100. Eftersom allkärleken tack vare krafterna från den nya världsimpulsen befinner sig i starkt tilltagande utveckling hos individerna, har den ovannämnda neutraliseringen eller hämningen inte helt förmått hejda deras moraliska utveckling, utan har i stället verkat underminerande på deras dyrkan av "nationalismen" till förmån för ett vaknande intresse för "internationalismen". Eftersom "nationalismen" i själva verket utgör "nationens själviskhet" och "internationalismen" är "nationens osjälviskhet", innebär det ovannämnda att nationens själviskhet är i avtagande, medan dess osjälviskhet är i tilltagande eller i tillväxt. Men samtidigt med osjälviskhetens tillväxt hos nationen växer också dess krav på och intresse för en annan metod för uppgörelser länderna emellan än den som nu tillämpas i form av krig och lemlästning. Men liksom individerna inbördes inte kan sluta att göra upp sina mellanhavanden genom kamp och lemlästning, så länge de tillhör ett samhälle på stenåldersmänniskans utvecklingsnivå och saknar ett grundläggande lag- och rättsväsen, så kan heller inte nationerna avstå från att göra upp sina inbördes mellanhavanden med drastiska och hänsynslösa medel, så länge deras inbördes förhållanden med avseende på organisation och ömsesidig förståelse också befinner sig på ett stenåldersstadium. Men då förhållandet nu är sådant, att nationernas invånare var för sig har vuxit fram till en kulturnivå som är stenåldersmänniskan mycket överlägsen, kan de inte i längden tolerera att nationernas relationer till varandra ska vara kvar på stenåldersstadiet. Och deras högre kultur börjar då också få dem att betrakta nationernas uppgörelsemetoder i form av krig som brottsliga, på samma sätt som de sedan länge insett att sådana uppgörelsemetoder man och man emellan är brottsliga och därför har accepterat utvecklingen av det nationella lag- och rättsväsendet. Och utvecklingens nuvarande inriktning, den växande internationalismen eller allkärleken, kommer därför också att efter hand neutralisera alla de uppgörelsemetoder mellan nationerna som utmynnar i krig och lemlästning, till förmån för alla sådana tendenser som, utan blodsutgjutelse, på fredlig och human väg och därmed i harmoni med lagen för tillvaron, kan låta rätt och rättvisa komma alla nationer och folk till del. Och då den bärande grunden för detta är en världsdomstol baserad på själva världsmakten i förening med världsrätten, måste en sådan internationell domstol eller överfolklig världsöverhet bli verklighet, innan en varaktig fred på jorden har en fast grund att bygga på.