Mänsklighetens öde
Kapitel 39
Jordmänskligheten som en "krigsskådeplats"
Eftersom dessa faktorer endast kan tillfredsställas genom förtryck och förnedring av sitt upphovs medväsen, är den samlade jordiska mänskligheten i verkligheten identisk med en krigsskådeplats, vars kämpande parter eller arméer kan betecknas som: världsdelar, religioner, raser, nationer, län, kommuner, partier, föreningar, sekter, familjer, äkta makar, föräldrar och barn, man mot man och kvinna mot kvinna.
Ja, ända in i den enskilda individens tankevärld måste vi följa denna världsbrand, innan vi kommer till kampens härd eller utgångspunkt.
Här inne rasar tankar mot tankar eller energier mot energier och utlöser de tidigare omtalade små explosionerna, vilkas vidare utveckling blir till näring för den allomfattande jättebrand, som i form av förtryck, fattigdom, sjukdom, nöd och demoralisering behärskar hela jorden.
Tro inte att någon går fri.
Varje människa, som ger efter för den minsta lilla gnista av övertro, intolerans, maktlystnad, begär och oärlighet, är enrollerad som soldat i världsbrandens armé, är med om att jaga, såra och dräpa, är med om att plundra, pina och förnedra, hur många vackra och sköna ideal han eller hon annars än företräder.
Naturligtvis ska de goda sidorna i individens medvetande inte förringas eller underskattas.
Dessa är ju med om att skapa den stora motvikten mot världsbranden som jag senare ska återkomma till.
Men ingen kan alltså helt frikännas från att vara direkt medverkande orsak till samhällssystemets onda eller disharmoni, så länge han eller hon har kvar en liten gnista av de tankeklimat som främjar världsbranden.