnimmelse av livet är att uttrycka som en "inre omedveten del" och en "yttre medveten del". Materialistens förnekande av jagets existens och ett erkännande som uttrycker närvaron av "något" i den "omedvetna delen" av förnimmelsen av livsupplevelserna |
| 796. | Väsendets "jagbegrepp" och begreppen om "gudar" och "andar" etc. är det som "hjärtat är fullt av och som munnen talar om". Det bekräftar närvaron av "något" i väsendets medvetande, för vilket det har måst skapa uttryck redan innan det hade diktarförmåga eller intelligensmässig talang |
| 797. | "Jaget", "gudar" och "andar" uttrycker inte något som är produkter av diktarförmåga eller intelligensmässig uppfinningsrikedom, utan är kännetecken, genom vilka man markerat såväl sitt eget som andra väsens "själv" |
| 798. | Då det är ett faktum att verkningarna av jaget existerar, blir det också ett faktum att jaget existerar, eftersom ingen verkan kan existera utan orsak |
| 799. | Att det finns något som vi uttrycker som "ande", gör också jagets existens till ett faktum. "Ande" och "materia" |
| 800. | Väsendena kan laborera med materien i sin "inre värld" likaväl som de kan laborera med materien i den fysiska världen, och frambringar därigenom det vi kallar "tankefunktion" eller "andlig verksamhet" |
| 801. | Manifestation och skapelse. Den materiella världen kan endast existera som en avspegling av de levande väsendenas "inre värld" |
| 802. | Att väsendena har måst skapa sig uttryck för de två världarnas ingripande i deras praktiska dagliga liv, är också bidragande bevismaterial för den "andliga världens" existens |
| 803. | Varför det levande väsendet tror att naturens skapelseprocesser "blir till av sig själva" |
| 804. | Varför jordmänniskan på ett visst stadium endast uppfattar sig själv och sina auktoritativt erkända medväsen som "levande", medan "naturen" uppfattas som en kombination av "döda materier" |
| 805. | De gamla orden "Guds ande svävade över vattnet" blir till verklighet. Varför naturen här betecknas som "vattnet". "Ande" och "den heliga anden" |
| 806. | Jaget framträder som en icke förnimbar mittpunkt, ett centrum, i vårt medvetande, och därför som en "blind punkt" |
| 807. | Om jaget inte förnims som en "blind punkt" |
| 808. | Vi förnimmer inte ett tings verkliga natur, utan bara förhållandet mellan detta ting och vårt eget jag. Där ett ting inte utgör ett eller annat förhållande till vårt jag, är det inte förnimbart för oss och blir "något nr 1" |
| 809. | De gamla orden att "varje uppfattning är avhängig av det öga som ser" blir verklighet. Varför väsendenas uppfattningar blir "relativa". Perspektivprincipen |
| 810. | En tillbakablick på det material, med vars hjälp vi kan dokumentera jagets existens |
| 811. | Väsendets framträdande som individualitet är enbart baserat på jagets existens. Om individualiteten blott vore en fantasibild. Materialistens förnekande av jagets existens är bevis för hans egen individualitets orubblighet |
| 812. | Hos djuret existerar jagförnimmelsen endast som "egendomskänsla". Jagförnimmelsen och spiralen |
| 813. | Varför jaget existerar som en absolut "fast punkt" och betydelsen av denna dess existens |
| 814. | Den moderna vetenskapen och den absolut "fasta punkten". Ett fält där jordmänniskan redan nu "ser kosmiskt" |
| 815. | Varför den materiella forskaren eller jordmänniskan inte "ser kosmiskt". Förnimmelseförmågans "linshinna", "bildhinna" och "bildpunkt" |
| 816. | Så länge väsendena endast förnimmer med undermedvetandet, blir deras uppfattningar "relativa" |
| 817. | Det levande väsendet kommer inte ständigt att leva kvar i "relativa" insikter. Jordmänniskans insikt i det fält som ligger i hennes förnimmelseförmågas brännpunkt |
