Symbol nr 13
Den eviga världsplanen
473. Denna bild visar det kretslopp som jag just har talat om. Vi ser de världar, salighetsriket, växtriket och djurriket, där de jordiska människorna befinner sig. Vi ser det riktiga människoriket, visdomsriket, den gudomliga världen och här igen salighetsriket. Salighetsriket kommer fram på det materiella planet. Det börjar som solar och vintergator, som stjärntöcken, och blir till den materiella, fasta värld som vi nu lever på, och därefter växer sedan växtriket fram.
      I detta kretslopp som jag just har talat om, har vi de jordiska människorna i den sista delen av djurriket. De är ett mellanting mellan det djuriska och det mänskliga. Där djuret blir till människa, är den djuriska mentaliteten i sitt högsta stadium (orange färg). Grundenergierna ändrar sig ju med utvecklingen och blir till den struktur som vi ser på symbolen. Några energier degenererar och blir mindre, andra växer fram och blir större. Vi är här i ett stadium som är ett mellanting mellan djurets stadium och den riktiga människans stadium. I den fysiska världen bärs medvetandet av den fysiska kroppen, som arbetar tillsammans med instinktkroppen. Genom denna kropp arbetar också intelligens, intuition och minne, som ju är andliga förmågor som man har med sig efter döden.
      När den fysiska kroppen dör, bärs medvetandet av nästa kropp, känslokroppen (gul färg). Det innebär alltså, att när man dör och kommer in på nästa plan, har ens känslokropp en mindre storlek än den väsendena inne i det riktiga människoriket har utvecklat. Man har inte samma stora kropp som de hemmahörande väsendena i människoriket. När en människa dör från det jordiska planet och kommer in på det andliga planet, är hon så att säga en gäst. När hon kommer in på det andlig planet, har hon inte en större känslokropp där än den hon hade här.
      Ännu mindre än känslokroppen är den jordiska människans intelligenskropp (grön färg). När hon kommer upp i visdomsriket, har hon inte samma stora kropp som de hemmahörande väsendena har. Hon ska alltså genomleva visdomsriket med den lilla intelligenskropp hon har i den fysiska världen. Det är människans intelligensutveckling som bestämmer hur mycket hon kan uppleva i visdomsriket, där de hemmahörande väsendena har en väldigt stor intelligenskropp.
      När den jordiska människan går över i nästa rike, den gudomliga världen, ska hon leva på sin intuition som är latent. Det är inte mycket hon kan uppleva i den gudomliga världen, eftersom hon bara har en liten intuitionskropp att uppleva med (blå färg). Det hemmahörande väsendet i den gudomliga världen har en kulminerande intuitionskropp.
      Därefter går hon in i minnesriket, där den jordiska människan ska leva på minneskroppen (indigofärg). Hon har bara en liten minneskropp att uppleva med i salighetsriket. Detta är alltså den jordiska människans resa. De grundenergikroppar hon har här på detta steg, bestämmer hur mycket livsupplevelse hon kan få på det motsvarande planet. Det förstånd vi har här, bestämmer ju också hur mycket vi kan förstå av den värld vi är i här, och så kommer det också att bli där.
      Så kommer väsendet åter fram till växtriket, åter till moderlivet, där det som foster så att säga har en växttillvaro (röd färg). Det föds sedan på nytt till den materiella världen, där det får en struktur som motsvarar den det hade tidigare, dock något bättre eller något sämre, allteftersom det har levt moraliskt eller omoraliskt. Man kan förstöra sina talangkärnor, men man kan också utveckla sig till att få bättre förmågor, och då får man också en bättre kropp, och så fortsätter det.
      Genom att människan på så vis genom reinkarnationen fortsätter genom de olika liven, växer hon ju och når fram till att bli en färdig människa med en utvecklad känslokropp, och med denna kan hon så uppleva livet runt om i de olika världarna.
      Intelligenskroppen har vuxit till en viss storlek, och väsendet kan då med denna storlek uppleva i visdomsriket. Alltefter intuitionskroppens storlek kan hon uppleva i den gudomliga världen, och så växer hon vidare framåt.
      Genom reinkarnationen växer den jordiska människan fram till att bli hemmahörande i det riktiga människoriket, där känslokroppen får den fundamentala storleken. På motsvarande sätt finns det väsen som är hemmahörande i visdomsriket, den gudomliga världen osv.
      Väsen nederst på symbolen är alltså hemmahörande i den djuriska principen, den materiella principen, där tyngdkroppen är i sitt kulminerande stadium (orange färg). Det är således två slags resor. Det är reinkarnationen, som är indelad i många liv. Det är en snabb resa genom hela kretsloppet. Ett litet spädbarn som dör kan komma igenom kretsloppet på två tre år, och ett barn som är sju år eller tio år, kan komma igenom på en fyra fem år eller en sex sju år. Men den människa som dör av ålderdom, kan vara upp till hundra år i den andliga världen, om hon är högintellektuell och andligt utvecklad.
      Under den andra resan växer människan framåt i utvecklingen och blir hemmahörande i den andliga världen. Denna utvecklingsresa kan vi kalla ett utvecklingskretslopp, och den första resan kan vi kalla ett reinkarnationskretslopp.
      Utvecklingskretsloppet tar miljoner år, och då är det ju gudomligt att vi inte ska vänta i miljoner år för att kunna besöka den andliga världen. Det är inte så, att vi förblir här nere i den fysiska världen till dess att vi är helt färdiga. Vi kan göra denna resa eftersom vi kan lämna organismen.
      Vi kan få organismen utbytt och få den förbättrad. Det skulle ju inte vara angenämt att ständigt vara i en apkropp eller i en växtkropp. Vi är tvungna att byta ut kroppen, och det går ju snabbt på det sättet. Dessutom kan vi byta ut organismerna, när de är defekta, lemlästade och förstörda. Sådant är livet.
      Vi förstår här hur väldigt stor roll den andliga världen spelar för alla människor. Den är inte en död värld, en tänkt värld eller en fantasivärld. Hela vårt framträdande här, och detta att vi kan utveckla oss, beror alltsammans på att vi är andliga väsen och har dessa andliga materier, dessa andliga kroppar.
      Utifrån kunskapen om denna struktur och energiernas förhållande till varandra, vet vi vart utvecklingen går. Den går mot ljus och mot högre intellektualitet. (Se st. 199, 240, 265, 302, 420, 482, 488, 509, 539.)