En ny världsbild

Enligt Martinus finns bakom den fysiska världen en andlig värld, och allt fungerar enligt lagar precis som de välkända fysiska naturlagarna. Han upplevde att kunna se och förstå denna andliga värld, dess krafter och lagar, och vad de betydde för världens och mänsklighetens utveckling, ja för hela evolutionen.

Martinus världsbild är allomfattande. Den handlar om både den fysiska och andliga världen och alla levande varelser: människor, djur, växter och även mineraler, som i hans ögon också har en speciell plats och livsform. Han såg hela universum som en stor, levande organism, det oändliga universum, som Martinus också kallar Gud. Gud omfattar således allt, från den minsta partikeln till universums stjärnsystem och ännu större enheter. Allt är ”liv inuti liv” – väsen som lever inuti andra väsen.

Livet är en cykel analog med årets cykel, som sträcker sig från vinterns isande kyla till de värmande midsommardagarnas milda smekningar. Enligt Martinus befinner sig alla individer på en resa där de gradvis utvecklas från mineraler till växter och djur och sedan till människor. Men denna utvecklingsresa är inte slutet för mänskligheten på jorden. Framför oss väntar nya och högre former av existens, och långt in i framtiden kommer vi att träda in i andliga världar, vars storhet och prakt vi knappt kan föreställa oss idag. Martinus beskriver dock inte något evigt paradis, så som vi känner det från till exempel de stora världsreligionerna – inga omständigheter eller livsformer varar för evigt. Istället introducerar han oss till en evig spiralcykel.

Enligt Martinus kan döden ses som en ”vidskepelse” som uppstår ur vår oförmåga att se livets cykel i dess fulla omfattning. Mellan varje fysiskt liv har alla varelser en viloperiod i den andliga världen, varefter vi återföds. Denna princip har varit känd i årtusenden under begreppet reinkarnation, och den säkerställer att individen kan utvecklas från ett liv till nästa i den fysiska världen. Till skillnad från till exempel österländska religioner kopplar Martinus reinkarnation till en organisk evolutionsteori.

Många människor söker efter en djupare mening med livet. Enligt Martinus ligger meningen i att uppleva livet i ständigt nya former – och lära av det. Den insikt och utveckling som upplevelser ger tar vi med oss in i efterföljande liv, även om minnet av de fysiska händelserna försvinner. Alla upplevelser, goda som dåliga, hjälper oss att utvecklas. Det betyder inte att de smärtsamma upplevelserna inte är svåra att ta sig igenom, och att vi inte behöver hjälp, medkänsla och stöd från andra. Men enligt Martinus utvecklar mötet med till exempel motgångar, sorg och sjukdom vår empati på lång sikt och därmed vår förmåga att känna för andra, att känna kärlek till allt omkring oss. Detta är den djupaste meningen med det lidande som vi alla – i större eller mindre utsträckning – upplever i varje liv.

Ett annat centralt begrepp hos Martinus är karma. Det vill säga att det vi gör mot andra – på gott och ont – så småningom kommer tillbaka till oss. Om vi till exempel begår mord kommer vi själva att uppleva att bli dödade. Om vi utnyttjar andra kommer vi själva att uppleva att bli utnyttjade. Om vi hjälper andra kommer vi själva att bli hjälpta. Martinus såg hela livet som en slags livets skola, där vi möter just de utmaningar vi behöver på vår väg mot större medkänsla, social förståelse och etisk sans. Karma är därför en pedagogisk princip, inte ett straff.

Martinus livssyn är fullständigt tolerant. Han hade ett skarpt öga för både världens och människornas fel och brister, men han såg allt som ett uttryck för okunskap och han dömde aldrig någon. Som han själv uttryckte det: ”Där okunskapen avlägsnas, upphör det så kallade ’ondska’ att existera.”

Martinus världsbild är i grunden positiv och optimistisk. Allt lidande som finns i världen är en nödvändig språngbräda på vägen mot en fredligare värld. Enligt honom kommer våra erfarenheter – inte minst erfarenheterna av lidanden – så småningom att ligga till grund för en helt ny kultur här på jorden. Martinus själv talar om ”… tolerans, välgörenhet, andligt intresse och längtan efter en högre form av livsupplevelse…” som kännetecken för framtidens kulturbärare. I sina många kosmiska analyser berör han en mängd olika ämnen och behandlar allt från mat, hälsa och sjukdom, relationer, monetära system, arbete och löner, organiseringen av ett samfund av internationellt samarbete, samt inte minst sexualitet och människans sexuella transformation.

Martinus verk ger en mängd olika rekommendationer om hur människor, enligt honom, kan leva mer i harmoni med sig själva och sin omgivning. Specifikt rekommenderar han bland annat en vegetarisk livsstil som är såväl kärleksfull mot andra varelser som hälsosam för kropp och själ. Till exempel lyfter han också fram bönens kraft – och att vi alltid kan sträva efter att möta varandra med öppna hjärtan, förlåtelse och tolerans.

Martinus ville inte att några sekter eller föreningar skulle bildas kring hans verk, och han uppmuntrar alla att själva kontrollera vad han säger. Han riktar sig till den moderna, självständigt tänkande människan. De som är intresserade av Martinus har därför också olika attityder till verket. Vissa är djupt engagerade i att studera det, medan andra använder det mer som en inspirationskälla. Som Martinus själv uttryckte det: ”Ta det du kan använda och låt resten ligga.”