Vad är då detta stora facit? Ja, det är så enkelt och klart, att det redan i årtusenden uttryckts med de gudomliga orden: "Allt är mycket gott." Men då denna analys inte kan accepteras av nutida generationer annat än i form av vetenskap, måste alltså en utredning i intelligensmässiga, sammanhängande tankekedjor bli det centrala i en ny ödesuppbyggnad, kulturhöjning eller världsåterlösning för mänskligheten. Men då en sådan logisk, sammanhängande tankekedja inte kan komma till stånd på annat vis än som ett avslöjande av livets eviga lagar, de levande väsendenas odödlighet, världsalltets identitet som "ett levande väsen", som "en verklig Gudom", och det stora budet "Älska varandra" som källan till livets harmoni, kommer alltså längtan efter den vetenskapliga analysen av dessa problem att i verkligheten utgöra den "religiositet" som vetenskapens, irreligiositetens och fritänkarnas stora härskaror i dag omedvetet representerar.
      Vad den moderna vetenskapen beträffar, är den ännu långt ifrån att vetenskapligt kunna tjäna som underbyggnad för det stora facit "Allt är mycket gott". Dess forskningsområde är ännu alltför begränsat eller lokalt för att hela världsplanen därigenom skulle kunna överblickas. Inom detta område kan därför egentligen ingenting vara absolut färdigt utan utgör endast lokaliteter eller led i den stora, allomfattande plan, på vilken hela världsalltets sammansättning och de levande väsendenas förmåga att uppleva livet är baserad. Men eftersom vetenskapen ännu inte kan se utanför denna begränsning och därför inte kan se världsplanen, kan den inte heller se detaljerna inom sitt eget forskningsområde som led i denna plan, utan måste betrakta dessa som självständiga, som färdiga. Men att bedöma ofärdiga ting som färdiga måste absolut skapa en falsk föreställning. Då en falsk föreställning utgör kontrasten till verkligheten, kommer vetenskapen på sitt nuvarande utvecklingssteg nödvändigtvis till resonemanget att "Allt inte är mycket gott". Då detta resonemang är motsatsen till det absoluta faktumet eller den eviga sanningen, som endast kan uttryckas med de gudomliga orden "Allt är mycket gott", lever mänskligheten i dag således i stor utsträckning på en illusion. Den tror sig inom sitt nuvarande tankeområde kunna bedöma allt, kunna analysera allt, medan verkligheten är den, att på de jordiska kontinenterna absolut ingenting är sådant det för de fysiska sinnena ser ut att vara. Men att leva på en illusion måste naturligtvis bli motsatsen till livets mening, det vill säga lidande i stället för salighet. Här har vi grundorsaken till den jordiska mänsklighetens lidandetillstånd eller mörka öde.
      Kan då mänskligheten komma att se världsplanen och förmås att handla i överensstämmelse med denna och därigenom komma i harmoni med livet? Ja, den är i själva verket på väg mot den. Den religiositet som fordrar livets facit underbyggt med en logisk, sammanhängande tankekedja, godtagbar för en utvecklad intelligens och känsla, har redan fört vetenskapen och därmed mänskligheten till den fysiska världens gräns.