| 818. | Den materiekombination som vi benämner "levande väsen", "människor" eller "djur" är endast fodral, i vilka det viljedirigerande "något" eller "X1" döljer sig. Varför jordmänniskan menar att dessa kombinationer utgör det verkliga upphovet |
| 819. | "Den relativa synen" och "den absoluta synen". "Den kosmiska klarsynen" |
| 820. | De eviga facit, såsom "den treeniga principen", vart och ett av "de tre X:en", evighetskroppen, "över- och undermedvetandet" etc., existerar i kraft av den absoluta synen och utgör det eviga väsendet självt. Relativiteterna är detta eviga väsens yttre skiftande ljus eller strålglans. När man förnekar det "kosmiska medvetandet" samtidigt som man upplever "relativiteterna" |
| 821. | Rörelse, medvetande och liv är identiska. Allt är "livssubstanser" |
| 822. | Hur "rörelsen" blir till "livsyttring". Livet är endast ett laborerande med intryck och uttryck |
| 823. | Där jordmänniskan inte kan se "rörelsen" som "livsyttring", uppstår materialismen eller övertron att "tingen blir till av sig själva". Materialismen är också ett av de stadier som måste försvinna för den "kosmiska klarsynen" |
| 824. | Livssubstans nr 6 – Jagets "vändning" av "rörelsen" eller "energin" |
| 825. | Jagets "vändning" av "rörelsen" utgör den djupaste analysen av principen "sexualitet". "Befruktning", "havandeskap" och "födelse" är endast stadier i "rörelsens" av jaget utförda "vändning" |
| 826. | Alla befruktar alla, liksom alla blir befruktade av alla. Upplevelsen av livet är i absolut mening sexuell utlösning. Varför livsfunktionerna inte alltid är njutning. Det obehagliga är lika nödvändigt som det behagliga |
| 827. | Sexualiteten hos den jordiska människan är uppspaltad i två grupperingar, av vilka endast den ena erkänns som "sexualitet" |
| 828. | "Enpoliga väsen". "Speciella hanväsen" och "speciella honväsen" |
| 829. | "Den maskulina polen" |
| 830. | "Den feminina polen" |
| 831. | De båda könens avhängighet av varandra. Ett lyckligt äktenskap |
| 832. | Jordmänniskans framträdande som "speciellt hanväsen" och "speciellt honväsen" är degenererande till förmån för skapandet av hunger efter ting som ligger helt utanför begäret efter att äga något specialväsen av motsatt kön |
| 833. | Vardera könets individer måste dela det motsatta könets beundran med en hos detta kön uppkommen ny intressesfär |
| 834. | Äktenskapet på det nuvarande jordmänskliga utvecklingsstadiet. "Smekmånadsdagarna" är bara en återblick in i jordmänniskans "förlorade paradis". Hennes väg leder orubbligt till ett nytt paradis på hittills oanade mentala höjder eller lysande tinnar |
| 835. | Den nya intressesfären hos könen och de kvarlevande religiösa traditionerna och dogmerna |
| 836. | Skillnaden mellan de nitiskt "rättrogna" och de ädla "otrogna" |
| 837. | Två stora utvecklingsepokers möte med varandra. Världsåterlösaren och det äktenskapliga monopolet |
| 838. | Mellanstadierna mellan enpoligt och dubbelpoligt tillstånd skapar degeneration inom äktenskapet. Den sexuella driften är mer frigjord hos jordmänniskan än hos djuret |
| 839. | Väsendena vill ha könsnjutning, men försöker med hjälp av sin intelligens att komma ifrån dess naturliga följder eller verkningar: befruktningen och avkomman. Organismernas förvandling och andra framträdande degenerationstecken |
| 840. | Att ingå äktenskap för att söka undgå eller för att kamouflera ett dubbelpoligt tillstånd, strider mot alla naturlagar och är en förbrytelse mot den andra parten i äktenskapet. Mönstergilla dubbelpoliga väsen. "Den högsta elden" eller en sexuell sfär som förenar individen med Gudomen, uppfyller honom med "den heliga anden" eller "kosmiskt medvetande" |
| 841. | Man kan inte genom en abnorm sexuell inställning eller speciella experiment uppnå "invigning" eller "kosmiskt medvetande" |
| 842. | De prostituerade kvinnorna. Koppleriet och dess verkningar |
| 843. | Den manliga prostitutionen och dess verkningar: sexuell degeneration, kronisk arbetslöshet, psykisk funktionsnedsättning, bedrägeri och oärlighet, väsendenas omformning till psykopater, vilket leder till internering, kastrering och sjukhus |
| 844. | Varför män, såväl gifta som ogifta, söker sig till prostitutionens kvinnor. När den erotiska åtrån är alltför dominerande i förhållande till förälskelseförmågan |
| 845. | Varför äkta män har "älskarinnor" vid sidan av hustrun. När förälskelseförmågan är alltför dominerande i förhållande till den erotiska åtrån. "Älskarinnornas" öde |
| 846. | I abnormiteternas förgård |
| 847. | Grunden till att man söker den sexuella utlösningen bör vara att man åtrår denna och inte att man åtrår pengar |
| 848. | När en naturlig sexuell hunger inte blir tillfredsställd |
| 849. | Varför jordmänniskan blint störtar sig ut i mörka sexuella ödesbanor |
| 850. | "Att hålla sin stia ren", är inte alltid liktydigt med att följa auktoriserade dogmer |
| 851. | Varför de allmänna moralväktarna eller predikanterna i regel är de sista att förstå det stora budet "Du skall älska din nästa som dig själv" |
| 852. | Liksom individens sympati eller kärlek till det motsatta könet endast kan existera som en organfunktion, kan hans eller hennes kärlek till det egna könet också bara existera som en organfunktion. Denna sistnämnda kärlek är allkärlekens vårbrytning |
| 853. | "Syndafallet" har genomgått en fenomenal utveckling |
| 854. | Ropet efter Gudomen är starkare än någonsin tidigare. Den förlorade sonen finner, efter den långa resan genom tiden, rummet och mörkret, Fadern – i sitt eget bröst, och livet blir bländande ljus |
| 855. | När individen börjar känna stark sympati för sitt eget kön. Platonisk kärlek |
| 856. | Olycklig kärlek |
| 857. | Begreppen "kvinnohatare" och "manshatare". När individen måste erkänna "att han inte är som andra" |
| 858. | Samhällets förföljelse av de "homosexuella" |
| 859. | Varför begreppet "syndare" blev en huvuduppfattning för jordmänniskorna |
| 860. | Varför tron på "nåden" och "syndernas förlåtelse" genom Jesus Kristus kom in i världen |
| 861. | Vad "syndernas förlåtelse" ger den troende |
| 862. | Varför Jesus använde formeln "Du har fått förlåtelse för dina synder" |
| 863. | Den nuvarande auktoriserade kristendomen är endast en viss, lokalt anpassad fas i världsåterlösningen för de i viss mån ännu uppträdande anhängarna av "Gamla testamentets" Gud |
| 864. | Jesu samtal med Nikodemos avslöjar en helt annan sida i Världsåterlösarens mission än den som består i att ge "syndernas förlåtelse" |
| 865. | Varför de "troende" menar att det är "dopet" och inte återfödelsen eller reinkarnationen som är samtalsämnet mellan Jesus och Nikodemos |
| 866. | Nikodemos kom inte till Jesus för att få "syndernas förlåtelse", utan för att få ta del av den högintellektuella sidan av hans förkunnelse eller budskap |
| 867. | Jesus känner till reinkarnationen eller återfödelsen, men vet att inte på långt när alla kan förstå den |
| 868. | "Syndernas förlåtelse" var inte det mest högintellektuella eller centrala i Jesu mission. Det var i stället hans visdomsförkunnelse |
| 869. | Endast genom utvecklingen kan väsendena förvandlas från "djur" till "gudamänniskor", inte genom "syndernas förlåtelse" |
| 870. | Om man förnekar reinkarnationen, är man alltjämt med om att korsfästa Världsåterlösaren |
