Med en intelligenstolkning av livets mysterium bör däremot förstås en tolkning, som hänvisar till analyser av individens upplevda erfarenheter och faktum på såväl känslans som förnuftets område. En sådan form av tolkning kan naturligtvis verka kall. Men det är bara på nybörjarstadiet, då individen ännu befinner sig vid analyserna av de primitiva materiella eller fysiska företeelserna. Efter hand som hans intelligensförmåga alltmer utvecklas, så att han lyckas bli herre över analyserna av de stora och eviga realiteter, på vilka hela världsalltet och den samlade individordningen i tillvaron baserar sig, börjar han också att genom intelligenstolkningen uppleva Guds närhet. Men då är det inte en blind som famlar efter något han inte ser. Då är det ett väsen, som i själva livets klara dagsljus skådar de eviga faktumen som medvetna sanningar. Då är detta väsen en gudason, som i upplevelserna av de stora analyserna tänker den allsmäktige Faderns tankar och har blivit ett med vägen, sanningen och livet.
      Alla människor på jorden är därför absolut utan undantag aspiranter till detta höga stadium i utvecklingen. De strävar alla mot detta mål, både de religiösa och de så kallade irreligiösa. För att nå detta stadium måste intelligensreligiositeten slutligen passeras. Först då kan världsplanen uppenbaras i fullt ljus för individen.