Alla jordens människor är således i verkligheten på väg att få ett gemensamt fosterland. Och när världsriket blivit ett för alla individer gemensamt fosterland och alla nationer blivit provinser i detta rike, har internationalismen eller gemensamhetsintresset segrat över nationalismen. Detta betyder att osjälviskheten har segrat över själviskheten. Internationalism är nämligen nationens osjälviskhet, och nationalism nationens själviskhet eller egoism.
      Eftersom världsriket omspänner hela jorden, kommer det redan från början att ha den fördelen framför de vanliga staterna eller nationerna, att det inte kan ha några yttre fiender. Det kan därför inte heller ha några farliga eller fientliga gränsområden för vilka det ska bygga starka fort, tillverka giftgas eller kärnvapen, bygga stridsvagnar eller krigsmaskiner, liksom det inte heller kan ha några pass-, tull- eller valutabesvärligheter. Alla är ju invånare i samma rike, står under samma regering.