Eftersom över huvud taget varje form av upplevelse är identisk med en växelverkan mellan två former av energi, nämligen ett väsens egen energi och dess omgivnings energi. Och då energi i absolut mening är detsamma som stoff eller materia, blir alla upplevelser i verkligheten baserade på materia och är alltså materiella. Att det inte är vanligt att uppfatta det på detta sätt, beror på den omständigheten att materien framträder i grader av olika täthet och med olika egenskaper. Då den jordiska människans sinnen huvudsakligen endast är skapade till att reagera för växelverkan mellan de tätaste graderna, blir de övriga och mer förtunnade graderna av energi liksom mer och mer gasformiga för att till sist bli helt osynliga, allteftersom de kommer utanför den jordiska människans förnimmelseområde. Men detta förändrar ju inte det faktum att dessa grader av energier ändå existerar. I det dagliga livet skiljer man därför också mellan synliga och osynliga energier.
      De förtätade energierna kallar man "fysisk materia" och de gasformiga "ande", liksom området för den förstnämnda energin kallas för "den fysiska världen" och området för den sistnämnda uppfattas som den "andliga världen". Denna sistnämnda värld är alltså också materiell, om än av förfinade energier eller materier.
      Världens samlade materia eller den samlade världsenergin framträder för den ockulta synen i sju olika grundarter, varav sex verkar direkt på motsvarande sinnen hos de levande väsendena, var och en med sin särskilda egenskap. Vad menar man med sinnen? Sinnena är att betrakta som de realiteter, genom vilka växelverkan mellan det levande väsendets energi och dess omgivnings energi kan komma till utlösning. Och det är reaktionen av denna växelverkan som blir upplevelsen av livet för väsendet i fråga. Vilken art av reaktioner och därmed vilken art av upplevelser av livet detta väsen befinner sig i, är alltså beroende av vilka slag av grundenergier som dess sinnen är uppbyggda för.
      I enlighet med de sex grundarterna av energi blir det sex motsvarande former av växelverkan mellan det levande väsendets egen energi och omgivningens energi, vilket nödvändigtvis måste få till följd sex olika generalformer för upplevelse av livet. Dessa sex generalformer upplever individen inte samtidigt, utan endast en åt gången. Det levande väsendet har följaktligen en period, då dess upplevelser av livet befordras av reaktionerna från den första grundenergin. När denna befordran kulminerat, börjar dess upplevelse av livet att befordras av reaktionerna av nästa, och så fortsätter det tills den sjätte grundenergin är uppnådd. Då börjar väsendets upplevelse av livet åter befordras av den första grundenergin, men nu i en högre och fullkomligare form än förra gången, på så sätt att individen ständigt får förnimmelsen av att röra sig mot högre och högre former av tillvaro. Det är denna rörelse vi benämner "utveckling".