| 871. | Världsåterlösaren påvisar en tillvaroform där man inte föds av kvinnor |
| 872. | Varför Världsåterlösaren måste beteckna reinkarnation och utveckling genom formlerna "himmelriket", "det eviga livet" och "uppståndelse" |
| 873. | Jesus jämför en kommande, ny tillvaroform med "änglarnas" i "himlen" |
| 874. | Världsåterlösaren skiljer mellan "himmelriket" och "himlen" |
| 875. | "Himmelriket" är den genom utvecklingen fullkomnade fysiska livsformen, vilken helt ska förvandla jorden till en "ny jord" och en "ny himmel" |
| 876. | En bekräftelse av Världsåterlösarens löfte om att "ärva" "det eviga livet" |
| 877. | När man betraktar den högintellektuella sidan av Världsåterlösarens manifestation som mindre väsentlig |
| 878. | Världsåterlösaren och de intellektuellt rättfärdighetshungrande väsendena |
| 879. | Världsåterlösningens högsta ideal och föreskrifter blir identiska med vårt eget dagliga livs fakta |
| 880. | Våra analysers kontakt med Bibelns högsta visdomsord och löfte |
| 881. | "Himmelriket" är detsamma som utvecklingsspiralens tredje avsnitt eller "det riktiga människoriket" |
| 882. | Världsåterlösarens totalinställning till "himmelriket" och "helvetet" |
| 883. | Begreppen "himmel" och "helvete" är bara två formler, varmed man för närvarande ger svar på individernas fråga: "Vart kommer vi efter döden?" |
| 884. | Tvivel och otro är naturliga företeelser och kan inte läggas någon till last |
| 885. | Tvivel och otro är detsamma som "hungern efter rättfärdighet" |
| 886. | De bibliska formlerna eller uttrycken kommer inte ständigt att vara till fyllest |
| 887. | Den inre vreden gentemot nästan skapar skuld inför visdomens dom |
| 888. | Att förfölja sin nästa med skällsord eller andra stridsmedel, skapar skuld inför jordisk överhet |
| 889. | Individen har en domän som är helt oåtkomlig för den jordiska överheten |
| 890. | Ett väsen som säger "du dåre" till sin nästa hör också till dem som "inte vet vad de gör" |
| 891. | Det "andliga helvetet" och de jordiska lidandena |
| 892. | Det "andliga helvetet" är helt utan nytta |
| 893. | Det "andliga helvetet" är värdelöst som skrämselbild och kan heller inte rättfärdigas genom sakramenten |
| 894. | Det "andliga helvetet" visar på disharmoni mellan Gudomens och Världsåterlösarens mentalitet |
| 895. | Världsåterlösarens uppfattning om "helvetet" |
| 896. | Inget väsen kan bli offer för ett "evigt helvete". "Helvetet" är inte ett uttryck för vanlig fysisk eld |
| 897. | Den kyrkliga kristendomens uppfattning om "helvetet" och konsekvenserna därav |
| 898. | Varken rikedom eller fattigdom, varken hälsa eller sjukdom, kan vara uttryck för ynnestbevis eller straff från Försynen |
| 899. | Konsten att skapa ett lyckligt öde |
| 900. | "Helvetet" är vägen till "himmelriket" |
| 901. | Världsåterlösaren uppfattar inte "helvetets eld" som materiell, fysisk eld |
| 902. | Väsendenas högst olika inställning till sin omgivning avslöjar ett mentalt växande som ytterligare formas av Världsåterlösarens och profeternas föreskrifter och ideal |
| 903. | Den hos väsendet framträdande mentala hungern och mättnaden avslöjar att dess mentalitet omöjligt kan ha börjat och lika omöjligt kan komma att avsluta sin bana under ett enskilt jordeliv |
| 904. | Livets totala meningslöshet och orättfärdighet, om reinkarnationen eller återfödelsen inte existerade |
| 905. | Naturen bekräftar med orubblig auktoritet livets och Försynens gudomlighet, logik och kärlek |
| 906. | Väsendenas lidanden eller olyckliga tillstånd utgör inte de av Försynen avsedda färdiga slutresultaten, utan är blott mellanstadier på vägen till dessa |
