Stjernesymbol i menu


Martinus artiklar
 

Du kan läsa många andra Martinusartiklar på danska i de äldre årgångarna av tidskriften Kosmos.

Läs mer om tidskriften Kosmos eller teckna en prenumeration. Klicka här.

M2456

Vägen till den sanna lyckan

av Martinus

 

1. Trygghetens upphörande

Månne det finns många människor för vilka den dagliga tillvaron är något absolut stabilt, något absolut lyckligt? Om en människa skulle svara helt ärligt och uppriktigt på denna fråga utifrån erfarenheter som hon har gjort med sig själv och andra, måste svaret bli nekande. Människorna är inte lyckliga. De är ibland lyckligare än annars, men det är inte någon stabil trygghet och lycka.
    Denna instabilitet yttrar sig på lika många sätt som det finns människor, och den kan börja redan i barndomen. Ett litet barn föds kanske hos goda och kärleksfulla föräldrar, passas och vårdas och uppfostras under de mest utmärkta förhållanden och har alltså till synes de allra bästa förutsättningarna för att få uppleva en lycklig barndom och start i livet. Men plötsligt dör modern, och en tid därefter gifter fadern om sig, och med styvmodern förändras förhållandena i hemmet. För barnet står tiden före moderns död som en förlorad lycka; det kan inte komma på god och förtrolig fot med sin nya moder, och det känner att tryggheten i livet är borta. Något har förgiftats i hemmets atmosfär, och det kan det finnas många orsaker till, det behöver inte nödvändigtvis vara styvmoderns fel. För barnet kan det komma att betyda en skevhet i dess livsinställning, en negativitet som följer det resten av livet, om det inte lyckas övervinna den. Det finns många andra sätt på vilka människor kan ha förlorat tryggheten och lyckokänslan redan i barndomen, och om det finns människor som ser sin barndom som en särskilt trygg och lycklig period i sin tillvaro, är det ofta därför att den står som en lysande kontrast till senare livsperioders upplevelser, där otrygghet, smärta och besvikelser har gjort sitt intåg.

2. Ingen jordisk människa är immun mot olyckan

Många människor känner trygghet och lycka en stund i förälskelse, förlovning och ett äktenskaps smekmånadstid. Det kan vara av kortare eller längre varaktighet, men så kommer det kanske ett sammanbrott. Det kan vara dödsfall, sjukdom, olycksfall eller den ena partens förälskelse i en annan som är orsaken, eller det kan vara helt andra orsaker. Men tryggheten och lyckan är i alla fall borta och katastrofen, sorgen och smärtan har kommit i stället. Och med dessa faktorer följer ofta en ångest och misstro till allt och alla, en besvikelse över att lyckan inte kunde fortsätta. Även äldre människor som har en relativt lycklig tillvaro bakom sig kan drabbas av sorgerna och olyckorna i ålderdomen, och då verkar dessa så mycket mer om människan tidigare har varit bortskämd.
    Vem kan vara säker på att vara helt osårbar, helt fri eller immun gentemot olyckan? Ingen kan säga sig vara fri. En del har den uppfattningen att rikedom och makt gör dem fria, och de kämpar för att uppnå dessa förmåner, men förr eller senare måste de komma till insikt om att lyckan inte kan köpas och att den som till synes är mäktig, överlägsen och stor är precis lika maktlös som alla andra i livets ödesförhållanden. Även miljardärer och miljonärer och de som på annat sätt officiellt utgör denna världs ”stora”, måste uppleva otryggheten, bland annat rädslan för att plötsligt inte vara ”stor” längre, att förlora sin makt och position. Sådana människors levnadssätt medför ofta att de mycket lättare än människor som inte har råd att äta och dricka så mycket, utsätter sig för sjukdomar som kan vara dödsbringande. Deras sysslolöshet eller tvärtom deras överansträngning för att hålla sig på ”toppen” ger dåliga nerver, som också medför sjukdom. Slutligen kan rikedom och makt inte heller frita någon från sorger som upplevs i förhållandet till släktingar och vänner som plötsligt dör, olycklig kärlek, besvikelse över barnen och mycket annat. Den rike har sina sorger och bekymmer, och den mindre besuttne såväl som den fattige har sina. En del får olyckan som ett plötsligt sammanbrott, andra glider steg för steg in i den, men ingen undgår att uppleva den på ett eller annat sätt.

