121. Eftersom jordmänniskorna i mycket stor utsträckning tror att deras medmänniskors inställning till andliga problem just bara är en fråga om vilja, och därför inte anar att den i själva verket, såsom vi nyss påpekade, är en fråga om utveckling eller anlag, kommer de mycket ofta att förgripa sig på varandras mening om livet eller uppfattning om tillvaron. Sådana väsen lever nämligen alltid i den villfarelsen att deras speciella uppfattning om tillvaron, deras speciella tro och ideal, absolut är "allena saliggörande". De känner därför indignation mot sådana medväsen, vilkas natur, erfarenheter och anlag ovillkorligen betingar att de antingen är så mycket före eller så mycket efter dem i utvecklingen, att de omöjligt kan dela dessa väsens speciella föreskrifter och tro på livet och därför måste ha en helt annan livsåskådning. För att hjälpa jordmänniskorna att bekämpa denna olyckliga indignation, som i form av intolerans men under förklädnaden "helig vrede", "rättfärdig harm" osv., i verkligheten har åstadkommit mycket sorg och lidande, och som till sin lokala natur är lika oberättigad och meningslös som det skulle vara att bli indignerad över att andra människor är till åren yngre eller äldre än man själv, ska vi nu övergå till att belysa jordmänniskornas olika förutsättningar att ta emot den nya andliga kulturen och därigenom hjälpa dem att övervinna denna indignation, vilket är det absolut ofrånkomliga villkoret för varje sanningssökare som vill uppnå mötet med "den stora födelsen" och få kosmiskt medvetande, eller uppfyllas av "den heliga andens" klara, gudomliga synkraft och solljusa väsen.