101. Vi ser ju också att utvecklingen redan har medfört vissa tendenser till skapandet av en världsöverhet. Dessa tendenser framträder i dag under begreppet "Nationernas förbund". Men detta förbund kan ännu, i bästa fall, endast betraktas som ett "foster" till en världsrätt. Det äger inte värdena och har därför ingen reell makt bakom sig. Det är liksom statsmakterna i mycket hög grad underställt "penningmakten" och blir alltså dennas "undersåte" i stället för dess "herre". Bland de "individer" (nationer) för vilka det skulle vara ett "rättsväsen" är det ännu bara en vacker "tanke", ett "pappersavtal", som enbart kan respekteras inom ett område där det inte griper in i "individernas" (nationernas) påstådda äganderätt. Det är alltså fortfarande enbart ett lag- och rättsväsen utan polis bland beväpnade "stenåldersindivider" (nationer), och kan därför endast praktisera lagen och rätten inom de gränser där den inte kolliderar med denna beväpning. Men detta är ju bara helt naturligt. Ingenting kan födas vuxet. Och en så mäktig realitet som en världsöverhet kan inte bli verklighet annat än genom en gradvis tilltagande utveckling. Det skulle innebära ingenting mindre än en katastrof för tusentals människor, om en sådan realitet blev till på en dag. Men detta fritar naturligtvis inte någon jordmänniska från hennes plikt att medverka till att en sådan världsdomstol skapas så snart som möjligt.
      Det nämnda förbundet, eller sådana tendenser som detta är uttryck för, är alltså början till en världsöverhet och därmed början till förenandet av alla världens stater till ett rike. Men för att resultatet av dessa tendenser eller ett sådant förbund verkligen ska kunna bli en världsdomstol eller världsrätt, måste nationerna, som ju är de "individer" för vilka den ska vara domstol, överlämna sina vapen till denna. Så länge de själva utgör en beväpnad makt och deras överhet eller domstol en obeväpnad makt, kan denna rätt eller överhet lika lite garantera full lag och rätt som det allmänna lag- och rättsväsendet inom den enskilda staten kunde garantera trygghet och rättvisa, om det vore utan polis medan medborgarna vore beväpnade. Men liksom det här är förbjudet för medborgarna att bära vapen, så kommer "individerna" (nationerna) i världsstaten också att hindras från att bära vapen. Endast osjälviskheten, representerad i form av världsöverheten, lagen och rätten, kan vara rättmätig herre över mordredskapen. Men innan detta kan ske, måste invånarna i alla länder komma i kontakt med osjälviskheten, vilket i detta sammanhang betyder "internationalismen". All slags utveckling inom den jordiska mänskligheten kommer därför att forma sig i riktning mot internationalismen eller osjälviskheten – enbart den kan vara den grundval på vilken ett allomfattande, gudomligt världsrike kan vila.