3. Livets skenbara orättvisa

Men hur är det då med de människor som kallar sig frälsta eller heliga? De måste väl vara ett undantag? Undantaget består i varje fall inte i att dessa människor undgår olycka, sorger och lidanden. Även om de går i kyrkan varje söndag, regelbundet går till nattvarden och på andra sätt följer en kyrkas, en sekts eller en religions dogmer och föreskrifter, finner man dem i lika hög grad bland sjukhusens och lasarettens patienter som deras ”icke-frälsta” eller ”syndiga” medborgare. Och händer det inte att en troende människa i nödens stund säger: ”Varför skulle väl detta drabba just mig?” Hon trodde att hon kunde vara trygg på grund av sin ”helighet”, men fick uppleva något helt annat. Och då är det ju en fråga om hon kan undgå att bli bitter.
    Om tillhörigheten till en viss ras, en tro, en samhällsgrupp, en åldersgrupp eller ett visst kön skulle predestinera somliga människor till att vara lyckligare än andra, skulle livet vara högst orättvist, vilket många människor också tycker att det är. Men det beror på att de ser och bedömer förhållandena utifrån en tillfällig situation, vars orsaker och verkningar de inte känner. Världen är inte orättvis, och ingen människa upplever mer lidande, smärta och sorg än någon annan, även om det till synes kan se så ut. Att bli klar över detta är en del av vägen till en varaktig lycka. Men det krävs mer än det. Är det då verkligen möjligt för människorna att uppnå en tillvaro utan sorger och lidanden, utan besvikelse och bitterhet, utan sjukdom, saknad eller smärta? Det är möjligt, och det är också möjligt för den enskilda människan att redan nu börja skapa detta tillstånd, det vill säga skapa de orsaker som en gång i framtiden skall få ett sådant tillstånd som verkan.

4. En spirande kunskap om orsak och verkan

Den jordiska människan i allmänhet och forskarna i synnerhet vet en del om förhållandet mellan orsak och verkan. Det är just en sådan kunskap som medverkar till att skilja den jordiska mänskligheten från djuren. Men de jordiska människornas kunskap om förhållandet mellan orsak och verkan, även när det rör sig om vetenskaplig kunskap, är ännu mycket ringa. Den är koncentrerad till små lokala områden och till förhållandet till den fysiska materien. Detta är dock alltid en början, och den kommer med tiden, när människorna har gjort de nödvändiga erfarenheterna, att föra dem långt, ja, den kommer faktiskt att föra dem till upplevelsen av den sanna lyckan.
    Detta låter kanske märkligt, när man tänker på samma mänsklighets situation för närvarande, där krig, uppror, maktmissbruk, mord, förbrytelser och alla möjliga psykiska urspåringar florerar mer än någonsin tidigare i mänsklighetens historia. Men vilka har skapat orsaken till dessa tillstånd? Det har de jordiska människorna själva. Och vilka kommer att vara i stånd att skapa de orsaker som kan medföra helt andra och nya tillstånd? Också de jordiska människorna själva. Men det kan man ju inte förvänta att de kommer att göra! Man kan inte förvänta att ryssarna, amerikanerna, kineserna eller något annat folk plötsligt endast är inställda på att skapa fred. Nej, det kan man inte, även om statsmän och politiker säger att det är det de vill. Men då är väl situationen hopplös? Nej, det finns inte bara hopp, det finns garanti för att människorna skall komma ut ur all sin olycka och smärta och allt sitt lidande. Människorna i allmänhet är bara inte i stånd att se det och veta vad de skall göra, de är ännu utan kunskap om livslagarna och därmed också om de orsaker som skall ge freden och lyckan som verkan. Visserligen har detta sagts till dem, inte minst Kristus har gjort det och med sitt liv och sin död, med sitt exempel, visat dem vad som är vägen, sanningen och livet. Men de förstod honom inte, de byggde upp en dogm- och ceremonireligion med försoningslära, frälsning och lycka efter döden för de troende och evig förtappelse och helvetets plåga för de otrogna. Detta kan man naturligtvis inte förebrå någon. Ty människorna måste handla utifrån sina förutsättningar, utifrån sin kunskap och insikt. De måste handla utifrån det utvecklingssteg de står på, och de kan inte tänka och handla på annat sätt. Men detta betyder inte att kristendomen inte har haft sin utomordentligt stora betydelse för mänsklighetens utveckling, i synnerhet här i västerlandet.

