113. I världsstaten kommer varje individ att under sin barndom och ålderdom samt under sjukdom vara befriad från kravet att prestera arbetskvitton för sina livsförnödenheter, eftersom världsadministrationen försäkrar sig om att dessa värden täcks genom en för ändamålet särskilt upprättad fond, vars existens vilar på små avdrag från individernas arbetskvitton under de arbetspliktiga åldrarna. Inom världsstaten finns därför inget behov av de i vår tid förekommande demoraliserande och förnedrande formerna av "understöd" och "fattighjälp", eftersom de av individen mottagna bidragen från staten under barndom, ålderdom och sjukdom endast är hans egna, rättmätiga tillgodohavanden.