122. När vi så ska börja analysera eller mäta jordmänsklighetens andliga standard, måste vi ha en fast punkt utifrån vilken vi kan utläsa resultatet av vår mätning. En sådan fast punkt får vi just i mänsklighetens inställning till den gamla världsimpulsen. Genom denna inställning kan vi se att denna impuls för tusentals jordmänniskor har blivit föråldrad, oavsett om den framträder som buddhism, islam eller kristendom, och helt oberoende av om man är född som öster- eller västerlänning. Detta betyder alltså att det över hela världen finns väsen som vuxit ifrån sin barnalära eller barnatro, och vuxit förbi jordens nuvarande främsta religionsformer. Att detta kunnat ske, beror på den starka känslo- och intelligensmässiga utveckling som har ägt rum under det senaste århundradet. De väsen vi talar om har alltså varit föremål för denna utveckling, vilket är liktydigt med att de fått sitt medvetande berikat med erfarenheter och upplevelser, som hos samtliga dessa individer i sin tur gett upphov till stora, avgörande frågeställningar, vilka alls inte var aktuella vid de tidpunkter då religionerna gavs av sina upphöjda instiftare, och som dessa därför inte var inriktade på att besvara. Religionerna var alltså bara utformade för att ge svar på de för den tiden mest aktuella frågorna. Och eftersom jordmänsklighetens andliga standard, särskilt på intelligensens område, var mycket primitiv, var även frågorna eller det begär efter verkligt vetande som man då uppnått, i motsvarande grad primitiva. Religionerna måste därför, för att inte framstå som alltför fantastiska eller osannolika, anpassas till dessa väsens primitiva utvecklingsnivå. Men eftersom årtusenden nu har passerat sedan den gamla världsimpulsen översattes till religionsform, och dessa årtusenden inom alla övriga områden av jordmänskligt medvetande har satt sin prägel på utvecklingen, medan religionsformerna inte har genomgått någon motsvarande förvandling eller utvidgning, utan alltjämt i form av dogmer endast täcker sina primitiva eller begränsade områden, så är det givet att de mest framskridna eller av utvecklingen mest påverkade väsendena i tillvaron med stora delar av sitt medvetande måste färdas utanför religionernas gränser, ja, de måste rent av råka i konflikt med dessas ordformer, när de uppfattas bokstavligt och inte symboliskt, såsom egentligen är den ursprungliga meningen med dem i världsplanen. Och ju större de utanför religionerna existerande nya medvetandeskikten är, vilka framför allt representeras av teknik, vetenskap och konst, desto mer kommer deras upphov att vara i disharmoni med ordformen eller dogmerna. Och genom att konsekvenserna av detta för stora delar av jordmänskligheten har blivit en frigörelse, helt eller delvis, från dogmerna, eller en lösryckning från religionerna, blir det alltså tydligt att denna mänsklighet framträder för oss i två stora huvudgrupper. Av dessa utgörs alltså den ena av de nyss nämnda väsendena som lösgjort sig från religionerna, dogmerna eller den gamla världsimpulsen, medan den andra däremot består av de individer för vilka dessa företeelser fortfarande har sin fulla inspirationskraft, och för vilka de därför ännu är en oumbärlig välsignelse. Dessa två stora huvudgrupper kommer här i Livets Bog att benämnas "grupp A" och "grupp B". Väsendena i dessa två stora huvudgrupper, alltså hela den jordiska mänskligheten, kan i sin tur indelas i sex skilda kategorier. Av dessa tillhör de tre första grupp A, medan de tre sista får anses utgöra grupp B. Varje jordmänniska kan alltså hänföras till någon av dessa sex kategorier. Dessa kategoriers väsen skiljer sig från varandra genom sina olika utvecklingsstadier. Utvecklingen har nämligen inte varit densamma för alla väsen, utan har format sig så att somliga nu framträder med en för starkt utvecklad känsla i förhållande till intelligensen, medan hos andra motsatsen är fallet. Men samtidigt finns det även väsen hos vilka dessa två medvetandefaktorer är likvärdiga eller i jämvikt. Eftersom det är det inbördes förhållandet mellan dessa två framträdande faktorer i individens medvetande som är det absolut avgörande för hans viljeföring eller hans handlingssätt, för hans partiskhet eller opartiskhet gentemot det ena eller det andra, för hans religiösa standard, vad han kan tro eller inte tro på osv., kan man inte starkt nog anbefalla sanningssökaren att särskilt inpränta efterföljande analyser av de nämnda kategorierna, eftersom insikten om det orimliga eller abnorma i varje form av intolerans eller ovilja mot väsen som tänker eller uppfattar annorlunda än han själv då blir levande hos honom.