Symbol nr 91
Genom döden
262. Människans två naturer har skapat föreställningar om ett himmelrike och ett helvete, vilket visas med det vita och svarta fältet på symbolen. Efter hand som människorna har utvecklats till att bli mer mänskliga, har de blivit inställda på att det djuriska måste bestraffas – det är ju det onda, och det måste bekämpas. Men man har ju inte förstått att det onda inte kan övervinnas med det onda. Man kan inte fördriva ont med ont. Man säger ju att ont ska med ont fördrivas, men det är en fruktansvärd villfarelse. Man kan inte avlägsna eller fördriva något genom att mångfaldiga det. Man kan inte avlägsna ogräs genom att så ogräs, man kan inte få vrede att upphöra med hjälp av vrede. Man kan naturligtvis hota och förtrycka andra människor med makt, men därmed har inte det onda upphört. Endast freden eller kärleken kan få hatet att försvinna.
      Den mänskliga mentaliteten har symboliserats med de många små svarta och vita fälten nedtill, där det svarta symboliserar det djuriska och det vita det mänskliga. Från vänster mot höger ser vi hur utvecklingen går framåt. Vi ser hur det mänskliga mer och mer gör sig gällande, för att till sist helt omfatta kristustillståndet eller Kristi återkomst i människan, där det inte längre finns något kvar av den djuriska naturen. Där har naturen förvandlat väsendet till den fullkomliga människan, som symboliseras med det vita fältet längst till höger. Men fram till dess kommer det att finnas mer eller mindre av det mörka tillståndet i människan, och det kommer ju att bestämma hennes upplevelser i den första sfären efter döden. Den nedersta delen av symbolen ska bara visa att vi överallt möter dessa två naturer, och att människornas resonemang baseras på de två tillstånden, det onda och det goda. (Se st. 25, 456, 475.)