Den jordiska människans eviga tillvaro formar sig alltså växelvis som fysisk respektive andlig tillvaro. Då väsendet i sin utveckling ännu befinner sig i spiralzonens andra tillvaroplan eller den fysiska världen, är dess fysiska kropp, såsom tidigare omnämnts, den mest utvecklade, medan kropparna för de övriga planen i samma spiralkretslopp ännu är förhållandevis ofärdiga eller latenta. De fysiska tillvaroavsnitten blir därför också de mest fundamentala för individen i fråga. Men efter hand som utvecklingen går vidare, blir individen alltmer andligt utvecklad. Eftersom den fysiska kroppen för den jordiska människans vidkommande i sin utveckling har passerat kulminationen, är det alltså detta väsens andliga kroppar som befinner sig i tillväxt. I detta växande är det känslokroppen eller sätet för individens förmåga att förnimma eller uppleva behag och obehag, som är mest utvecklad. Därnäst kommer intelligenskroppen eller sätet för individens förmåga att definiera behags- och obehagsupplevelserna eller att utifrån dessa skapa insikter. Den jordiska mänsklighetens utveckling är alltså huvudsakligen baserad på känslo- och intelligensutveckling. Då känsla endast kan utvecklas genom lidande, och intelligens genom konkurrensen i kampen för det dagliga brödet, är jordklotet utomordentligt väl ägnat för den ovannämnda utvecklingen, eftersom dess invånare på grund av sin primitiva eller förhållandevis latenta känslostandard inte ryggar tillbaka för att upprätthålla sin tillvaro, sin trevnad och sitt välbefinnande på basis av sina medväsens överansträngning, fattigdom, sjukdom, smärta, umbäranden och lemlästning eller kort sagt helt på dessa väsens rätt till livet. I en värld där väsendenas självbevarelsedrift inbördes eller ömsesidigt är baserad på en sådan känslostandard, kan endast den starkaste och mest känslolöse eller hänsynslöse av egen kraft uppnå hög fysisk position, det vill säga rikedom och materiellt anseende, medan den mindre snikne och mer känslosamme eller hänsynsfulle nödvändigtvis måste bli förloraren och därmed segerherrens träl. Jorden är därför också skådeplatsen för många tårar, försakelser och lidanden, för kaos, nöd och elände. Den är slagfältet för väsendenas kamp om bytet. Men då sådana tillstånd eller besvärligheter oundvikligt frambringar ett växande begär hos mänskligheten efter ordnade förhållanden eller harmoni och detta i sin tur endast kan existera som identiskt med andlig utveckling, kan alltså en sådan form av utveckling spåras i den jordiska zonen. Men för att få ordnade förhållanden i världen fordras kunskap. Ovannämnda begär formar sig därför också i stor utsträckning som en strävan mot all upplysning om livets verkliga faktum och djupaste orsaker. Det allmänt mest kända och realistiska resultatet av denna utveckling är som tidigare omtalats vetenskapen.