Läs och sök i Tredje testamentet
| Varför människan inte i det oändliga kan fortsätta att manifestera ett djuriskt beteende | 2501. Även om detta djuriska beteende hos människan inte ens i sitt värsta framträdande skapar någon evig förtappelse, såsom det ibland felaktigt har förkunnats inom vissa religiösa rörelser, så skapar det alltså till en början detta olyckliga öde eller livsupplevelsetillstånd. Detta lidandetillstånd ger alltså väsendet alla de erfarenheter som gör att det inte i det oändliga kan fortsätta att manifestera ett djuriskt beteende. Väsendet kan inte undgå att upptäcka att det djuriska beteendet i människan är roten till allt ont, till alla former av lidande, i samma mån som det går emot naturens eller livets mening, det vill säga går emot den mänskliga naturens utveckling inom väsendet självt. Och då börjar väsendet bli lyhört för vägledning till en högre form av moral eller sätt att vara, helt bortsett från den humana förmåga som gör att det i stigande grad upphör att göra andra väsen illa. Det blir alltmer finkänsligt och kan i motsvarande mån helt enkelt inte nännas att göra någon illa. Och då växer i hög grad dess stora intresse för att medverka till att utveckla det mänskliga i dess eget psyke och sätt att vara. Då bär vägen framåt mot det eviga ljuset. Alla är inneslutna i Guds plan. Alla människor utan undantag ska se Gud, det vill säga: ska se livsmysteriets lösning, bli ett med Gud, bli människan som Guds avbild, bli lika honom. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt