Läs en Martinusartikel1. Få krafter att förlåta
Du kan läsa många andra Martinusartiklar på danska i de äldre årgångarna av tidskriften Kosmos. Läs mer om tidskriften Kosmos eller teckna en prenumeration. Klicka här. |
M2456 Vägen till den sanna lyckanav Martinus1. Trygghetens upphörandeMånne det finns många människor för vilka den dagliga tillvaron är något absolut stabilt, något absolut lyckligt? Om en människa skulle svara helt ärligt och uppriktigt på denna fråga utifrån erfarenheter som hon har gjort med sig själv och andra, måste svaret bli nekande. Människorna är inte lyckliga. De är ibland lyckligare än annars, men det är inte någon stabil trygghet och lycka. 2. Ingen jordisk människa är immun mot olyckanMånga människor känner trygghet och lycka en stund i förälskelse, förlovning och ett äktenskaps smekmånadstid. Det kan vara av kortare eller längre varaktighet, men så kommer det kanske ett sammanbrott. Det kan vara dödsfall, sjukdom, olycksfall eller den ena partens förälskelse i en annan som är orsaken, eller det kan vara helt andra orsaker. Men tryggheten och lyckan är i alla fall borta och katastrofen, sorgen och smärtan har kommit i stället. Och med dessa faktorer följer ofta en ångest och misstro till allt och alla, en besvikelse över att lyckan inte kunde fortsätta. Även äldre människor som har en relativt lycklig tillvaro bakom sig kan drabbas av sorgerna och olyckorna i ålderdomen, och då verkar dessa så mycket mer om människan tidigare har varit bortskämd. 3. Livets skenbara orättvisaMen hur är det då med de människor som kallar sig frälsta eller heliga? De måste väl vara ett undantag? Undantaget består i varje fall inte i att dessa människor undgår olycka, sorger och lidanden. Även om de går i kyrkan varje söndag, regelbundet går till nattvarden och på andra sätt följer en kyrkas, en sekts eller en religions dogmer och föreskrifter, finner man dem i lika hög grad bland sjukhusens och lasarettens patienter som deras ”icke-frälsta” eller ”syndiga” medborgare. Och händer det inte att en troende människa i nödens stund säger: ”Varför skulle väl detta drabba just mig?” Hon trodde att hon kunde vara trygg på grund av sin ”helighet”, men fick uppleva något helt annat. Och då är det ju en fråga om hon kan undgå att bli bitter. 4. En spirande kunskap om orsak och verkanDen jordiska människan i allmänhet och forskarna i synnerhet vet en del om förhållandet mellan orsak och verkan. Det är just en sådan kunskap som medverkar till att skilja den jordiska mänskligheten från djuren. Men de jordiska människornas kunskap om förhållandet mellan orsak och verkan, även när det rör sig om vetenskaplig kunskap, är ännu mycket ringa. Den är koncentrerad till små lokala områden och till förhållandet till den fysiska materien. Detta är dock alltid en början, och den kommer med tiden, när människorna har gjort de nödvändiga erfarenheterna, att föra dem långt, ja, den kommer faktiskt att föra dem till upplevelsen av den sanna lyckan. 5. Kristendomen och vår tids människorNär man ser att de så kallade kristna nationerna har varit de mest geniala krigsfolken i världen, är det inte underligt att en och annan som börjat tänka över tingen och förhållandena i livet kan ha den uppfattningen att kristendomen har varit förgäves. Det är inte just trygghet och lycka som de kristna folken har skapat för andra. Därför har de inte heller skapat orsaker som kan ge lycka och trygghet som verkan. Men jämsides med utvecklingen av det västerländska krigsmaskineriet och våldsherraväldet, varigenom de andra världsdelarnas folk närmast har gjorts till slavar eller delvis utrotats, har det i västerlandet också utvecklats något som är kristendomens hittills största resultat, även om det inte genast är uppenbart. Det är utvecklingen av humana känslor hos enskilda människor och skapandet av humanistiska verksamheter i de enskilda staterna och nationerna. Visserligen är varken de enskilda humant och kärleksfullt inställda människorna eller de humana institutionerna ännu tillräckligt talrika eller starka för att få ett avgörande inflytande på världssituationen, men de är på väg att få det. Och kristendomen har absolut inte spelat ut sin roll, det är tvärtom först nu som den riktigt skall börja verka, därför att fler människor har blivit mogna att förstå dess betydelse och förena den med sin egen livsföring. 6. Affärsprincipen sedd i två perspektivEn av de bärande principerna i vår tids livsutveckling är affärsprincipen. Denna princip har haft kolossal betydelse för utvecklingen av hela den västliga civilisationen och kulturen. Affärsprincipen är också uttryck för en form av förståelse av förhållandet mellan orsak och verkan. Affärsmannen lär att vissa orsaker ger sådana verkningar att hans affär har kunnat löna sig. Eftersom samma affärsman emellertid som oftast är mycket materialistiskt inställd och samtidigt så egoistisk att han endast tänker på om denna affär just för ögonblicket kan löna sig för honom själv och kanske endast lite eller inte alls tänker på att den möjligtvis kan vara till skada, ja, kanske betyda en oersättlig förlust för en annan part, är denna så kallade affärsman, om vi skall se honom i ett större perspektiv, ett kosmiskt perspektiv, absolut inte någon affärsman. Varför inte? Därför att han medverkar till att skapa en orsak som en gång i framtiden för honom kommer att leda till följande verkan: oersättlig förlust, konkurs eller annan form av krasch eller sammanbrott. Det som sett i ett litet lokalt perspektiv ”lönar sig” kan alltså i själva verket och på längre sikt absolut inte löna sig. Därför håller hela affärsvärlden, som den i dag yttrar sig, också på att förbereda sin egen undergång. Men de jordiska människorna känner inte till sammanhanget mellan orsak och verkan på lång sikt. Och hur skall de kunna uppnå en sådan kunskap, även om det skapas en andlig vetenskap som kan förklara det hela, om de flesta människor inte känner till, och kanske till och med inte önskar känna till, denna vetenskap? 7. Olyckan och smärtan är en golgotaprocessVad är det som människorna har sått genom ett egoistiskt och kortsynt utnyttjande av affärsprincipen? De har sått något som absolut inte kan löna sig. Och det skall de lära sig. Denna lärdom kan de endast tillägna sig genom att uppleva verkningarna av sina egna handlingar och dem får de nu. Människorna måste lära sig vad som lönar sig för mänskligheten och inte endast för ögonblicket, utan på längre sikt. Åtskilliga människor har börjat tillägna sig en sådan lärdom. Det är bland annat de som kunde ta emot de humana religionernas etiska och kärleksbetonade innehåll utan att bekymra sig särskilt om den yttre formens begränsning. Men varför var en del människor mer mottagliga än andra? Ja, varför var den ene rövaren på Golgota öppen och positiv mot Kristus och inte den andre? Därför att den förste hade lärt av livet och lidandena och olyckan, som hade utvecklat medkänsla och kärlek i hans sinne, medan den andre ännu var hård och förhärdad. Hela mänskligheten är faktiskt som de två rövarna på var sida om Kristus. En del mer som den ene, andra mer som den andre. Och hela mänskligheten är också korsfäst. Det är en golgotaprocess som vi bevittnar varje gång vi ser ett mörkt öde. Människans fysiska organism är det ”kors” på vilket en eller annan mörk medvetandeart tillintetgörs. Det är medvetandetendenser som genom sitt fastspikande vid ett kors måste gå under. Att ”korset” är av kött och blod, av animalisk natur, förändrar inte principen. All olycka, allt lidande, all smärta, sorg och besvikelse som en människa upplever i denna fysiska värld är denna människas ”korsfästelse”. Det är inte ett straff från en vred Gud, och det är inte heller ett resultat av tillfälligheter. Det är allt det från denna människas förflutna som han eller hon den gången trodde ”kunde löna sig”, som nu visar sig inte kunna göra det. Men därigenom kommer samma väsen efter hand att lära sig vad som mänskligt sett lönar sig och så småningom göra det. Detta är en undervisning i att bli människa. Genom Kristus och de två rövarna har mänskligheten fått tre exempel på hur en korsfästelse kan bäras av människor på tre olika stadier på livets väg. Först den ”onde” rövaren. Han möter en verkan av sina gärningar, men han är alltjämt förhärdad och full av hån och spott mot Kristus. Men han är inte ond, han är okunnig och primitiv. Han har börjat komma in under den undervisning där han skall lära sig vad som mänskligt sett lönar sig. Den ”gode” rövaren är god därför att han redan har lärt sig en del. Ja, så mycket att han kan säga till den andre: ”Vi får tillbaka vad våra gärningar är värda, men denne (Kristus) har inget ont gjort.” Denne rövare är ett väsen som är på god väg mot den sanna lyckan, även om han långt ifrån har nått den ännu. Det har däremot väsendet på det mittersta korset. Och det är riktigt som rövaren sade om honom: ”Denne har inte gjort något ont.” För Kristus var korsfästelsen inte undervisning i vad som kosmiskt och mänskligt sett lönar sig. Det visste han. 8. Lyckan och världsåterlösningenHans rike var inte av denna världen, där det är sorg, lidande, besvikelser, sjukdomar, nöd och allt slags elände. Allt detta hade han för länge sedan lagt bakom sig. Nu var det hans uppgift att visa de jordiska människorna att lyckan, som de längtar efter så mycket, endast uppnås genom en särskild form av uppträdande, nämligen det uppträdande som skapar sådana orsaker och verkningar som är till glädje, gagn och välsignelse för omgivningen. Det var inte hans uppgift att blidka en vred Gud och sona mänsklighetens ”synder”. All sådan synd är brist på kunskap om orsak och verkan och andra kosmiska lagar, och det är väl inte syndigt att vara okunnig. Därför kunde Kristus också säga om sina förföljare och bödlar: ”Fader förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.” Världens ”frälsning” består inte i att befria människorna från verkningarna av deras felaktiga handlingssätt genom en gudomlig ”nåd”. Då skulle de ju aldrig bli bättre och klokare, det skulle betyda ett stopp i utvecklingen, det skulle i allra högsta grad vara kärlekslöst. Och eftersom Gudomen är kulminationen av kärlek, låter han inte somliga väsen bli ”frälsta” genom sin ”nåd” och andra ”förtappas” genom sin ”vrede”. 9. Kristendomens fortsättningVarenda människa upplever, som tidigare nämnts, en korsfästelse, när han eller hon råkar ut för olyckor, motgång, smärta, besvikelse, sjukdom och nederlag i en eller annan form. Och då är frågan: hur reagerar man på det som sker? I de allra flesta fall är reaktionen: bitterhet, depression eller vrede. Men det var inte på detta sätt som Kristus reagerade. Visserligen utropade han: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig”, men det var ju uttryck för ett sinnestillstånd som han i nästa ögonblick övervann. Han dog utan något som helst negativt i sitt medvetande. Men det är ju omöjligt, kanske man vill säga. Det kunde han göra, men det kan inte andra. Därför har man också skapat dogmer om att han tog människornas ”synder” på sig, då behövde man bara tro, omvända sig, bekänna sina synder osv. Man gjorde alltså Kristus till syndabock i stället för modell för mänskligt uppträdande, därför att man tyckte att modellen var alltför långt bort från det allmänt mänskliga. Men för det första måste en modell ju vara perfekt, och för det andra är åtskilliga människor inte längre så långt bort från modellen nu som människor var på Kristi tid. För det tredje: kristendomen som världsimpuls är inte avslutad med Kristi liv och död på denna planet. Han visade uppträdandet och gav med sina uttalanden, sina liknelser och sin bergspredikan uttryck för de stora facit i livet. Och nu då den jordiska mänskligheten så smått börjar vara mogen för det, fortsätter impulsen på ett sådant sätt att en andlig vetenskap börjar ge uträkningarna till de stora facit som Kristus kom med. 10. En ny livsinställningOch vilka är det som har användning för den andliga vetenskapen? Det är de människor i vilkas medvetande sorger, lidanden och besvikelser har väckt förmågan till medkänsla med andra som har det svårt. Alltså människor vilkas känsloliv har utvecklats till en kärleksförmåga inte enbart riktad mot ett väsen av motsatt kön, utan mot omgivningen över huvud taget. Detta mänskliga känsloliv gör dem inte sentimentala, ty samtidigt har deras logiska sinne, deras förmåga att tänka och att få överblick över orsak och verkan också utvecklats. Dessa människor är mogna att lära sig tänka logiskt inte endast på fysiska, utan också på andliga områden. Och sådana människor kommer det att bli fler och fler av i framtiden. Detta kommer att medföra en kursändring i vetenskaplig riktning inom mentala och andliga områden. Inte i den betydelsen att det är en vetenskap som är förbehållen människor med en bestämd utbildning. Man kan snarare säga att de människor som kommer att bli mottagliga för den kosmiska logiken är de människor som livet självt har utbildat. Det är de som har gått igenom stora svårigheter och börjat känna vad som absolut inte kan löna sig. 11. Från ”korsfästelse” till ”uppståndelse”De jordiska människornas historia är egentligen en korsfästelsens historia, ty varje gång en jordisk människa på nytt inkarnerar i fysisk materia eller får en ny fysisk kropp, är hennes medvetande ”fastspikat” vid det ”kors” som den nämnda kroppen utgör. Men skulle människan då inte kunna utvecklas bara genom att leva i andliga världar utan fysisk inkarnation? Nej, till dess att människan verkligen har lärt sig att tänka i överensstämmelse med livets lagar, måste hon inkarnera i fysisk materia, ty det är det enda kosmiska område där det gör ont att tänka fel. Och det är denna lärdom, denna undervisning som efter hand lär henne att tänka riktigt. Inget av den motgång och de besvärligheter som ni eventuellt möter, har förorsakats av andra än ni själva. Detta gäller sorger och besvikelser, och det gäller sjukdomar. Men om ni försöker bära ert öde med tålamod där det för närvarande inte kan ändras och om ni samtidigt försöker arbeta med er själva, att förändra era vanor steg för steg i en mer mänsklig riktning, då skall ni märka hur tryggheten och lyckan kommer inifrån er själva. Er lycka skall inte vara avhängig av en annan människas inställning till er, utan av er egen inställning till vederbörande och till omgivningen över huvud taget. Om ni efter hand kan förändra er inställning från motvilja, missunnsamhet, svartsjuka, irritation, vrede, bitterhet och surhet till välvilja och vänlighet och förståelse av att ingen kan vara annorlunda än han eller hon är för närvarande och att det inte är er uppgift att göra om dem. Det skall nog livet sörja för. Det som är er uppgift är att medverka till att göra om er själva, och även om det är svårt har modellen för ”den riktiga människan” eller ”människan som Guds avbild”, Kristus, också här lärt er en metod som kan vara till stort gagn, och det är bönen. Genom ert förhållande till den eviga Gudomen kommer ni efter hand att kunna uppnå en inre trygghet som kommer att hjälpa er i varje situation. Då håller er ”korsfästelse” på att bli ”uppståndelse”, då blir er korsformade organism ett kärlekens ljuscentrum och lyckan blir något som skapas genom era tankar och handlingar och er närvaro. Och den blir något som ni sår; och som en människa sår, så skall hon också skörda. Från ett föredrag hållet i Klint söndagen den 6 juli 1947. Manuskript till föredrag bearbetat av Mogens Møller. Bearbetningen är godkänd av Martinus. Första gången indförd i dansk Kosmos nr. 21/1968. Översättning: Rolf Nordström. Artikel-id: M2456 © Martinus Institut 1981, www.martinus.dk Du är välkommen att länka till artikeln med angivande av copyright och källa. Du är också välkommen att citera ur artikeln, när det sker i överensstämmelse med lagen för upphovsrätt. Kopiering, eftertryck eller andra former för återgivning av artikeln kan endast ske efter skriftligt avtal med Martinus Institut. |