En ny världsbild

Enligt Martinus finns bakom den fysiska världen en andlig värld, och allt fungerar juridiskt sett exakt som de välkända fysiska naturlagarna. Han upplevde att kunna se och förstå denna andliga värld, dess krafter och lagar, och vad de betydde för världens och mänsklighetens utveckling, ja för hela evolutionen.

Martinus världsbild är allomfattande. Den handlar om både den fysiska och andliga världen och alla levande varelser: människor, djur, växter och även mineraler, som i hans ögon också har en speciell plats och livsform. Han såg hela universum som en stor, levande organism, det oändliga universum, som Martinus också kallar Gud. Gud omfattar således allt från den minsta partikeln till universums stjärnsystem och även större entiteter. Allt är ”liv inom livet” – varelser som lever inuti andra varelser.

Livet är en cykel analog med årets cykel, som sträcker sig från vinterns isande kyla till de milda smekningarna under midsommarens värmande dagar. Enligt Martinus är alla individer på en resa där de gradvis utvecklas från mineraler till växter och djur och sedan till människor. Men denna utvecklingsresa är inte slutet för mänskligheten på jorden. Framför oss väntar nya och högre former av existens, och långt in i framtiden kommer vi att träda in i andliga världar vars storhet och prakt vi knappt kan föreställa oss idag. Martinus förkastade dock idén om ett evigt paradis, så som vi känner det från till exempel de stora världsreligionerna – inga tillstånd i sig varar för evigt. Han introducerar oss istället till en evig spiralcykel.

Enligt Martinus är döden en vidskepelse som är ett resultat av att vi inte ser livets cykel i dess fulla omfattning. Mellan varje fysiskt liv har alla varelser en viloperiod i den andliga världen, varefter vi föds på nytt. Denna princip har varit känd i årtusenden under konceptet reinkarnation, och den säkerställer att individen kan utvecklas från ett liv till nästa i den fysiska världen. I motsats till till exempel österländska religioner kopplar Martinus reinkarnation till en organisk evolutionsteori.

Många människor söker efter eller saknar till och med en djupare mening med livet. Enligt Martinus ligger poängen i att uppleva livet i ständigt nya former – och lära av det. Den insikt och utveckling som upplevelser ger tar vi med oss ​​in i efterföljande liv, även om minnet av de fysiska händelserna försvinner. Alla erfarenheter, bra som dåliga, hjälper oss att utvecklas. Det betyder inte att de smärtsamma upplevelserna inte är svåra att ta sig igenom och att vi inte behöver hjälp, medkänsla och stöd från andra. Men enligt Martinus utvecklar möten av motgångar, sorg och sjukdom till exempel vår empati i längden och därmed vår förmåga att känna för andra, att känna kärlek till allt omkring oss. Detta är den djupaste innebörden av det lidande som vi alla – i större eller mindre utsträckning – upplever i varje liv.

Ett annat centralt begrepp hos Martinus är karma. Som är. att det vi gör mot andra – på gott och ont – så småningom kommer tillbaka till oss. Om vi ​​till exempel begår mord, måste vi själva uppleva att bli dödade. Om vi ​​utnyttjar andra, måste vi själva uppleva att bli utnyttjade. Om vi ​​hjälper andra, kommer vi själva att bli hjälpta. Martinus såg hela tillvaron som en form av livets skola, där vi möter just de utmaningar vi behöver på vår väg mot större medkänsla, social förståelse och etisk sans. Karma är därför en pedagogisk princip, inte ett straff.

Martinus livssyn är helt tolerant. Han hade annars en skarp blick för både världens och människornas fel och brister, men han såg alltihop som ett uttryck för okunskap, och han dömde aldrig någon. Som han själv uttryckte det: ”Där okunnigheten avlägsnas, upphör det så kallade ’ondskan’ att existera.”

Martinus världsbild är i grunden positiv och optimistisk. Det lidande världen är full av är en nödvändig språngbräda på vägen mot en fredligare värld. Enligt honom kommer våra erfarenheter – inte minst erfarenheterna av lidande – så småningom att ligga till grund för en helt ny kultur här på jorden. Martinus själv talar om ”… tolerans, kärlek, andligt intresse och längtan efter en högre form av livsupplevelse…” som kännetecken för framtidens kulturbärare. I sina många ”kosmiska” analyser berör han en lång rad ämnen och behandlar allt från mat, hälsa och sjukdom, relationer, monetära system, arbete och löner, suveränitetsuppgivande i internationellt samarbete och sexualitet.

Martinus verk ger en mängd olika rekommendationer om hur, enligt honom, människor kan leva mer i harmoni med sig själva och sin omgivning. Specifikt rekommenderar han bl.a. en vegetarisk livsstil som är både snäll mot andra varelser och hälsosam för kropp och själ. Till exempel rekommenderar han också bönens kraft – och att vi alltid strävar efter att möta varandra med öppna hjärtan, förlåtelse och tolerans.

Martinus ville inte att några sekter eller föreningar skulle bildas kring hans verk, och han uppmuntrar alla att själva prova det han säger. Han riktar sig till den moderna, självständigt tänkande människan. Martinusintresserade personer har därför också olika inställning till verket. Vissa är djupt engagerade i att studera det, medan andra använder det mer som en perifer inspirationskälla. Som Martinus själv uttryckte det: ”Ta det du kan använda och lämna resten.”