Stjernesymbol i menu


En ny världsbild
 



Långsamt går det upp för mänskligheten, att vi alla i själva verket är medborgare i en oerhört rik värld, och att orsaken till vårt nuvarande elände enbart står att finna i vårt eget sinne.
(Kontaktbrev nr 2, 1957)

Globalisering med ett humant perspektiv

FN visar vägen

"Låt oss vara klara över vad som är vårt slutmål. Det är skapandet av en värld i säkerhet och frihet. En värld som styrs av rättvisa och moraliska lagar. Vi hävdar att rätt går före makt, att det allmännas väl går före själviska syften och särintressen. Vi skall lyckas med det". Så formulerade den brittiske premiärministern Clement Attlee målet för FN i London 1945.

Har FN lyckats leva upp till dessa höga mål? Nej, måste vi svara här - mer än ett halvt sekel senare. I stället måste vi konstatera att behovet av ett FN som verkligen fungerar enligt de ursprungliga intentionerna, är större än någonsin i dagens internationaliserade värld.

En logisk förklaring

De behov som utvecklingen eller livet självt sätter på dagordningen pekar faktiskt i samma riktning som FN:s mål. Utvecklingen har samtidigt medfört en ständigt större längtan efter ett liv i fred och harmoni hos allt fler människor världen över. Det kanske kan tyckas vara ett märkligt sammanträffande, att livet har integrerat och sammanslutit världens alla nationer och folk och har gjort oss ömsesidigt beroende av varandra.

Men denna utveckling är ingen slump, säger Martinus. Med sin världsbild ger han en logisk världsförklaring som rymmer den inspirationskraft som kan integrera, mobilisera och frigöra den humana och intellektuella kapacitet som projektet "en fredlig värld" kräver.

Världen lider av kärleksbrist

Men en aldrig så god världsförklaring är naturligtvis inte tillräcklig i sig själv. Det är, som Martinus uttrycker det, "inte honungen som skall komma till bina, utan bina som skall komma till honungen". Det som får bina att söka sig till honungen, är hunger. Att uppleva hunger är detsamma som att uppleva ett bristtillstånd. Många människor lider till exempel av brist på mat, värme, rent vatten och sunda bostadsförhållanden. Och ännu fler lider både i inre och yttre mening av brist på hälsa och fred, även om de kanske har mat och andra fysiska värden i överflöd.

Alla dessa brister är djupast sett symtom på kärleksbrist. Det är brist på kärlek som medför så skev fördelning av det goda i världen, att stora delar av mänskligheten får svälta och frysa. Det är brist på kärlek som tvingar människor att armbåga sig fram på varandras bekostnad. Men alla de lidandeserfarenheter vi människor får, resulterar efter hand i en väldig hunger efter kärlek. Allt annat blir till sist oväsentligt. Därför är det också nödvändigt med en "kärleksvetenskap" för att tillfredsställa människans andliga hunger.

"Världsstaten" är under skapelse

Den andliga vetenskapen är denna "kärleksvetenskap". Dess nyckelbudskap är att det inte finns någon annan väg till en fredlig förenad värld än den utveckling som sker hos den enskilde individen genom inhöstande av egna erfarenheter. För att hela mänkligheten ska få intresse av att skapa en global fredskultur, måste skillnaderna mellan de olika folken utjämnas. Här är den tekniska utvecklingen av fundamental betydelse.

Tidigare levde de olika folken mer isolerade från varandra. Man levde helt enkelt i skilda världar. Vad visste till exempel eskimåerna på Grönland om aboriginerna i Australien eller omvänt? I dag är det annorlunda. Den tekniska utvecklingen har övervunnit alla avstånd och sammanfört hela världen till en enhet. "Världsstaten blev till när den första jordenruntresan genomfördes, och den har sedan dess konstant stabiliserat sin existens", heter det i ett karakteristiskt citat från Martinus.

