Stjernesymbol i menu


Martinus svarar

Om skadedjur, den offentliga meningen, samvetskval och moral, det minst onda


Fråga
"Du skall icke dräpa". Kan någon varelse svära sig fri? Naturligtvis förstår vi alla att vi inte får dräpa våra medmänniskor och till nöds däggdjuren. Men insekterna då? De är ju också kosmiska väsen under utveckling. Kan vi här undgå att vara massmördare? Tänk på trädgårdsägaren som sprutar gift mot bladlöss, larver och maskar. Råttor och möss måste ju också hållas efter i vår kamp för tillvaron, annars skulle de väl äta upp all spannmål?

Svar
Här i det jordmänskliga dagliga livet förekommer det mycket ofta situationer då människan känner sig nödsakad att företa handlingar, som veterligen är emot hennes natur och samvete och därför är obehagliga, är ett ont. Men om hon inte utför dessa handlingar, uppstår det också samvetskval som likaledes gör det till ett ont att avstå från att utföra dessa handlingar. I sådana situationer är det alltså så att vad väsendet än gör, så upplevs eller känns det som ett ont. Denna omständighet har sin rot i jordmänsklighetens ännu omogna och kosmiskt sett primitiva medvetandenivå. Den är med sina lagar, former, seder och bruk, den offentliga meningen, ja även i sina religiösa uppfattningar infiltrerad i en sådan utsträckning av falska föreställningar och de därpå baserade auktoriserade överträdelserna av den verkliga sanningen och kärlekslagen, att när en människa verkligen försöker att på ett eller annat område följa en uppdagad verklig sanning eller vetskapens efterlevnad, så kommer hon stundom med detta sitt följande av lagen eller det fullkomligare, ändrade uppträdandet inom samma område i konflikt med, ja, väcker irritation och vrede hos sin omgivning, antingen det nu gäller äkta maken, familjen eller vänner och bekanta, eftersom dessa ju alltjämt är bundna av den offentliga meningens traditioner. Dessa traditioner är återigen baserade på antingen ointellektuella känslomässiga eller strängt intelligensmässiga, materialistiska eller gudlösa betraktelser. Ingen av dessa religiösa eller materialistiska uppfattningar har rotfäste som absolut sanning i livets verkliga kosmiska logik och struktur. En människa som är född på dessa kosmiskt sett ointellektuella eller oandliga förmodanden och fantasi baserade traditioner, kommer självfallet inte i kontakt med dessa traditioner i samma mån som hennes tanke och viljeföring erövras av den verkliga andliga vetenskapen eller absoluta sanningen. Om allmänheten representerade den absoluta sanningen ifråga om moral, religion, tanke och viljeföring, seder och bruk, den offentliga meningen, skulle ovan nämnda situation, där detta att göra det riktiga är ett ont och detta att inte göra det riktiga också är ett ont, aldrig någonsin kunna uppstå. Men nu är allmänhetens moral och livsuppfattning inte ett direkt uppenbarande av den absoluta sanningen eller verkligheten i renkultur. Var och en som därför i givna situationer handlar i kontakt med den verkliga sanningen på ett visst område, kommer därför lätt att vålla både sorger och bekymmer bland dessa av de gamla auktoriserade traditionerna ännu beroende väsen i vederbörandes närmaste omgivning. Det kan här uppstå både skilsmässor, utstötning ur familjegemenskapen, upplösning av trofast vänskap samtidigt som man blir ett favoritobjekt för skvaller eller förtal, som i sin tur leder till ytterligare nedsättande omdömen i den offentliga meningen. Som man ser skall man inte i första hand vänta sig någon upphöjelse och gyllene strålgloria i allmänhetens och den närmaste omgivningens omdömen genom att följa den absoluta sanningen eller den andliga vetenskapen.

