Som jag tidigare omtalat försiggår individens samlade fysiska upplevelse genom ett samspel av jagets sex manifestationskroppar. Av dessa utgör den sjätte den som är säte för minnet. Här måste man naturligtvis förstå att minnet absolut inte sitter i den fysiska hjärnan, vilket allmänt antas. Det finns visserligen centrum i hjärnan för minnet liksom för alla de andra andliga förmågorna, men de är inte i något fall det slutliga sätet för dessa förmågor, utan utgör mikroorgan för transformering eller omskapande av fysisk energi till andlig energi. Andlig energi är, fysiskt sett, detsamma som "elektrisk" energi. Och i denna form går all fysisk energi över i de andliga kropparna, som alla utan undantag är av elektrisk natur och som endast genom denna natur kan vara knutna till jaget. Att det verkligen är så, ger sig bland annat till känna också därigenom att alla fysiska organ för förnimmelse, såsom synen, hörseln, luktsinnet osv., var för sig är förbundna med hjärnan genom en nerv. Om denna blir avklippt, försiggår ändå de fysiska reaktionerna i organen, det vill säga bildskapandet i ögats näthinna, ljudinverkan på trumhinnan osv., men någon förnimmelse upplever individen då inte genom dessa organ. Eftersom det motsatta i högsta grad är fallet när nerven inte är avklippt, är det alltså ett faktum, att reaktionerna fortplantar sig från organen in genom nerven. Denna blir således liktydig med en energiförande ledning. Men en energi, som kan gå genom en massiv ledning, kan endast vara av elektrisk natur, vilket som nämnts i absolut mening är av andlig natur. Från organen förs den fysiska inverkan på sinnena i form av elektriska vågor genom nerverna till hjärnan, varifrån de vidaretransformeras till de speciella andliga kroppar, under vilka de hör hemma i jagets samlade struktur. Först då blir reaktionerna till livsupplevelse för individen.