| 907. | Jordmänniskorna är ännu inte färdiga väsen och är därför inte i kontakt med det fullkomliga stadium för animaliskt liv som jorden genom sin förvandling redan är i stånd att erbjuda dem |
| 908. | "Helvetet", de olyckliga ödena eller lidandena är ofärdiga stadier i den stora skapelseprocessen |
| 909. | Jordmänniskans domäner passar ännu inte in i själva jordklotets domäner, utan befinner sig i smältdegeln |
| 910. | Mänsklighetens starkaste inre längtan är orubbligt riktad mot humanitet |
| 911. | En öppen dörr in till den makrokosmiska mentalitet som har önskat jordens förvandling. Vårt begär efter humanitet är en droppe av makroväsendets eller den skapande maktens önskan om jordförvandlingens fullkomnande |
| 912. | Den sanna vetenskapliga forskaren kan inte undgå att åtminstone som hypotes acceptera ett levande, tänkande upphov bakom naturens eller jordens förvandlingsprocess |
| 913. | Det är endast en tidsfråga innan varje jordmänniska kommer att ha fullständig tillgång till klotets livsresurser |
| 914. | Jordmänsklighetens mentalitet utvecklas och kommer mer och mer i kontakt med skapelseprocessens mål eller plan |
| 915. | Den stora skapelseprocessen och jordmänniskans ideal. Ideal som tidigare ledde till "Valhall", leder i dag till fängelse, straff och förnedring, medan ideal som tidigare ledde till "Helheim", i dag leder till "himmelriket" |
| 916. | Humanitetens atmosfär börjar inhölja jordklotet så starkt, att det till slut ska få kriget, ofreden och lidandena att försvinna från dess yta, sfär och område |
| 917. | Då den stora skapelseprocessen och jordmänniskans utveckling är kulminerande kärlek, finns här inte plats för något "evigt helvete", "evig förtappelse", lika lite som det i absolut mening finns plats för "synd" eller "syndare" |
| 918. | Hur begreppen "en vred gud", "straff" för "synd" eller "helvete" på ett visst primitivt mentalt utvecklingsstadium är logiska slutledningar eller hypoteser |
| 919. | Varför Världsåterlösaren hänvisar till "helvetets eld" |
| 920. | Våra analyser i Livets Bog samt Världsåterlösarens och Bibelns stora sanningar |
| 921. | Den i materien eller ämnena boende energin eller kraften kan endast existera såsom identisk med mikroväsens kollektiva medvetandeyttring |
| 922. | Varför vi inte i evighet kan behålla vår nuvarande fysiska organism |
| 923. | "Födelse" och "död" som konsekvenser av att organväsendena passerar snabbare genom spiralkretsloppet än makroväsendet |
| 924. | När makroväsendets hunger- och mättnadsrytm inte passar in på organväsendenas hunger- och mättnadsrytm |
| 925. | Varför återfödelsen eller reinkarnationen är en betingelse för livets fortbestånd |
| 926. | Våra analyser rättfärdigar Världsåterlösarens uttalanden |
| 927. | Avslutning på en viktig bianalys samt orsaken till att vi framlagt den för läsaren |
| 928. | Livssubstans nr 7 – "Befruktning" eller "mottagande av energi" |
| 929. | Förnimmelserna av behag eller vällust genom den älskade och genom naturen är identiska |
| 930. | Varför allt, kosmiskt sett, är "glädjenyanser" |
| 931. | Livssubstans nr 8 – Avgivande av energi i befruktningsakten |
| 932. | Livssubstans nr 9 – "Lyckan" eller "saligheten" |
| 933. | Livssubstans nr 10 – "Olyckan" eller "helvetet" |
| 934. | Livssubstans nr 11 – Ödeselementet |
| 935. | Livssubstans nr 12 – Viljan |
| 936. | Livssubstans nr 13 – A-vetande |
| 937. | Livssubstans nr 14 – B-vetande |
| 938. | Livssubstans nr 15 – C-vetande |
| 939. | Livssubstans nr 16 – Talangkärnan |
| 940. | Livssubstans nr 17 – Den maskulina polen. Livssubstans nr 18 – Den feminina polen |
| 941. | Livssubstans nr 19 – "Hankön" eller "hanväsen". Livssubstans nr 20 – "Honkön" eller "honväsen" |
| 942. | Livssubstans nr 21 – "Dubbelkön" eller "den fullkomliga människan" |
