Den samlade jordmänsklighetens intelligens måste alltså ännu i stor utsträckning betecknas som primitiv och underlägsen känsloenergin. Detta innebär alltså att mänskligheten ännu i stor utsträckning handlar – inte i kraft av verklig intelligens, utan i kraft av känsla. Och då instinkten är degenererande och intelligensen ännu är för liten eller svag för att kunna definiera känslan, måste denna alltså vara odefinierad. Odefinierad känsla åter måste, förutom att den yttrar sig som övertro eller felaktiga aningar, också – när den framträder som uttryck för explosionsstadiets gränsområde, det vill säga ett område där känsloenergin är blandad med stora mängder tyngdenergi utan att denna dock är tillräckligt kraftig för att ständigt framkalla explosioner – ge utslag i form av alla sådana primitiva tankeklimat som: hat, svartsjuka, girighet, missunnsamhet, oärlighet, maktbegär, intolerans osv. Dessa tankeklimat är alltså uttryck för känsloenergi som är präglad av svagt undertryckt tyngdenergi. Då dessa tankeklimat eller naturer därmed är uttryck för primitiv känsla, är de av äldre datum hos den jordiska människan än hennes intelligens. De utgör därför tillsammans den ledande medvetandefaktorn i hennes dagliga manifestation eller tillvaro.
      Eftersom den samlade jordiska mänskligheten huvudsakligen består av sådana individer, blir det i själva verket de här nämnda naturerna som regerar det jordiska människosamhället. Detta samhälle regeras alltså ännu inte av en verklig eller färdigutvecklad intelligens, utan av primitiv känsla. Egoism, maktlystnad, äregirighet och intolerans måste här alltså i stor utsträckning vara ledande.