I fråga om en onaturlig död ställer sig saken något annorlunda. Med onaturlig död bör här förstås alla former av dödsfall som inte är förorsakade av ålderdom. Och det kan inte förnekas att en utomordentligt stor procent av den jordiska mänsklighetens individer i sin utveckling ännu är så långt ifrån kännedomen om och därmed uppfyllandet av de eviga lagar, på vilka livsupplevelsen är baserad, att resultatet ofrånkomligen måste bli en förkortad fysisk livstid. Eftersom en förkortad livstid ju är något onormalt, är den liksom alla andra onaturliga eller abnorma företeelser förbunden med ett visst obehag. Men detta obehag blir mindre i samma mån som väsendet är andligt utvecklat, och större ju mindre utvecklat det är i den riktningen. Grundorsaken till detta obehag är nämligen, att vid en för tidig död har den andliga kropp som ska bära individens medvetande efter döden, inte fått tid att utvecklas till den för detta ändamål nödvändiga stabiliteten och styrkan. Vid en för tidig död eller avskiljning från den fysiska kroppen övergår dagsmedvetandet ju plötsligt till den nämnda andliga kroppen. Då denna ännu inte är fullt mogen för sin uppgift, blir den på sätt och vis överbelastad, vilket åter i värsta fall kan resultera i abnorma själsliga tillstånd i det andliga tillvaroplanets första sfär. I de fall då döden är en följd av en föregående långvarig sjukdom, har den andliga kroppens mognad påskyndats en del, och obehaget av den för tidiga döden blir alltså i motsvarande grad mindre.