| 943. | Livssubstans nr 22 – Talangkärnan för instinkt. Livssubstans nr 23 – Talangkärnan för tyngd. Livssubstans nr 24 – Talangkärnan för känsla. Livssubstans nr 25 – Talangkärnan för intelligens. Livssubstans nr 26 – Talangkärnan för intuition. Livssubstans nr 27 – Talangkärnan för minne |
| 944. | Livssubstans nr 28 – Övermedvetandet |
| 945. | Livssubstans nr 29 – Undermedvetandet |
| 946. | Livssubstans nr 30 – Förnimmelsen av "obehag". Livssubstans nr 31 – Förnimmelsen av "behag". Livssubstans nr 32 – Kontrastprincipen |
| 947. | Livssubstans nr 33 – Jagets framträdande som "ett levande väsen" |
| 948. | Livssubstans nr 34 – Ödet |
| 949. | Livssubstans nr 35 – Jagets "nattmedvetande" |
| 950. | Livssubstans nr 36 – Jagets "dagsmedvetande" |
| 951. | Livssubstans nr 37 – "Frigjordhetsförnimmelsen". Livssubstans nr 38 – "Platsbundenhetsförnimmelsen" |
| 952. | Livssubstans nr 39 – "Det timliga" (det platsbundna något). Livssubstans nr 40 – "Det eviga" (det fria något) |
| 953. | Det levande väsendets struktur |
| 954. | "Ödet" utgör den samlade upplevelsen av "helvete" och "himmelrike". "Helvetet" som kulmination av livsupplevelsens sammanbrott |
| 955. | Jagets totalt "fria vilja" |
| 956. | Tankeinvaliditet som orsak till förnekandet av individens "fria vilja" |
| 957. | Varför analysen av "det gudomliga något" eller jaget är svår att förstå, trots att den är den enklaste som finns |
| 958. | Forskaren söker, om än omedvetet, efter ett annat slag av facit än mått- och viktfacit |
| 959. | Livssubstans nr 41 – Mått- och viktfacit. Livssubstans nr 42 – Den på mått- och viktfacit baserade makten |
| 960. | Mått- och viktfacit skapar frågan: "Vem är livet?" |
| 961. | Naturmänniskan saknar inte svar på frågan "Vem är livet?" |
| 962. | Materialistens andliga oförmåga |
| 963. | Materialistens fysiska kapacitet och Bibelns uttryck för detta väsen |
| 964. | "Syndafallet" och dess verkningar |
| 965. | "Syndafallets" verkningar och den nuvarande jordmänskligheten. "Syndafallet" är en berättelse om kretsloppet |
| 966. | Livssubstans nr 43 – "Syndafallet" som djurets "självbevarelsedrift" |
| 967. | Livssubstans nr 44 – Det kulminerande "djuret" eller den gudlösa materialisten |
| 968. | Liknelsen om den förlorade sonen syftar på ett bestämt stadium i spiralkretsloppet |
| 969. | Liknelsen om den förlorade sonen ger ett ofelbart kännetecken på vem som är den "förlorade sonen" |
| 970. | Jordmänniskor som inte kan beteckna kulminationen av den förlorade sonens tillstånd |
| 971. | Den gudlösa materialisten är Bibelns förlorade son eller Gudomens största motsats |
| 972. | Livssubstans nr 45 – "Syndafallet" eller världsåterlösningsprincipen i sin första fas |
| 973. | Varför släktena "förbannar" världsåterlösningens första fas. "Det onda" och "det goda" är båda i lika hög grad "världens frälsning" |
| 974. | Varför kulminationsupplevelserna av såväl mörkret som ljuset uppstår samt följderna av dessa |
| 975. | Paradisberättelsen med "ormen", "syndafallet" och Guds "förbannelse" av jorden betecknar i själva verket en strålande ljusmanifestation. "Ormen" är jordmänsklighetens första världsåterlösare |
| 976. | Hur total medvetslöshet eller döden omöjliggörs genom spiralkretsloppet |
| 977. | Partiskhet som orsak till förvanskningen av syndafallsberättelsen |
| 978. | Livssubstans nr 46 – "Förledandet" i paradisets trädgård. Livssubstans nr 47 – "Ormen", "djävulen" eller den första fasens världsåterlösare |
| 979. | Livssubstans nr 48 – Världsåterlösningens sista fas. Livssubstans nr 49 – Världsåterlösarna i återlösningens sista fas. Livssubstans nr 50 – Kristusprincipen |
