Mänsklighetens öde
Kapitel 42
Ett ofullkomligt och primitivt samhällssystem
Läsarna har nu nått så långt i denna boks ämne, att de känner till att den samlade jordiska mänskligheten huvudsakligen består av individer, vilkas utvecklingsstandard är av en sådan karaktär att deras dagliga manifestationer dikteras eller behärskas mer av primitiva medvetandetendenser än av fullkomlig kärlek, det vill säga fullkomlig känsla och intelligens. Eftersom primitiva medvetandetendenser huvudsakligen yttrar sig som hat, missunnsamhet, girighet, mordlust, intolerans, maktlystnad osv., och då dessa tendensers verkningar just representerar en fullständig kontrast till de realiteter som ensamma kan vara grunden för den absolut fullkomliga samhällsordningen, måste den jordiska människans nuvarande öde nödvändigtvis ta sig uttryck i ett motsvarande primitivt eller abnormt och ofullkomligt samhällssystem. Den samlade jordmänskligheten är, som tidigare nämnts, en krigsskådeplats. Alla jagar, sårar och dräper. Ett öde som representerar ett sådant tillstånd kan endast vara kulminationen av lidande. Men då lidandet utvecklar känslan och intelligensen till en sådan inbördes harmoni, att dessa slutligen tillsammans framträder som absolut "kärlek", kommer kärleken efter hand att bli den bas, på vilken det jordiska människosamhällets inbördes organisation ska vila och därmed vara i kontakt med det eviga bud som är uppfyllelsen av lagen.
      Då kärlek egentligen är identisk med kombinationen av högsta känsla och intelligens plus intuition, och en sådan kombination åter är detsamma som "den heliga anden", och den nuvarande jordiska vetenskapen är denna ande i fostertillstånd, kommer denna vetenskap alltså att bli den kommande regerings- och administrationsfaktorn i den jordiska mänsklighetens framtida samhällsordning. Här måste man komma ihåg, att även om vetenskapen nog till en viss grad framträder som ljus, är den dock ännu underkastad de primitiva medvetandetendenserna och därför dessa tendensers alltför lydiga tjänare. Det är ju de primitiva medvetandetendensernas makt över intelligensen eller vetenskapen som kunnat frambringa sådant som: torpeder, maskingevär, granater, giftgas eller kort sagt alla möjliga former av genialiteter för befordrandet av tyngdenergins explosionsförmåga eller "den dräpande principen". Lika väldigt kommer utvecklad känsla och intelligens att utlösa genialiteten för befordrandet av "den livgivande principen", vilket alltså vill säga "kärleken" eller den absoluta lyckan.
      Då vetenskapen, det vill säga den samlade jordiska mänsklighetens "förstånd", alltså efter hand blir så fullkomlig att den inte längre är de primitiva medvetandetendensernas lydiga tjänare, utan blir det allt överglänsande samhällsfundamentet, utan vilket en absolut harmoni eller varaktig fred omöjligt kan byggas upp, ska jag här sluta med några korta skisseringar av de faktorer som på grund härav redan nu befinner sig i starkt stigande utveckling, och som under den nämnda kommande vetenskapliga regeringen i särskilt hög grad kommer att bli förhärskande.