110. Eftersom all privategendom efter hand som utvecklingen fortskrider blir världsstatens egendom, kommer till sist bara en enda förmögenhetsägare eller kapitalist att existera på jorden, nämligen den förenade jordmänskligheten. Denna har ju en gång fått sig hela jorden förlänad för att "lägga den under sig". Men då den först mottog denna "förläning", befann den sig på djurrikets stadium, och dess mottagande av jorden blev därför också, som framgår av det föregående, "djuriskt". Detta innebar då att de starkaste och listigaste individerna tillskansade sig inte bara sin rättmätiga andel av "förläningen", utan också en hel del av de andelar som rätteligen tillhörde andra individer, sådana som var dem underlägsna i styrka och glupskhet. Jordmänskligheten har följaktligen mottagit jordklotet på samma sätt som rovdjuren tar emot ett stycke kött. De starkaste djuren tillskansar sig hela stycket, alldeles oberörda av om deras svagare stamfränder därigenom svälter ihjäl. Eftersom jordmänsklighetens mottagande av jorden ännu inte har slutförts, utan i våra dagar går vidare i form av kampen om värdena, vilken i sin tur resulterar i "privata" besittningar, kapital och förmögenheter för några väsen och armod, nöd och elände för andra väsen, har vi här ett bevis på att jordmänskligheten ännu befinner sig inom djurrikets område och inte har uppnått att lägga jorden under sig. Den har således inte blivit herre över fördelningen. Den har ännu inte kunnat garantera eller arrangera det så att varje enskild individ fick sin rättmätiga arvedel av denna gudomliga förläning. När därför alla privata värden eller besittningar på jorden övergår till att bli världsstatens egendom, innebär det bara att denna fördelning har kommit under kultur. Att jorden alltså är en "förläning" till hela mänskligheten, betyder naturligtvis inte att några enskilda privatpersoner speciellt har fått koltillgångarna i förläning, andra fått oljekällorna och åter andra guld- och diamantgruvorna och övriga mineraltillgångar i förläning som "privategendom", och därför skulle ha rätt att utnämna sig själva till "finanskungar" eller "affärsmagnater" på dessa områden, monopolisera dem och därigenom försvåra för den övriga mänskligheten att få tillgång till dessa förnödenheter. Eftersom livsförnödenheterna inte desto mindre är beslagtagna av sådana "börskungar", som enbart kan vara intresserade av att för dessa upprätthålla en valutakurs eller prisnotering som ständigt bara står och faller med vad det övriga samhället som mest kan tvingas betala, ser vi här återigen beviset för att makten inte är förenad med rätten. Makten och inte rätten bestämmer priset på livsförnödenheterna. Att det finns väsen som tagit initiativ till att sätta i gång gruvdrift och fabriksverksamhet, är ju endast gudomligt. Disharmonin börjar först när dessa väsen samtidigt iscensätter det "maskerade rånet" eller börjar tillskansa sig "överskott" i form av värden som de inte presterat något för. Eftersom världens mineraltillgångar blivit till utan att ha kostat jordmänskligheten ett enda öre eller en enda droppe svett, har den fått dem till skänks på samma sätt som den luft den andas. Ingen jordmänniska har därför någon som helst kosmisk rätt att ta betalt för mineralerna eller råämnet, eftersom hon i så fall tar emot värden som hon inte presterat något för. Först när hon bearbetat råvaran på ett sätt som gjort den till ett plus för jordmänskligheten, bör betalning tillkomma henne. Men denna betalning kan inte gälla själva råämnet som sådant, utan endast det arbete som krävts för att göra råämnet nyttigt. Detta arbete framstår alltså här som det enda verkliga värde jordmänniskan ska betala för sina livsförnödenheter. Men eftersom ingen jordmänniska, som nämnts, har presterat något arbete för förekomsten av råämnena på jorden, utan dessa i sig själva är alla jordmänniskors egendom, kan de rätteligen inte heller utgöra betalning för presterat arbete. Arbete kan endast betalas med arbete. Ett väsens nyttiga arbete eller skapande blir således världens enda verkliga betalningsvärde. Varje normal människa som kommer till jorden har alltså en naturlig, medfödd betalningsförmåga. I världsstaten ska denna medfödda betalningsförmåga komma till sin fulla rätt, bli lagligen skyddad, och varje möjlighet till missbruk och utsugning kommer, såsom framgår av det följande, att bli helt utesluten. I världsstaten blir en individs personliga och nyttiga arbetsprestation det absolut enda existerande betalningsmedlet. Pengarna kommer ju, efter hand som världsstaten blir ägare av värdena, att försvinna från jorden.