5. Kristendomen och vår tids människor

När man ser att de så kallade kristna nationerna har varit de mest geniala krigsfolken i världen, är det inte underligt att en och annan som börjat tänka över tingen och förhållandena i livet kan ha den uppfattningen att kristendomen har varit förgäves. Det är inte just trygghet och lycka som de kristna folken har skapat för andra. Därför har de inte heller skapat orsaker som kan ge lycka och trygghet som verkan. Men jämsides med utvecklingen av det västerländska krigsmaskineriet och våldsherraväldet, varigenom de andra världsdelarnas folk närmast har gjorts till slavar eller delvis utrotats, har det i västerlandet också utvecklats något som är kristendomens hittills största resultat, även om det inte genast är uppenbart. Det är utvecklingen av humana känslor hos enskilda människor och skapandet av humanistiska verksamheter i de enskilda staterna och nationerna. Visserligen är varken de enskilda humant och kärleksfullt inställda människorna eller de humana institutionerna ännu tillräckligt talrika eller starka för att få ett avgörande inflytande på världssituationen, men de är på väg att få det. Och kristendomen har absolut inte spelat ut sin roll, det är tvärtom först nu som den riktigt skall börja verka, därför att fler människor har blivit mogna att förstå dess betydelse och förena den med sin egen livsföring.
    Men är kristendomen formulerad på ett sådant sätt att nutidens och framtidens humant tänkande människor kan inspireras av dess andliga innehåll och idévärld? Nej, kristendomens verkliga innehåll är för nutidens människor närmast kamouflerad eller dold bakom en yttre form som skapats av forntidens och medeltidens kyrkofäder och teologer. Denna form passar absolut inte nutidens människor, som påverkats av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen samtidigt som de på alla områden har blivit så materialistiskt inställda att de har svårt att föreställa sig vad ande egentligen är. Men denna brist och detta hinder för kristendomens vidare utveckling håller på att avlägsnas, eftersom en vetenskap om ande, en andlig vetenskap, håller på att skapas, varigenom de jordiska människorna skall kunna få en långt större överblick över förhållandet mellan orsak och verkan. Samtidigt som de genom den andliga vetenskapen får inblick i orsakerna till mänsklighetens nuvarande situation, kan de också få kunskap om hur denna på längre sikt kan förändras. Och vad som är mycket väsentligt: de kan lära sig förstå att den enskilda humant inställda människan verkligen kan göra något för att förändra världssituationen, och att hon absolut inte behöver vänta på att alla de andra skall göra det.

6. Affärsprincipen sedd i två perspektiv

En av de bärande principerna i vår tids livsutveckling är affärsprincipen. Denna princip har haft kolossal betydelse för utvecklingen av hela den västliga civilisationen och kulturen. Affärsprincipen är också uttryck för en form av förståelse av förhållandet mellan orsak och verkan. Affärsmannen lär att vissa orsaker ger sådana verkningar att hans affär har kunnat löna sig. Eftersom samma affärsman emellertid som oftast är mycket materialistiskt inställd och samtidigt så egoistisk att han endast tänker på om denna affär just för ögonblicket kan löna sig för honom själv och kanske endast lite eller inte alls tänker på att den möjligtvis kan vara till skada, ja, kanske betyda en oersättlig förlust för en annan part, är denna så kallade affärsman, om vi skall se honom i ett större perspektiv, ett kosmiskt perspektiv, absolut inte någon affärsman. Varför inte? Därför att han medverkar till att skapa en orsak som en gång i framtiden för honom kommer att leda till följande verkan: oersättlig förlust, konkurs eller annan form av krasch eller sammanbrott. Det som sett i ett litet lokalt perspektiv ”lönar sig” kan alltså i själva verket och på längre sikt absolut inte löna sig. Därför håller hela affärsvärlden, som den i dag yttrar sig, också på att förbereda sin egen undergång. Men de jordiska människorna känner inte till sammanhanget mellan orsak och verkan på lång sikt. Och hur skall de kunna uppnå en sådan kunskap, även om det skapas en andlig vetenskap som kan förklara det hela, om de flesta människor inte känner till, och kanske till och med inte önskar känna till, denna vetenskap?
    Även om ännu endast få människor intresserar sig för andlig kunskap och kännedom om livslagarna, skall det inte fortsätta att vara så i framtiden. Och vad kommer i detta sammanhang att vara den drivande faktorn? Det kommer olyckorna, otryggheten, lidandena, smärtorna och alla de till synes oöverstigliga svårigheter som människorna råkar ut för, att vara.
    Affärsprincipens kosmiska struktur består i att ge lika värden för lika värden, ett utbyte till gagn för båda parter. Och även om det är dåraktigt sett med en modern affärsmans ögon att det också, när det gäller affärer, är bättre att ge än att ta, som Kristus sade, så måste det understrykas att innan man inom affärsvärlden liksom överallt i livet får denna inställning, kan man inte uppleva den sanna lyckan. I vår tid hyllar man i huvudsak principen: det är bättre att ta än att ge, det kallas också profit, och även om det finns mycket gott och hederligt affärsliv, går tendensen mer och mer i riktning mot att ett fåtal, vare sig det är människor eller stater, kommer att besitta medlen och makten och utnyttja de många som är mer eller mindre egendomslösa. Detta är ingen kritik mot affärsfolk, utan en karakteristik och analys av världssituationen. Ty staterna är ju också affärsverksamheter som skall drivas med vinst, och krigen är ett av de medel som används när värdena står på spel.

7. Olyckan och smärtan är en golgotaprocess

Vad är det som människorna har sått genom ett egoistiskt och kortsynt utnyttjande av affärsprincipen? De har sått något som absolut inte kan löna sig. Och det skall de lära sig. Denna lärdom kan de endast tillägna sig genom att uppleva verkningarna av sina egna handlingar och dem får de nu. Människorna måste lära sig vad som lönar sig för mänskligheten och inte endast för ögonblicket, utan på längre sikt. Åtskilliga människor har börjat tillägna sig en sådan lärdom. Det är bland annat de som kunde ta emot de humana religionernas etiska och kärleksbetonade innehåll utan att bekymra sig särskilt om den yttre formens begränsning. Men varför var en del människor mer mottagliga än andra? Ja, varför var den ene rövaren på Golgota öppen och positiv mot Kristus och inte den andre? Därför att den förste hade lärt av livet och lidandena och olyckan, som hade utvecklat medkänsla och kärlek i hans sinne, medan den andre ännu var hård och förhärdad. Hela mänskligheten är faktiskt som de två rövarna på var sida om Kristus. En del mer som den ene, andra mer som den andre. Och hela mänskligheten är också korsfäst. Det är en golgotaprocess som vi bevittnar varje gång vi ser ett mörkt öde. Människans fysiska organism är det ”kors” på vilket en eller annan mörk medvetandeart tillintetgörs. Det är medvetandetendenser som genom sitt fastspikande vid ett kors måste gå under. Att ”korset” är av kött och blod, av animalisk natur, förändrar inte principen. All olycka, allt lidande, all smärta, sorg och besvikelse som en människa upplever i denna fysiska värld är denna människas ”korsfästelse”. Det är inte ett straff från en vred Gud, och det är inte heller ett resultat av tillfälligheter. Det är allt det från denna människas förflutna som han eller hon den gången trodde ”kunde löna sig”, som nu visar sig inte kunna göra det. Men därigenom kommer samma väsen efter hand att lära sig vad som mänskligt sett lönar sig och så småningom göra det. Detta är en undervisning i att bli människa. Genom Kristus och de två rövarna har mänskligheten fått tre exempel på hur en korsfästelse kan bäras av människor på tre olika stadier på livets väg. Först den ”onde” rövaren. Han möter en verkan av sina gärningar, men han är alltjämt förhärdad och full av hån och spott mot Kristus. Men han är inte ond, han är okunnig och primitiv. Han har börjat komma in under den undervisning där han skall lära sig vad som mänskligt sett lönar sig. Den ”gode” rövaren är god därför att han redan har lärt sig en del. Ja, så mycket att han kan säga till den andre: ”Vi får tillbaka vad våra gärningar är värda, men denne (Kristus) har inget ont gjort.” Denne rövare är ett väsen som är på god väg mot den sanna lyckan, även om han långt ifrån har nått den ännu. Det har däremot väsendet på det mittersta korset. Och det är riktigt som rövaren sade om honom: ”Denne har inte gjort något ont.” För Kristus var korsfästelsen inte undervisning i vad som kosmiskt och mänskligt sett lönar sig. Det visste han.

8. Lyckan och världsåterlösningen

Hans rike var inte av denna världen, där det är sorg, lidande, besvikelser, sjukdomar, nöd och allt slags elände. Allt detta hade han för länge sedan lagt bakom sig. Nu var det hans uppgift att visa de jordiska människorna att lyckan, som de längtar efter så mycket, endast uppnås genom en särskild form av uppträdande, nämligen det uppträdande som skapar sådana orsaker och verkningar som är till glädje, gagn och välsignelse för omgivningen. Det var inte hans uppgift att blidka en vred Gud och sona mänsklighetens ”synder”. All sådan synd är brist på kunskap om orsak och verkan och andra kosmiska lagar, och det är väl inte syndigt att vara okunnig. Därför kunde Kristus också säga om sina förföljare och bödlar: ”Fader förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.” Världens ”frälsning” består inte i att befria människorna från verkningarna av deras felaktiga handlingssätt genom en gudomlig ”nåd”. Då skulle de ju aldrig bli bättre och klokare, det skulle betyda ett stopp i utvecklingen, det skulle i allra högsta grad vara kärlekslöst. Och eftersom Gudomen är kulminationen av kärlek, låter han inte somliga väsen bli ”frälsta” genom sin ”nåd” och andra ”förtappas” genom sin ”vrede”.
    All kunskap och insikt är efterverkningar av handlingar, och alla verkligt visa och heliga män och kvinnor som har levat på denna jord har uppnått sin insikt och kärleksförmåga genom många fysiska livs lidandeerfarenheter. De har lärt sig vad som mänskligt sett lönar sig. Men om alla levande väsen genom sina erfarenheter om orsak och verkan kommer att uppnå största möjliga medvetandemanifestation, största möjliga kunskap och den mest upphöjda konstnärliga begåvning, vad skall de då med en Kristus till? Varför skulle han lida döden på korset för människornas skull? Därför att den jordiska mänskligheten måste ha ett exempel för ögonen, en människa som med sitt eget liv visade hur det är möjligt att avstå från de realiteter eller orsaker av vilka mörkret är verkningar. Hur hon, även om hon möter mörkret, inte svarar med mörker, utan tvärtom med sitt praktiska uppträdande uttrycker en sådan kärlek till allt och alla att Guds närhet känns inte endast i ljuset, utan också i mörkret. ”Ni skall älska dem som hatar och förföljer er”, sade Kristus, och han visade att detta är möjligt. Att mänskligheten tillägnar sig detta världsåterlösarens uppträdande, det är dess ”frälsning” och absolut endast detta, det gav han tydligt uttryck åt med orden: ”Och den som inte bär sitt kors och följer mig, han kan inte vara min lärjunge.”

