Läs och sök i Tredje testamentet
| Gudomen berättar för gudasonen om vad som förde denne till livstemplets allra heligaste | 2091. Och Gud talade vidare till sin hemkomne son och invigde honom i hans inre mentala förvandling: "Samtidigt som du alltmer blev ett geni i att mörda och utrota människor, började det i ditt inre uppstå svaga tendenser till antipati mot dräpandet. Det blev efter hand allt svårare för dig att direkt mörda dina fiender. Så småningom kom det därhän att du helt enkelt inte kunde nännas att direkt dräpa, lemlästa och förgöra. Men de nya geniala krigsmetoderna satte dig i stånd att dräpa dina fiender helt utanför ditt synfält, så att du inte kom i direkt handgemäng med dem man mot man, såsom tidigare under din primitiva tillvaroepok som människa. Eftersom man blev i stånd att föra krig på avstånd, ja, helt utanför synfältet, kunde du ännu en tid vara med om att utlösa krigets dödsbringande helvete över ditt samhälles 'fiender', det vill säga människor som du i ditt eget inre egentligen inte alls hyste någon fiendskap emot, människor som du personligen aldrig hade mött och som du aldrig någonsin haft något otalt med, och som alltså aldrig gjort dig något ont. Men i den moderna striden ser du inte detta ditt offer. Du ser inte hur han lemlästas och hör inte hans dödsskri, liksom du heller inte kommer i beröring med den olyckliga atmosfär av sorg och bekymmer som du samtidigt utlöser över hans anhöriga, hans familj, äkta maka och barn, vänner och bekanta. Därför måste du till slut själv gå igenom katastrofens helvete. Dina fiender kunde också sätta till naturens egna krafter för att utplåna eller lemlästa dig eller dina kära. Därigenom bringades nu din fruktan till kulmination. Du trodde ständigt att krig var det enda medel genom vilket fred kunde skapas på jorden. Upptänd av ditt samhälles flockmedvetande eller flertalets suggererande makt, trodde du att fredens grundpelare utgjordes av överlägsenheten i att kunna mörda, dräpa, lemlästa och förgöra. I din naivitet och okunnighet var du med om att mångfaldiga den dräpande principen i stället för att avlägsna den från ditt medvetande – trots en svag samvetets röst från djupet av ditt inre: 'Du skall inte dräpa – Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er.' Du blev en allt större sabotör av det liv som du i själva verket till varje pris ville skydda. Den fred som du trodde dig kunna skapa genom krig, blev som en tillvaro på en vulkan. Förföljelse, död och undergång lurade på dig överallt. Tryggheten, freden och den verkliga livslusten var mer avlägsna från din väg än någonsin. Du vandrade själv i den sorgens och lidandets zon som du så överlägset drivit andra in i. Och här brast illusionen om möjligheten att skapa fred genom krig. Med denna upptäckt hade du nu en enda utväg kvar, nämligen att avlägsna kriget från hela din tankesfär och ditt uppträdande. Här försvann alltså de sista resterna av den hägring som hade fått dig att tro, att du genom att inte kämpa mot dina fiender var prisgiven åt dem. Här började du ge vika för din kärleksförmåga som du utvecklat genom dina hittills genomgångna lidanden. Du kunde helt enkelt inte längre nännas att dräpa eller mörda. Du ville hellre finna dig i en förnärmelse än att göra ont mot din nästa, oavsett vad din nästa hade gjort mot dig. Och här började du vinna den seger som du tidigare trott dig kunna vinna genom ditt krigiska eller mordiska uppträdande. Din mänskliga intellektualitet, som tidigare endast varit inställd på teknik eller materiellt vetande och kunnande, började nu göra sig gällande. Du började tillägna dig en vetenskap i livsinställning eller sätt att vara, liksom du förut hade tillägnat dig en vetenskap i ditt materiella kunnande. Din mentala inställning till omgivningen blev därigenom alltmer ren och fri från den dräpande principen. Du nändes heller inte längre dräpa djuren. Och din begynnande högre intellektualitet visade dig att den animaliska födan, kött, blod och fettämnen, inte var föda för människor, och att den till och med innehöll skadliga och långsamt verkande, dödsbringande eller sjukdomsalstrande ämnen för dessa väsen. Du såg att den normala och riktiga födan för människor enbart kunde vara de vegetabiliska produkterna. När man använder dessa produkter som föda, begår man inga smärt- eller ångestskapande dråp. Växten kan inte känna smärta eller lidande i sin kropp och kan följaktligen inte uppleva någon som helst ångest eller rädsla, såsom fallet är med djur som förföljs och dräps. Genom att du övergick till den vegetabiliska kosten på grund av att du inte nändes dräpa djuren, gjorde du dig således helt fri från de sista resterna av den dräpande principens tendenser i din mentalitet och från åtföljande dråpkarma eller smärtfyllt och själsförvirrande öde. Och med denna utrensning eller frigörelse från den dräpande principen började du på allvar märka min närhet. Du började upptäcka att det du tidigare hade sökt på bergens tinnar och i havens djup, det du sökt i polernas isområden och i tropikernas brännande öknar, det du sökt i böcker, tidningar och undervisning, det du sökt i himlens stjärnor och galaxer, det du sökt i atomernas och elektronernas mikrovärld, ja, det du hade önskat se i din nästa, men som du först nu har funnit, det var i verkligheten jag, din evige Fader. Och härigenom blev du vaket dagsmedveten i din egen höga identitet som min evige och odödlige son. Sedan du blivit medveten i denna din längtan gick det snabbt framåt, och nu är du vaket medveten här hos mig i livstemplets allra heligaste." |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt