Den tredje tankekoncentrationen i "Vår Fader" är uttryckt i orden: "Låt ditt rike komma". Även med denna bön är den bedjande helt i kontakt med den gudomliga viljan. Att Guds rike ska komma är redan för evigt bestämt i den gudomliga världsplanen. Guds rike är ju detsamma som en tillvaroform, i vilken "djuret" blivit förvandlat till "den fullkomliga människan". Att denna förvandling äger rum kan inte förnekas utan att man samtidigt förnekar utvecklingen. Ingen genomsnittligt intellektuellt begåvad jordmänniska, som inte är insnärjd i eller bunden av vare sig vetenskapliga eller religiösa dogmer, kan komma ifrån det faktum att hennes dagliga liv är erfarenhetsupplevelser som blir bestämmande för viljan och att detta bestämmande av viljan till sist blir karaktärsdanande. I annat fall skulle väsendet vara abnormt. Efter att ha upplevt tillräckligt många erfarenheter av vad som är orsakerna till olyckliga eller bittra händelser i livsupplevelsen eller tillvaron, kommer varje normal människa att för framtiden bekämpa dessa orsaker. Eftersom denna princip är fundamentet i varje väsens normala tillstånd, måste en mentalitetsförhöjning eller andlig förädling ovillkorligen bli följden. Att en utomordentligt stor del av jordens människor alltjämt manifesterar sådana orsaker som laster, utsvävningar, vinningslystnad, maktbegär, hat och intolerans, som nödvändigtvis resulterar i sådana olyckliga företeelser som för ögonblicket är så allmänt förekommande, t.ex. krig, förföljelse, lemlästning, sjukdom och armod, det ändrar inte på principen utan visar bara att man ännu inte i tillräcklig grad fått överblick över de verkliga orsakerna till dessa mörka företeelser eller deras första spirande källflöden i individernas dagliga själsliv, viljebestämning och moralfunktion. Men att dessa händelser har sin moralförädlande betydelse visar sig som ett orubbligt faktum redan genom den omständigheten att humanitet i form av en varaktig fred blivit individernas mest eftertraktade ideal eller begär. Har inte detta ideal blivit en så fundamental faktor i jordmänniskornas moralbegrepp att ingen strid, ingen förföljelse, inget krig, ingen lemlästning kan äga rum eller finna giltigt försvar eller berättigad grund under någon som helst annan förevändning än just den att utlösningen av den sker i "rättfärdighetens" och därmed i "moralens" och "humanitetens" namn?
      En humanitet som genomsyrar allt, en fullkomlig kultur eller varaktig, verklig fred är så efterlängtad eller absolut önskad att varje blodshandling, skräckterror, lemlästning eller förföljelse med mord och brand endast tolereras av människorna så länge allmänheten har en oförsvagad tro på att dessa företeelser uteslutande står i rättfärdighetens och därmed i humanitetens eller i en verklig kollektiv freds och harmonis tjänst.
      Det är självklart att en orubblig tro på ofelbarheten i en bestämd metod eller ett särskilt medel för att uppnå den efterlängtade humaniteten och freden i första hand måste leda till att man använder denna metod eller detta medel i praktiken. I annat fall vore dessa varelser abnorma. Det vore intolerant att begära att metoden skulle te sig dåraktig och felaktig för dem.
      Men just genom friheten att använda såväl dåraktiga som fullkomliga eller berättigade vägar och metoder blir det ju till sist ett levande faktum, vilken väg eller metod som är den fullkomligaste eller som leder direkt till det önskade målet. Då krigets och brutalitetens primitiva makt- och våldsmetoder har använts i överflöd i jordmänsklighetens historia och då önskan om humanitet och fred inte desto mindre är ännu mera otillfredsställd i vår tid än under någon annan tidsperiod, är det lätt att se att erfarenheterna inte talar för att vi ska bevara krigs- eller terrormetoderna i vår strävan att uppnå den efterlängtade varaktiga freden, humaniteten eller fullkomliga kulturen. Erfarenheterna kommer att göra det till ett faktum för individerna att man inte kan avskaffa eller utrota något ont genom att hålla det vid liv, utveckla och föröka det. Man kan inte utrota terrorn genom att praktisera, utveckla och hedra den. Guds rike eller himmelriket kan inte tvingas in över kontinenterna eller upprätthållas med hjälp av mordvapen, lemlästning och dråp. Endast genom att med förståndet eller intellektualiteten göra överflödigt och avlägsna dessa primitiva metoders nödvändighet eller förmenta nödvändighet från sitt medvetande, kan individen uppleva Guds rikes tillkomst i sin egen mentala sfär eller i sitt eget själsliga inre.
      Att be om att "Guds rike skall komma" är alltså detsamma som att be att man får vara i kontakt med det ovan skildrade erfarenhetsskapandet som leder "djuret" mot ljuset eller Gudomens skapelse av "den fullkomliga människan".