9. Kristendomens fortsättning

Varenda människa upplever, som tidigare nämnts, en korsfästelse, när han eller hon råkar ut för olyckor, motgång, smärta, besvikelse, sjukdom och nederlag i en eller annan form. Och då är frågan: hur reagerar man på det som sker? I de allra flesta fall är reaktionen: bitterhet, depression eller vrede. Men det var inte på detta sätt som Kristus reagerade. Visserligen utropade han: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig”, men det var ju uttryck för ett sinnestillstånd som han i nästa ögonblick övervann. Han dog utan något som helst negativt i sitt medvetande. Men det är ju omöjligt, kanske man vill säga. Det kunde han göra, men det kan inte andra. Därför har man också skapat dogmer om att han tog människornas ”synder” på sig, då behövde man bara tro, omvända sig, bekänna sina synder osv. Man gjorde alltså Kristus till syndabock i stället för modell för mänskligt uppträdande, därför att man tyckte att modellen var alltför långt bort från det allmänt mänskliga. Men för det första måste en modell ju vara perfekt, och för det andra är åtskilliga människor inte längre så långt bort från modellen nu som människor var på Kristi tid. För det tredje: kristendomen som världsimpuls är inte avslutad med Kristi liv och död på denna planet. Han visade uppträdandet och gav med sina uttalanden, sina liknelser och sin bergspredikan uttryck för de stora facit i livet. Och nu då den jordiska mänskligheten så smått börjar vara mogen för det, fortsätter impulsen på ett sådant sätt att en andlig vetenskap börjar ge uträkningarna till de stora facit som Kristus kom med.
    Det har blivit min uppgift att ge mänskligheten en rad kosmiska analyser som tillsammans skapar en världsbild, ett avslöjande av livslagarna och den gudomliga världsplanen. Och denna kosmologi är samtidigt en fortsättning på den fysiska vetenskapen och dess begränsade överblick över förhållandet mellan orsak och verkan. Och den är en undervisning i vad som mänskligt sett kan löna sig och en dementi av affärsprincipen, som den yttrar sig i vår tid. Kosmologin skall inte bli en moderörelse, som otroligt snabbt breder ut sig över jorden. Den kommer att breda ut sig stabilt och lugnt från människa till människa under de kommande tiderna. Till de människor som har användning för den.

10. En ny livsinställning

Och vilka är det som har användning för den andliga vetenskapen? Det är de människor i vilkas medvetande sorger, lidanden och besvikelser har väckt förmågan till medkänsla med andra som har det svårt. Alltså människor vilkas känsloliv har utvecklats till en kärleksförmåga inte enbart riktad mot ett väsen av motsatt kön, utan mot omgivningen över huvud taget. Detta mänskliga känsloliv gör dem inte sentimentala, ty samtidigt har deras logiska sinne, deras förmåga att tänka och att få överblick över orsak och verkan också utvecklats. Dessa människor är mogna att lära sig tänka logiskt inte endast på fysiska, utan också på andliga områden. Och sådana människor kommer det att bli fler och fler av i framtiden. Detta kommer att medföra en kursändring i vetenskaplig riktning inom mentala och andliga områden. Inte i den betydelsen att det är en vetenskap som är förbehållen människor med en bestämd utbildning. Man kan snarare säga att de människor som kommer att bli mottagliga för den kosmiska logiken är de människor som livet självt har utbildat. Det är de som har gått igenom stora svårigheter och börjat känna vad som absolut inte kan löna sig.
    En ny form av trygghetskänsla skall växa fram i dessa människors sinnen. De kommer inte att vara rädda för döden, ty de skall lära sig förstå att det inte finns någon död, utan endast förändring från ett tillstånd till ett annat, en förvandling genom reinkarnation eller återfödelse, som i sig själv är en utveckling. Och denna utveckling kommer med tiden att föra människan till ett tillstånd som är den sanna lyckan, eftersom den kommer att vara fri från otrygghet, från sjukdom och besvikelse och från alla de former av olycka som plågar vår tids mänsklighet. Detta kommande tillstånd skall inte uppnås genom mirakler och inte heller genom en ”försoning” med en vred Gud. Gudomen är den förste att veta att inget väsen för närvarande kan vara annorlunda än det är. Denna kunskap skall också människorna tillägna sig. Och detta kommer att hjälpa dem att förlåta sin nästa och inte begära att han skall tänka eller handla utifrån erfarenheter som han ännu inte har gjort. Men om det nu är mot en själv som det handlas ”orättvist”? Då betyder det något att ha lärt sig att förstå lagen om orsak och verkan i ödesskapandets och reinkarnationens perspektiv. När man vet att det inte kan hända en något som helst annat än det som man själv är den innersta orsaken till och att man själv i detta eller tidigare liv har sått det öde som man nu måste skörda, då finns det ingen att bli vred på. De andra som man tidigare kritiserade och som man hatade, avskydde eller föraktade, ses som redskap som av försynen används till att man genom dem skördar såsom man har sått. Inte som straff, utan som lärdom och undervisning i vad som lönar sig och vad som inte lönar sig, om man vill vara människa. Lyckan uppnås steg för steg genom den förändring som sker med människans sinne. Ty den verkliga lyckan är ett medvetandetillstånd som är oberoende av de yttre förhållandena.

