Centrala detaljer i symbolen
Symbolen läses nedifrån och upp, och är indelad i tre huvudavsnitt, som visar utvecklingen i tankeklimaten från:
- det renodlade djurriket, avsnitt 21-24 (se symbol 33A)
- vidare upp genom det ofärdiga människoriket, avsnitt 25-30, som utgör stadierna för jordmänsklighetens förvandling från djur till människa.
- och upptill in i det riktiga människoriket och de högre andliga världarna, avsnitt 31-34.
Jordens nuvarande mänsklighet befinner sig primärt i utvecklingsavsnitt nr 27 och 28. Här upplever människorna sina sista stora och grova utlösningar av mörkt öde.
Symbolens lodräta figurer, som är markerade med nummer 1-20 (se symbol 33A), symboliserar väsendenas olika tankeklimat och manifestationer i de olika utvecklingsavsnitten. I takt med utvecklingens förlopp växer vart och ett av dessa klimat upp mot en kulmination i väsendets medvetande för att därefter avta igen, medan nya tankeklimat växer fram i medvetandet.
- Figur nr 1-2: Reinkarnationen eller återfödelseprincipen.
- Figur nr 3-8: Hankönsväsendets polförvandling (figur 3, 5 och 7) och honkönsväsendets polförvandling (figur 4, 6 och 8), dvs hanköns- och honkönsväsendenas utveckling till människoväsen. Den gröna färgen markerar den maskulina principen och den gula färgen den feminina principen. I utvecklingsavsnitt 28 börjar den feminina polen i mannen och den maskulina polen i kvinnan att göra sig starkt gällande.
- Figur nr 9: Den jordmänskliga fysiska organismen. Från att utgöra ett redskap för den dräpande principen utvecklas den fram till en mer förfinad form och högintellektuell funktion.
- Figur nr 10: Den dräpande principen. Mord och dråp på levande väsen präglar livsformen i ett stort utvecklingsavsnitt.
- Figur nr 11: De döds- och lidandesbefordrande tankearterna bakom den dräpande principen. Avundsjuka, girighet, bedrägeri, hämndlystnad och maktlystnad osv.
- Figur nr 12: Högmodets och äregirighetens tankearter. Självdyrkan, äregirighet, ärolysten, fåfänga, snobberi, bakdanteri etc.
- Figur nr 13: Det riktiga människorikets födslovåndor. Polförvandlingens verkningar. Skilsmässor, olyckliga förälskelser, svartsjukedramer, självmord och sexuella urspårningar. Förakt och förföljelse av dubbelpoligheten.
- Figur nr 14: Nästakärlekens begynnande framträdande. Utvecklas i takt med dubbelpoligheten till den bärande allkärleksfulla medvetandenivån. Humanitet, hellre ge än ta, förlåtelse som kan lösa upp krig, hat och förföljelse.
- Figur nr 15: Djurrikets konst. Uttryck för olika utvecklingsstegs ideal, från förhärligande av krig och dråp till lovprisande av parningskärleken m.m.
- Figur nr 16: Den religiösa principen. Från tillbedjan av krigiska gudar över kärleken i de humana religionerna till den andliga vetenskapen.
- Figur nr 17: Den psykiska förnimmelseförmågan. Grunden för all slags magi, både svart och vit magi. Längst upp högpsykiska förmågor i Försynens tjänst.
- Figur nr 18: Den stora födelsen. Väsendet har uppnått den fullkomliga mentaliteten och blir en färdig människa med kosmiskt medvetande.
- Figur nr 19: ”Hjälparen, den helige Ande”. Livets allra högsta tankeklimat. Väsendet kan röra sig fritt i de andliga världarna.
- Figur nr 20: Materialisation och dematerialisation. Väsendet skapar sin organism eller sitt identitetsredskap genom tankens kraft.
Flammorna i symbolens översta del symboliserar Guds ande eller den högsta elden.
