127. Tredje avdelningen. Väsendena inom denna avdelning utgörs av individer, genom vilka de yttersta konsekvenserna av ett för starkt utvecklat känsloliv i förening med ett för lite utvecklat intelligensliv blir manifesterat eller kommer till uttryck. Dessa väsen representerar alltså de mest framträdande formerna av ointelligent föreställningsliv och kommer därigenom i själva verket att framstå som "fantaster" i tillvaron. Genom deras starkt överreligiösa natur har något lite av vibrationerna eller krafterna från den nya världsimpulsen kunnat bana sig direkt väg till deras medvetande. Detta har i sin tur tagit sig uttryck i att dessa väsen på egen hand, trots bristande intuition och klarsyn, börjat skapa sig nya föreställningar eller begrepp om tillvaron, börjat skapa sig nya, påstådda ideal. Men då ju dessa individer inte är rena, utan inom sig bär på vissa former av äregirighet, själviskhet osv., kommer resultatet av deras beröring med de nämnda krafterna att präglas av deras lägre eller ofärdiga natur. De mest framträdande av dessa fantaster kommer stundom att skapa sekter eller religiösa sammanslutningar, som alltså bygger på deras mer eller mindre fantastiska föreställningar. Sådana väsen kan ofta bli så till den grad vilseledda av sitt alltför produktiva föreställningsliv, att de till sist tror sig själva vara sanna "världslärare", "en ny messias", "reformatorer" osv. Eftersom dessa väsen allvarligt och ärligt satt mänsklighetens höjande och förädling som sitt mål, kan de i många fall, och under sådana perioder då det inte är äregirighet, utan sann pliktkänsla och sympati som inspirerar dem, verka till gagn för samhället eller skapa en viss andlig stimulans för sin omgivning. Ja, de kan till och med, under vissa för dem gynnsamma förhållanden, få tusentals anhängare. Men då det ju inte alltid är sympatin eller pliktkänslan, utan tvärtom huvudsakligen den lägre eller ofärdiga naturen som har övertaget i dessa individers medvetande, får man i motsvarande grad bevittna hur de genom sin lära, sina idéer och föreställningar visar prov på avundsjuka eller intolerans mot oliktänkande personer eller mot andra sektbildare, från vilkas sida de fruktar konkurrens och underminering. Och de förstnämnda väsendena kommer därför också, i samma utsträckning som deras intolerans kommer till utlösning, att verka samhällsskadligt och blir lätta att skilja från det slags reformatorer som är delvis invigda eller hör hemma i den stora födelsens förgård, eller från de verkliga världsåterlösarna eller messiasgestalterna. Dessa kan nämligen absolut endast utgå från en utvecklingsnivå, där lägre tendenser och lidelser för länge sedan har måst vika för den högsta form av osjälviskhet och ödmjukhet, som åter i förening med en överlägsen känsla, intelligens och intuition är det enda som kunnat ge samtliga dessa väsen kännetecknet på att vara komna från en zon som enbart kan betecknas som "den eviga fredens hemvist", eller som det rike som ännu inte hör till denna världen.