11. Från ”korsfästelse” till ”uppståndelse”

De jordiska människornas historia är egentligen en korsfästelsens historia, ty varje gång en jordisk människa på nytt inkarnerar i fysisk materia eller får en ny fysisk kropp, är hennes medvetande ”fastspikat” vid det ”kors” som den nämnda kroppen utgör. Men skulle människan då inte kunna utvecklas bara genom att leva i andliga världar utan fysisk inkarnation? Nej, till dess att människan verkligen har lärt sig att tänka i överensstämmelse med livets lagar, måste hon inkarnera i fysisk materia, ty det är det enda kosmiska område där det gör ont att tänka fel. Och det är denna lärdom, denna undervisning som efter hand lär henne att tänka riktigt. Inget av den motgång och de besvärligheter som ni eventuellt möter, har förorsakats av andra än ni själva. Detta gäller sorger och besvikelser, och det gäller sjukdomar. Men om ni försöker bära ert öde med tålamod där det för närvarande inte kan ändras och om ni samtidigt försöker arbeta med er själva, att förändra era vanor steg för steg i en mer mänsklig riktning, då skall ni märka hur tryggheten och lyckan kommer inifrån er själva. Er lycka skall inte vara avhängig av en annan människas inställning till er, utan av er egen inställning till vederbörande och till omgivningen över huvud taget. Om ni efter hand kan förändra er inställning från motvilja, missunnsamhet, svartsjuka, irritation, vrede, bitterhet och surhet till välvilja och vänlighet och förståelse av att ingen kan vara annorlunda än han eller hon är för närvarande och att det inte är er uppgift att göra om dem. Det skall nog livet sörja för. Det som är er uppgift är att medverka till att göra om er själva, och även om det är svårt har modellen för ”den riktiga människan” eller ”människan som Guds avbild”, Kristus, också här lärt er en metod som kan vara till stort gagn, och det är bönen. Genom ert förhållande till den eviga Gudomen kommer ni efter hand att kunna uppnå en inre trygghet som kommer att hjälpa er i varje situation. Då håller er ”korsfästelse” på att bli ”uppståndelse”, då blir er korsformade organism ett kärlekens ljuscentrum och lyckan blir något som skapas genom era tankar och handlingar och er närvaro. Och den blir något som ni sår; och som en människa sår, så skall hon också skörda.

Från ett föredrag hållet i Klint söndagen den 6 juli 1947. Manuskript till föredrag bearbetat av Mogens Møller. Bearbetningen är godkänd av Martinus. Första gången indförd i dansk Kosmos nr. 21/1968. Översättning: Rolf Nordström. Artikel-id: M2456

© Martinus Institut 1981, www.martinus.dk

Du är välkommen att länka till artikeln med angivande av copyright och källa. Du är också välkommen att citera ur artikeln, när det sker i överensstämmelse med lagen för upphovsrätt. Kopiering, eftertryck eller andra former för återgivning av artikeln kan endast ske efter skriftligt avtal med Martinus Institut.