| 980. | Jordmänniskorna har blivit partiska till förmån för världsåterlösningens sista fas och frånkänner därför dess första fas all identitet med ljuset |
| 981. | Livssubstans nr 51 – Partiskhet |
| 982. | Partiskhet åstadkommer ett felaktigt perspektiv |
| 983. | Livssubstans nr 52 – Perspektivprincipen |
| 984. | Så länge individen inte har funnit sitt eget verkliga centrum, lever han i ett falskt perspektiv eller i en osann bedömning av livet |
| 985. | Livssubstans nr 53 – Relativa facit. Livssubstans nr 54 – Organismen som falskt centrum i perspektivet |
| 986. | Två frågor och svaren på dem: "Vad är livet?" och "Vem är livet?" |
| 987. | Perspektivet i Gudomens eget horisontområde |
| 988. | Alla materiella sinnesobjekt är i själva verket bara hastighetsbegrepp. Häri inbegrips även företeelserna tid, rum och färger |
| 989. | När den fysiska organismen används som centrum i förnimmelseperspektivet samt konsekvenserna därav. Ett nytt centrum för perspektivskapandet framträder |
| 990. | Livssubstans nr 55 – Det eviga "något som är" såsom livets absolut enda "fasta punkt" |
| 991. | Livssubstans nr 56 – Livets absoluta facit eller "kosmiska analyser" |
| 992. | När Jesu ord, som är "kosmiska analyser", beslöjas och uppfattas som timliga facit |
| 993. | Hur ett uttalande eller en mening, eller allt som över huvud taget kan uttryckas genom språket, endast uttrycker förändring av rörelse och därför omöjligt kan beröra den "fasta punkt" som upplever eller konstaterar rörelsen |
| 994. | "Det som upplever" och "det som upplevs" såsom utgörande "den fasta punkten" respektive "rörelse", samt väsendenas uppfattning härav |
| 995. | Varför den timliga analysen av Världsåterlösarens ord är ologisk eller osann, medan den kosmiska analysen av dessa är logisk och sann |
| 996. | Vad som beslöjar relativa ord eller meningar |
| 997. | Det kosmiska djupet i språket eller i varje mening eller uttalande |
| 998. | Livssubstans nr 57 – "Rörelse 1". Livssubstans nr 58 – "Rörelse 2". Livssubstans nr 59 – "Rörelse 3" |
| 999. | Livssubstans nr 60 – Väsendets "eviga liv" |
| 1000. | Livssubstans nr 61 – "X1" |
| 1001. | Livssubstans nr 62 – "X2" |
| 1002. | Livssubstans nr 63 – "X3" |
| 1003. | Världsalltet utgör samma treeniga princip som det levande väsendet |
| 1004. | Om blott en enda av de 63 livssubstanserna saknades |
| 1005. | Livsmysteriets lösning kan endast uttryckas genom facit som på en gång betecknar "evigheten" och "det gudomliga något" |
| 1006. | Vad som gör det till faktum att evigheten, oändligheten och allmakten "förnimmer" och därmed är "levande" |
| 1007. | Ingen upplevelse, ingen form av medvetande kan existera utan att vara ett avslöjande av ett "något" som skiljer sig från materien |
| 1008. | En upplevelse kan endast existera som sitt upphovs förnimmelse av identitet med den absolut "fasta punkten". Men denna identitetsförnimmelse kan vara förpackad i ett "timligt emballage" eller kamouflerad i "mått- och viktfacit" |
| 1009. | Varje upplevelse är baserad på det eviga "någots" stillhet bakom "rörelsen" |
| 1010. | Det eviga "någots" stillhet är inte bara en "grad" av "stillhet", den utgör en absolut, total "stillhet", varigenom detta "något" blir identiskt med den absolut "fasta punkten" |
| 1011. | Vad vi får bevittna i talserien |
| 1012. | I sifferspråket måste det också finnas "subjekt" och "predikat" liksom i bokstavsspråket |
| 1013. | "Subjekt" och "predikat" i sifferspråket |
| 1014. | Varför nollan uppfattas som uttryck för "intet" |
| 1015. | De övriga siffrornas uppgift |
| 1016. | Om talsystemet inte var ett uttryck för kretslopp |