Att följa sanningen inom jordmänsklighetens allmänna medvetandesfär kan således vara något dåligt. Och då den som ser att allmänhetens traditionella uppfattningar står i strid med sanningen och därmed ooundvikligen är ett ont, uppstår den situationen för dessa väsen att antingen de följer den absoluta sanningen och gör det rätta eller de inte gör det, så är det i båda fallen ett ont. Gör de det riktiga, uppstår det onda att de kommer i disharmoni med omgivningen på grund av dess benägenhet att följa de bestående, föråldrade och osanna traditionerna. Gör de det felaktiga, det som allmänheten uppfattar som riktigt, kommer de i strid med sig själva, får samvetskval. Men på samvetskval kan ingen basera sin lycka. Frågan blir då för den andligt utvecklade människan, som i någon mån har vuxit ifrån flockens mentalitet, denna att komma fram till vad som är det minst onda, ty endast denna lösning kan vara i kontakt med nästakärleken. Det minst onda kan återigen bara utgöras av den manifestation av tanke och handlingssätt som skapar minsta möjliga irritation, intolerans, fiendskap, sorg och lidande i dess upphovs omgivning. En sådan manifestation är den kärleksfullaste och därför samtidigt den minst onda. Om man skall döda råttor och möss, bespruta fruktträd, utrota insekter, ohyra eller andra av de för den mänskliga existensen och kulturuppbyggnden skadliga livsformerna eller väsendena är ju likaledes en fråga om kärlek. Om alla dessa nämnda väsen representerar en utbredning, ett farligt ödeläggelseattentat mot den mänskliga existensmöjligheten, kort sagt en utrotning av människan, är det mer kärleksfullt att stoppa detta för mänsklig tillvaro, kultur och human skapelse underminerande liv än att låta det obehindrat florera och därmed befordra mänsklighetens undergång. Följer man här slaviskt sanningens bud "Du skall icke dräpa" kommer alltså ett mindre kärleksbefordrande liv att dominera på bekostnad av ett större kärleksbefordrande liv. Kärlekslösheten kommer således att dominera över kärleken. Detta kan inte vara det minst onda och måste därför bekämpas. Bekämpandet av detta underminerande liv och krafter är alltså nödvändiga på jordklotets och mänsklighetens nuvarande stadier. På senare stadier i mänsklighetens utveckling kommer dessa bekämpanden emellertid inte längre att vara aktuella, ja, de förekommer inte alls, då det vid den tiden inte skall finnas något för människorna farligt liv att bekämpa. Nämnda skadliga liv kommer efter hand dels att bekämpas, dels att degenerera och dö ut i samma mån som den verkliga kärleksatmosfären kring mänskligheten tilltar. Världen kommer då att ha nått fram till att utgöra den fullkomliga kärlekens hemvist eller himmelriket på jorden. Denna utveckling blir till faktum genom att det behövs färre och färre människor för att befordra denna jordmänsklighetens existenskamp mot underminerande livsformer. Tusenden och åter tusenden av människor har redan på vissa områden gått ifrån denna kamp. De kan t.ex. inte längre döda varken människor eller djur. De kan varken vara soldater, slaktare eller jägare. De äter vegetarisk föda därför att denna inte tillnärmelsevis är baserad på så stor utveckling av dråp- eller mordprincipen som den animaliska födan. Dessa väsen är redan aspiranter på den stora invigningen eller födelsen.

Med hänsyn till det invigda väsendet så kan detta naturligtvis inte utlösa någon som helst form av mord eller dråp, och dess rike är alltså ännu inte av denna värld. Om ett sådant väsen föds i denna värld måste det liksom andra människor mer eller mindre hålla sig fri från sjukdomar och ohyra eller andra former av hälsofarliga och för det allmänna välbefinnandet underminerande liv. Detta kan ju inte göras utan att dräpa mer eller mindre. För att kunna existera i jordmänsklighetens fysiska sfär har det invigda väsendet således i vissa fall endast att välja mellan att manifestera ett större eller ett mindre ont. Men på grund av detta väsens kosmiska medvetande är det alltid i stånd att välja det minst onda och kommer således inte att överträda kärlekslagen.

Första gången införd i Kontaktbrev 1950/14, s. 35-37

© Martinus Insstitut 1981.
Får återges med copyright- och källhänvisning.