Vad övermedvetandet beträffar, framträder detta som den utlösande huvudfaktorn i allt ödesskapande. Vad är ödesskapande? Ödesskapande utgör i kosmisk mening tillblivelsen av ett levande väsens upplevelse av verkningarna av de orsaker det självt har utlöst. Utlöser då det levande väsendet orsakerna till sitt eget öde? Ja, absolut! Då ingen som helst form av livsupplevelse kan existera utan att vara identisk med en växelverkan mellan väsendets energiutstrålning och omgivningens energiutstrålning, kommer varje form av upplevelse därmed att vara detsamma som ett mottagande och ett avsändande av energi. Eftersom ingen som helst energi kan gå i rät linje, utan måste röra sig i en cirkel, kommer varje avsänd energi förr eller senare oundvikligt tillbaka till sitt upphov. De olika kropparna utgör således i själva verket ett slags apparater för avsändande och mottagande av energierna. I enlighet med energiernas speciella natur och de hämningar och påskyndanden som de varit utsatta för, blir tidpunkten för deras tillbakavändande till sitt upphov mycket varierande. I form av tankar, manifestationer eller skapelser utsänder jaget energierna genom övermedvetandet. När dessa kommer tillbaka, utlöses de i form av vederbörande individers öde. Och som individerna har sått, kommer de därför att få skörda. Av detta väldiga spel känner den jordiska människan alltså endast till den fysiska delen, det vill säga den fysiska kroppen och till en viss grad dennas funktioner. Alla övriga funktioner i sitt medvetande uttrycker hon visserligen i lyckligaste fall som "andliga funktioner", men mestadels som "fantasi" och i mindre lyckliga fall som "övertro" osv. Men övermedvetandets funktioner går oberoende härav sin gång, följande eviga lagar och banor som oundvikligt låter de levande väsendena få uppleva verkningarna av de av dem själva utlösta orsakerna för att därigenom slutligen utlösa sitt medvetande i högsta kärlek, visdom och salighet.
      Genom denna lilla inblick i det levande väsendets grundanalys ser vi att den utgör tre orubbliga realiteter, nämligen det som upplever livet, alltså "jaget", "jagets skaparförmåga", samt principen "det skapade", det vill säga dess erfarenheter eller dagsmedvetande. Som vi har sett, är dessa tre principer absolut oskiljbara. Om en av dem inte existerade, skulle var och en av de båda andra vara en omöjlighet. Och då de var för sig är uttryck för en särskild princip, betecknas det levande väsendets kosmiska analys som "en treenig princip". Då ingen av dessa principer kan vara identisk med ett resultat av skapande, framträder det levande väsendets odödlighet därmed som ett faktum. Odödligheten kommer således efter hand att upplevas av varje levande väsen och därmed också av den jordiska människan, även om den i dag är dold för hennes ögon.
      Vi har härmed gått igenom så mycket kosmiskt material som jag funnit vara nödvändigt för att ge läsarna de behövliga förkunskaperna för att kunna förstå den kommande utredningen om den jordiska mänsklighetens materiella öde, dess utträdande ur djurriket och dess passage in över gränsen mot en upphöjd, förklarad tillvaro.