| 1017. | Plan över talsystemets struktur. Varför man endast har tio siffertecken i sifferalfabetet och inte ett nytt tecken för varje ny enhet i räkningen |
| 1018. | Varför talsystemet och bokstavssystemet är uttryck för "evigheten" |
| 1019. | Det geniala i talsystemets struktur är upprepningsprincipen, genom vilken detta system beskriver ett "spiralkretslopp" |
| 1020. | Siffertecknen är tillsammans uttryck för kretslopp och vart och ett uttryck för enheterna i dessa kretslopp, medan nollan är den "fasta punkten" |
| 1021. | Hur talsystemets kretslopp blir av olika storlekar eller grader |
| 1022. | Varför det första kretsloppet betecknas som "noll" |
| 1023. | Nollan som uttryck för "det gudomliga något" eller "X1" |
| 1024. | Talen från 0 till 9 som uttryck för det levande väsendets enskilda jordeliv och död. Detta jordeliv som "kretslopp av första graden" |
| 1025. | Talsystemet uttrycker "ödeselementet", "talangkärnorna" och "utvecklingsstegen" |
| 1026. | Talsystemet uttrycker "reinkarnationen", "det timliga" och "det eviga". Nollans identitet med samma namnlöshet som gör jaget till ett "X" |
| 1027. | Talsystemet uttrycker genom 0 det som i det talade språket är detsamma som "X" – Jagets skaparförmåga |
| 1028. | Talsystemet uttrycker genom 0 eller X "det skapade" |
| 1029. | Talsystemet uttrycker "den treeniga principen" |
| 1030. | Talsystemet uttrycker "mikrokosmos", "makrokosmos" och "mellankosmos" samt väsendenas organ och detaljer i "makrokosmos" |
| 1031. | Talsystemets struktur och symbol nr 7 i Livets Bog |
| 1032. | Specialtablå över nollans betydelse. Talsystemets kretslopps- och gradskapande i nolltablån |
| 1033. | Vad nollan ovanför entalet i de olika kolumnerna på tablån betyder |
| 1034. | Talsystemet uttrycker både "födelse" och "död" såsom illusoriska företeelser |
| 1035. | Nollan är samma nolla i en oändlig räkning, liksom jaget är samma jag i en evig tillvaro |
| 1036. | Talsystemet uttrycker lagen om orsak och verkan |
| 1037. | Talsystemet uttrycker begär, tanke och vilja |
| 1038. | Den orsakslösa orsaken |
| 1039. | Talsystemet uttrycker "korsets tecken" |
| 1040. | Talsystemet uttrycker väsendets förflutna tid, framtid och nutid |
| 1041. | Om materialisten var lika omöjlig i sin inställning till talsystemet som han är omöjlig i sin inställning till själva livets kosmiska struktur |
| 1042. | Talsystemet visar oss skillnaden mellan materialistens och den verkligt visa eller högintellektuella människans analyser och inställning till livet |
| 1043. | Talsystemet uttrycker "de tolv grundfacit" |
| 1044. | Varför räkneförmågan började bli aktuell för väsendet. "Underhållningsbegäret" eller den konstnärliga sidan hos väsendet uppstår |
| 1045. | Den konstnärliga sidan hos väsendet blir till självbevarelsedrift. Räkneförmågan är en av denna självbevarelsedrifts första konstarter |
| 1046. | Vid djurets gräns för vad det klart kan skilja åt i fråga om antal |
| 1047. | Jordmänniskans utveckling av sifferspråket har uppnått fullkomligheten. Hennes utveckling av bokstavsspråket ska så småningom nå samma fullkomlighet. Denna fullkomlighet är livets kosmiska analyser |
| 1048. | Talsystemets tillkomst och fullkomlighet |
| 1049. | Människans bruk av bokstavsalfabetet är på väg att bli lika fullkomligt som hennes bruk av sifferalfabetet |
| 1050. | Varför sifferspråkets struktur bekräftar fullkomligheten i världsalltets eller det levande väsendets kosmiska analyser i Livets Bog |
| 1051. | När väsendet blir i stånd att använda språkalfabetet på ett lika fullkomligt sätt som det nu använder sifferalfabetet, är det ett med "vägen, sanningen och livet" |
| 1052. | Avslutning på tredje delen |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt