Läs och sök i Tredje testamentet
| Varför det levande väsendet är odödligt | 1794. Vi känner redan till dessa zoner och vet att den samlade livsupplevelsen mellan mörker- och ljuskulminationen utgör sex zoner. Och dessa sex zoner bildar just det fullkomliga kretsloppet, det vill säga individens livsbana från ljuskulminationen, genom mörkerkulminationen och fram till ljuskulminationen igen, och så fortsätter det. Utanför denna form existerar inte livsupplevelsen, för den skulle i så fall komma utanför den ena eller den andra av de två kontrastprinciperna, och den totala stillheten, det vill säga det totala upphörandet av förnimmelse eller livsupplevelse, skulle då inträda. Och vad skulle då sätta i gång livet igen? Den absoluta döden skulle då råda i form av en evig icke-manifestation. Det evigt existerande "gudomliga något" skulle endast existera helt utan medvetande, tanke, vilja och rörelse. Ingen färg, inget ljus, inget mörker, endast ett totalt "intet" skulle råda över det som vi i dag kallar livsupplevelse. Under mörkrets kulmination existerar det således fortfarande just så mycket ljus i det levande väsendets psyke eller medvetande att det kan fortsätta kretsloppet framåt till ljuskulminationen, liksom det under ljuskulminationen i väsendets psyke finns just så mycket mörker att det kan fortsätta kretsloppet till denna kontrasts kulmination. Livet kan därför inte dö eller upphöra. Det har för evigt funnits till och måste för evigt fortsätta att existera. Denna eviga existens upprätthålls alltså i kraft av att den eviga kretsloppsprincipen förvandlar individens upplevelseförmåga från ett latent tillstånd eller ett minsta framträdande till en kulmination eller ett största framträdande, och därifrån tillbaka till det minsta, och så återigen till det största framträdandet, och så fortsätter det i all evighet. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt