Människans två sinnen
174. Det ledande i denna rörelse eller utveckling var alltså kontrastprincipen. Denna svartvita teckning* ska egentligen inte visa kontrastprincipen, men vi ser att där finns ett vitt fält. Hur skulle man kunna göra en sådan bild, om man inte hade svart, hade en kontrast till det vita? Genom att man har en kontrast, kan man forma en motsats som blir synlig och tillgänglig för förnimmelse. Det existerar inne i tankarna, för man kunde ju inte se det innan konstnären tecknade det. Nu kan man se det med hjälp av kontrasterna här, de mörka färgerna formar en kontrast till de ljusa. Fanns inte de, vore det bara en ljus yta, och ingen manifestation skulle kunna äga rum. Där ingen manifestation äger rum, kan ingen förnimmelse äga rum. Vi ser därför hur nödvändigt det är med kontraster. (Se st. 29, 236, 300, 319, 531.)
 
____________
* Människans två sinnen. Teckning av Hans Henning Withus (1920–1947).