De irreligiösa kan alltså sägas vara de "intelligensreligiösa", som fordrar vetande i stället för tro. De drivs framåt av ett ständigt stigande behov att få veta. Och intelligensreligiositeten bärs alltså av ett växande behov att analysera livet och tillvaron. Det mest kända resultatet härav är som nämnts "vetenskapen". Då denna i absolut mening inte kan vara "vetenskap" utan att vara uttryck för analyser av faktum, blir den därmed livets eget begynnande absoluta svar på de eviga faktumen, ett begynnande avslöjande av livets facit eller detta att "Allt är mycket gott". Men denna början är mycket späd. Ja, den är till och med så svag, att vetenskapen i sin utvecklingsbana ännu bara kan betraktas som ett "ofött foster". Men i gengäld är "fostret" början till något oändligt stort och upphöjt. Det utgör nämligen den första svaga begynnelsen till ingenting mindre än den gudomliga realitet som vi uttrycker med begreppet "den heliga anden".
      Vad är då "den heliga anden"? Då ande är detsamma som medvetande och medvetande åter är detsamma som förnimmelsen eller upplevelsen av livet, blir "den heliga anden" följaktligen detsamma som "den heliga upplevelsen av livet". Då "helig" är detsamma som motsatsen till ofullkomlighet, falskhet, orenhet och dylikt måste "den heliga upplevelsen av livet" återigen vara detsamma som "den oförfalskade, rena upplevelsen av livet". Och då det högsta uttrycket för en sådan upplevelse endast kan formuleras genom de gudomliga orden "Allt är mycket gott", blir "den heliga anden" detsamma som upplevelsen av livet från tillvarons högsta utblick och därmed i kontakt med den evige Fadern. Sedd utifrån dessa analyser kan det inte förnekas att den jordiska vetenskapen ännu befinner sig på fosterstadiet av vad den en gång ska bli, nämligen den bebådade "Hjälparen, den heliga anden", utan vilken livets absoluta analys aldrig någonsin kan bli till faktum för individen.
      Att det inte blivit vanligt att betrakta den jordiska vetenskapen som ett uttryck för religiositet, beror på den omständigheten att den ännu huvudsakligen bara är baserad på analysering av materiella upplevelser. Finns det då andra upplevelser? Nej, i realiteten inte. Men för att ge en liten orientering om detta spörsmål, måste jag tyvärr vädja till läsarnas tålamod, eftersom jag här måste röra mig in på områden som huvudsakligen endast är synliga för den kosmiska klarsynen och därför måste betraktas som oupplevda för de flesta människor. Detta ämne ställer därför större krav på läsarens intelligens än när det gäller lättare, allmänt kända områden. Men jag kan ju inte ge en sanningsenlig bild av ett så stort ämne som "mänsklighetens öde", om jag endast får röra mig inom områden som kan accepteras av en primitiv intelligens. I förhoppning att jag gagnar läsarna mer genom att göra min bok till ett arbetsfält eller träningsfält för deras andliga förmögenheter än genom att göra den till ett lätt, sentimentalt underhållningsstoff, har jag valt det förstnämnda och ska här försöka ge en liten orientering om mänsklighetens och därmed vetenskapens förhållande till den samlade världsmaterien och tillvaroplanen för att i nästa kapitel komma in på vetenskapen och den fysiska världens gräns.