Varför känner den jordiska människan inte till sitt eviga förflutna? Att inte känna sin förflutna tid, är detsamma som att inte kunna erinra sig denna tid, och svaret på frågan ska därför sökas i minnesförmågans analys. Och vad den jordiska människan beträffar, är denna förmåga i sitt kosmiska kretslopp nästan helt nere i sitt latenta stadium. Hon kan inte ens komma ihåg sin nuvarande fysiska kropps och därmed sitt nuvarande fysiska livs början. Hon känner alltså inte till de första åren av sitt liv. Hon kan omöjligt minnas alla detaljer i gårdagens upplevelser. Och eftersom området för människans minnesförmåga alltså inte ens omfattar hennes nuvarande fysiska liv, utan redan utestänger flera år av detta livs första period från hennes medvetna kännedom, är det ju ganska självklart, att hon inte alls minns tilldragelser och detaljer som hon upplevt vid tidpunkter som ligger ännu längre tillbaka i tiden. Att individen inte minns sin förflutna tid eller sina tidigare liv, är alltså inte något bevis för att denna eller dessa inte existerat, utan är i stället uttryck för ett bristfälligt minne. Men detta betyder naturligtvis inte att den jordiska människans minne är onormalt. Tvärtom är det i kontakt med de naturliga världslagarna.