Symbol nr 13
Den eviga världsplanen
265. Symbolen visar den eviga världsplanen. I detta kretslopp finns det en mörkerkulmination som vi också känner från dygnets midnatt, årets vinterprincip, som i människornas tillstånd motsvarar barndomsprincipen, och vi ser det ljusa tillståndet, sommartillståndet. Mellan dessa två tillstånd finns det ett vårtillstånd och ett hösttillstånd. Vi ser dessa fyra principer i själva den eviga världsplanen.
      Man kan alltså dokumentera mänsklighetens position i denna världsplan. Det skulle man inte kunna, om människornas jordiska liv bara vore ett enskilt kretslopp och inte ett led i en kedja av kretslopp. Det kan man endast dokumentera när man ställer in sig på detta, för alla kretslopp har sina kännetecken eller utslag i form av de fyra särskilda manifestationsepoker, som vi just kallar de fyra årstiderna.
      När nu allt är kretslopp, måste mänskligheten ju också befinna sig i ett kretslopp. Var står då mänskligheten med sin samlade mentalitet, sitt samlade uppträdande? Ja, den representerar en årstid, men vilken årstid liknar den? Liknar människornas mentalitet sommartillståndet? Är den uttryck för ljus och värme och glädje och behaglighet? Eller är det vinterns princip, är det döden, är det kyla? Är det hat, förföljelse, vrede och bitterhet? Är det stagnation, livshämning och skapande av livsleda? Ja, det är ju det som det finns mest av.
      Människornas mest geniala förmåga är just förmågan att skapa mordvapen, förmågan att befordra svärdets princip, den dräpande principen. Därför representerar den nuvarande mänskligheten vinterzonen. Det är inte så märkligt att det förekommer så många obehagligheter.
      På symbolen ser vi vinterzonen, där mörkret kulminerar. Mänskligheten har kommit nerifrån djurriket (orange färg) och från växtriket (röd färg), och den är på väg upp mot ett vårtillstånd.
      Då alla vintrar avlöses av vår, borde det också finnas tecken på detta inom mänskligheten. Och är det inte just det vi ser? Den djuriska naturen är på retur, och den mänskliga naturen som är livsbefordrande humanitet, kärlek och inspiration, är på väg fram. Är det inte den mänskliga naturen som är vårtecknet? Det förekommer ju också kärlek, inspiration, intuition, upplysning, humanitet, främjande av livslust, glädje, kultur osv. Det är vårvindarna.
      De kommer från de intellektuella energierna, och det är ju inte så märkligt. Instinkt och tyngd är de mentala energier som åstadkommer hat, dråp och mord, och därnäst kommer känsloenergin. På symbolen ser vi att intelligensen börjar göra sig gällande hos de jordiska människorna, och vidare framåt börjar de andliga energierna. Intuitionen är latent i djurriket, men längre fram börjar intuitionen.
      De andliga energierna börjar komma till utveckling. När känslan blir intellektualiserad av den utvecklade intelligensen, kommer intuitionen, och det skapar då en helt annan tillvaro. Genom detta kosmiska middagstillstånd måste dessa mentala energier självklart bilda en fullständig motsats till de mentala energier som är närvarande vid det kosmiska midnattstillståndet. Mellan de två kulminationstillstånden finns det två mellanstadier som representeras av ett uppåtgående tillstånd liksom förmiddagen, och ett nedåtgående tillstånd liksom eftermiddagen mot natten.
      Här har vi således världsbilden framför oss i dess princip. Världsbilden kan inte skapas som en bild, eftersom det är en princip. Den är inte tids- och rumsdimensionell, men dess principer kan man skapa bilder och tecken för, och det är det jag har gjort. Därigenom har denna bild uppstått, och därigenom kan man se hur principerna verkar.
      De sex mörka figurer som är förbundna med det violetta fältet, symboliserar det levande väsendets organism såsom den förekommer i vart och ett av de sex tillvaroplanen. Denna organism består av de motsvarande grundenergikropparna eller förnimmelseapparaterna, med vilkas hjälp väsendet kan korrespondera med de motsvarande energierna i naturen. Gud kan tala till dessa olika väsen med hjälp av de energier som de har sinnen för, och med vilka de kan reflektera mot Gudomen. På så vis är vi hela tiden i kontakt med naturen, i kontakt med livet och därigenom i kontakt med Gudomen.
      Genom många fortsättande liv växer människan från den ena tillvaron till den andra. På symbolen ser vi att organismen förändras, och att de inre mentala kropparna förändras i samma förhållande. Genom att följa den streckade linjen från den stora tyngdkroppen, som är den bärande i vår tillvaro, kan vi se hur denna kropp avtar i utvecklingen framåt mot den andliga världen. Tyngdkroppen är den kropp som i särskild grad befordrar den dräpande principen, vreden, egoismen och allt det djuriska. Då tyngdkroppen är den ledande och mest dominerande grundenergikroppen i djurriket, är det inte så märkligt att väsendet måste vara såsom det är. Hur skulle de andra grundenergikropparna kunna vara dominerande, när de inte är så stora? Det vore dåraktigt att begära att människorna ska vara annorlunda än de är, och likaså djuren. Den jordiska människan, som befinner sig i den sista delen av djurriket, har ändrat sin medvetandestruktur något i riktning mot strukturen i det riktiga människoriket.
      I den riktiga människans struktur kan vi se att den dräpande naturen och tyngdkroppen nu har blivit mycket mindre. Den behärskas till den grad av den stora känslokroppen, som i sin tur blir intellektualiserad med hjälp av den nu utvecklade intelligensen, som inte var särskilt utvecklad i djurriket.
      I djurriket är intuitionen latent, och på symbolen ser vi att det latenta fältet ligger på andra sidan strecket i det violetta fältet. I det riktiga människoriket har intuitionen börjat utvecklas, på så vis att i det riktiga människoriket framträder intelligens, intuition och högt utvecklad human känsla, medan instinkten, de dräpande naturerna, mordtendensen och egoismen framträder mindre.
      Den jordiska människan befinner sig på mellanstadiet mellan djurriket och det riktiga människoriket. Människorna har ändrats i förhållande till djurriket, men står på olika steg, och de utvecklas framåt mot att bli till den fullkomliga människan. Så måste det vara, det är nödvändigt att det är så, vi kan inte göra om det. Vi kan inte med våld och makt tvinga ett väsen på ett lägre steg att vara på ett högre steg, men det är det som människorna försöker med sin vrede och bitterhet, och det gör de därför att de inte har den minsta insikt på dessa fält. Men det är ju detta vi nu ska lära oss. Det är detta som den andliga vetenskapen ska lära människorna, och då kommer de att handla rätt och veta att den riktiga kursen är den vägen.
      Vi går mot den kosmiska våren, och det är det vi måste rikta in oss på. Det är vinterzonen som ska försvinna. Vi ser detsamma här i det dagliga livet. Lantbrukaren behandlar ju sina marker annorlunda på våren än han gör på hösten. Han vet att varje årstid har sina särskilda krav som ska uppfyllas.
      Vi måste nå fram till att förstå att vi inte kan göra om andra människor, men att naturen är i färd med att göra om alla människor. Genom att se naturens plan och avsikt kan vi komma i harmoni med denna plan och således hjälpa naturen med att göra om oss själva. Det är det som är meningen. (Se st. 199, 240, 302, 420, 473, 482, 488, 509, 539.)