Världssamfundet på stenåldersnivå

Martinus jämför det nuvarande världssamfundet med ett samhälle vars individer utgörs av nationerna. Varje nation är alltså principiellt sett en individ. Men skillnaden mellan världssamfundet och ett modernt nationellt samhälle är, att världssamfundet ännu saknar ett i egentlig mening lag- och rättsväsende. Och ett världssamfund utan världsregering och utan världspolis är ett samhälle på stenåldersnivå. Detta är allvarligt eftersom världsamfundets individers – alltså nationernas - vapen i dag är långt mer avancerade än stenåldersmänniskornas.

Den anarki som en sådan brist på ordning åstadkommer, har dock fått många människor att inse behovet av internationellt samarbete och reglering av förhållandena. Därför ser vi en stadigt tydligare utvecklingstendens i riktning mot en världsöverhet och ett internationellt lag- och rättsväsende.

Den nya gåvokulturen

På samma sätt som vi i dag betraktar det som självklart att man inte kan monopolisera egendomsrätten till vår gemensamma luft eller till solljuset, så kommer framtidens människor att anse det som självklart att även våra materiella värden kosmiskt sett utgör mänsklighetens gemensamma arv och egendom. Därför blir en av den framtida världsregeringens viktigaste uppgifter också att administrera och fördela dessa värden, så att de blir till glädje och välsignelse för alla individer och folk.

En så fundamental ändring av världens värdeadministration kan naturligtvis inte ske förrän en motsvarande förändring har skett i individernas mentalitet och moral. Den egoistiska "ta-för-sig-naturen", som dominerar individer och samhällen, måste ersättas av en "gåvokultur". En sådan kultur håller långsamt på att födas på jorden. Dess struktur – både den inre i var och en av oss, och den yttre såsom den manifesterar sig i samhället och världen – bär ännu det ofärdiga fostrets kännetecken. Det är en struktur som ännu inte är fri för ett självständigt liv. Men den växer lite dag för dag och tillförs hela tiden ny näring från erfarenheternas "moderkaka".

12 punkter om mänsklighetens och världssamfundets utveckling

I första bandet av Martinus huvudverk Livets Bog, kap 4, beskriver han ett internationellt världsrike under skapande. Han anger här 12 punkter som den jordmänskliga utvecklingsenergin kommer att koncentrera sig på, på vägen fram mot skapandet av det framtida världssamfundet.

  1. Osjälviskhetens seger över själviskheten. (Gemenskapsintressets seger över privatintresset.)
  2. Skapandet av en internationell demokratisk världsstyrelse.
  3. Alla länders avrustning - till förmån för upprättandet av en internationell, opartisk världspolis.
  4. Upprättandet av ett internationellt, öppet – inte hemligt – högsta lag- och rättsväsen, som sammansatt av vetenskapens yppersta representanter på såväl andliga som materiella områden, vilka kan vara kvalificerade att skilja mellan "abnorma handlingar" och "förbrytelser" och som känner utvecklingens gång och tillvarons gång tillvarons eviga lagar och därmed utgör en garanti för absolut rätt och rättvisa för allt och alla.
  5. Avskaffandet av privat äganderätt till värdena - till förmån för världsstatens övertagande av dessa värden.
  6. Avskaffandet av pengar - till förmån för införandet av individens personligen presterade arbete som enda betalningsvärde samt kvittot härför som enda betalningsmedel för samma individ.
  7. Upprättandet av en för hela världsstaten gemensam barndoms-, ålderdoms- och sjukdomsfond, grundad på avdrag från arbetskvittona.
  8. Utnyttjandet av maskinerna för att förkorta den materiella arbetstiden - till förmån för studiedagar och andlig forskning.
  9. Avskaffandet av all våldspolitik och alla blodsutgjutelser.
  10. Avskaffandet av tortyr, prygel- och dödsstraff - till förmån för välbetänkta internerings- och uppfostringsåtgärder.
  11. Utveckling av vegetariska näringsmedel, god hygien och kroppsvård, sunda och ljusa bostadsförhållanden.
  12. Utveckling av andlig frihet, tolerans, humanitet och kärlek till alla levande väsen, till människor och djur, till växter och mineraler.

(Livets Bog 1, kap 4, st 118)