130. Orienterande anmärkningar. Med analyserna av andra, tredje, fjärde och femte avdelningarnas väsen har vi förflyttat oss ett gott stycke in i äktenskapszonen, och vi ser då att stora delar av samtliga dessa väsens känsloliv inte är frigjort för det religiösa livet, utan i stället omsätts i "parningsdriften", vilken då yttrar sig i vad vi kallar förälskelse, äktenskap, föräldrakärlek, familjeliv, familjeförsörjning osv., med därtill hörande lyckliga och olyckliga verkningar. Ju mer av individens känsloliv som ännu tar sig uttryck i dessa realiteter, desto mindre känsloliv står till hans förfogande för det religiösa eller andliga området; desto mindre är individen andligt sett, och desto större är han materiellt sett. Men då de nyss nämnda avdelningarna ligger inom en zon i utvecklingen, där det sexuella livet, enligt senare analyser i Livets Bog, genomgår en mycket stor kosmisk förvandling, blir vi vittne till att den så kallade "naturliga" sexualiteten inom denna zon är stadd i kraftig degeneration. Äktenskapen blir därigenom ytliga och olyckliga. Jag har därför kallat denna zon "de olyckliga äktenskapens zon". Den kan i sin tur betraktas som begynnelsestadiet av en annan zon i tillvaron, som jag gett benämningen "ofruktbarhetens zon", eftersom degenerationen här har nått fram till ett stadium där väsendena är helt olämpliga som "äkta män" och "äkta makor". Denna zon utgör enligt kosmiska analyser den verkliga gränszonen mellan den djuriska och den mänskliga sexualiteten. För att förstå detta måste man erinra sig att jordmänniskan, som människa betraktad, ännu inte är identisk med den kosmiska eller fullkomliga människan, utan skiljer sig från denna genom att hon tillhör djurriket och kroppsligt sett ännu bara är ett däggdjur som lever under djurrikets lagar vad kön, befruktning och fortplantning angår. Den fullkomliga människan däremot är ett väsen som lever under helt andra sexuella lagar och betingelser, genom att alla sexuella krafter hos henne är omdanade till anlag som gör hela hennes samlade framträdande till en praktisk uppfyllelse av lagen för tillvaron, och därvid låter hennes medvetandes sol, renad från allt vad djurisk och ofärdig natur heter, såsom kön, svartsjuka och ägandebegär, likt en känsla av Guds närhet lysa värmande och livgivande på allt och alla i hennes omgivning. Skillnaden mellan jordmänniskan och den kosmiska människan ligger alltså huvudsakligen i att den förstnämnda genom sin sexualitet håller sådana anlag vid liv som knyter henne till djurriket, medan den sistnämnda däremot genom sin sexualitet håller sådana anlag vid liv som knyter henne till människoriket. Djurriket och människoriket har därigenom var sin särskilda form av sexualitet, som skapar djuriska respektive mänskliga anlag och tendenser. För varje form av skapande, för varje form av medvetandeyttring, ligger således sexualiteten till grund. Sexualiteten utgör kärnan i "den gudomliga skaparprincipen", och de här antydda problemen kommer därför att under begreppet "den högsta elden" analyseras senare i Livets Bog.