131. Sexualitet har hittills inte haft någon särskilt god klang i jordmänniskans öron när andlig utveckling varit på tal. Men detta kommer sig just av att hon har bevittnat all den disharmoni och det lidande, alla de sorger och bekymmer, de lägre tendenser och lidelser, som den ju åstadkommer i jordmänniskornas medvetandeliv. De har härigenom kommit att uppfatta sin sexualitet som det största hindret för andlig utveckling. Men detta har ju endast sin rot i att deras sexualitet hör djurriket till, och därför befordrar just sådana tendenser som man nödvändigt måste bemästra för att kunna uppnå en högre utveckling, vilket alltså i detta fall betyder: att bli ett kosmiskt väsen eller en färdigutvecklad människa. Jordmänniskorna har därför bara kännedom om den sida av "den högsta elden" som upprätthåller djurrikets existens i tillvaron. Men genom att jordmänniskan är ett väsen som i sin utveckling har passerat djurrikets kulminationszon och därför börjat få mänskliga tendenser, börjat få begär efter en renare och mer upphöjd form av tillvaro, underminerar dessa tendenser och begär de djuriska anlagen och den djuriska naturen. Men härigenom kommer hon i direkt konflikt med sin sexualitet, eftersom hennes djuriska anlag och natur just upprätthålls av denna. Hon kommer därför med nödvändighet att betrakta denna djuriska sexualitet såsom hörande till det så kallade "onda". Eftersom jordmänniskan alltså är ett övergångsväsen mellan djur och människa, ska vi finna att huvudparten av hennes lidanden och svårigheter är identiska med degeneration, vilket här är detsamma som djurrikets undergång i hennes medvetande. Och denna degeneration måste med nödvändighet också yttra sig i hennes sexualitet. Eftersom andra och tredje kategorins väsen huvudsakligen befinner sig i gränsområdet mellan den djuriska och den mänskliga sexualiteten, kommer detta till uttryck genom många olika slags störningar i deras sexuella liv. Vi finner därför att hos somliga väsen gör sig en alltför stark förälskelsetendens gällande, vilken i sin tur leder till otrohet i äktenskapet, barn utom äktenskapet och skilsmässor. Vidare finner vi hos andra väsen barnlösa äktenskap, ovilja mot att föda och uppfostra barn samt barnbegränsning och fosterfördrivning. I andra fall finner vi väsen av tvivelaktigt kön och väsen med böjelse för förälskelse i sitt eget kön. Inom andra och tredje kategorins områden finner vi således kulminationen av den sexuella degenerationen. Och då all sexuell upplysning, utom när det gäller det så kallade "naturliga" tillståndet, hittills inte kunnat frisläppas på grund av massornas omogenhet, har väsendena varit hjälplösa och levt under mycket ogynnsamma förhållanden, med förföljelse, hat och missförstånd, så snart de börjat växa ifrån det "naturliga" tillståndet. Detta har i sin tur resulterat i svåra förvillelser, utsvävningar och laster, eller sådan sexuell sjuklighet som vi benämner "perversitet". Men här bör man lägga märke till att jordmänniskans utveckling till en högre värld inte behöver gå genom perversitet, och att perversiteten i stället är en sjuklighet, som mycket lätt infinner sig i den okunniga och oskyddade individens sexualitet i den zon där hans övergång från djur till människa äger rum. Denna zon sträcker sig visserligen över hela jordmänsklighetens utvecklingsområde, eftersom jordmänniskan är det sista väsendet inom djurriket. Alla degenerations- och övergångsformer kulminerar därför i detta rike. Men inom den del av detta område som utgör andra kategorins utvecklingsstadier finner vi den största äktenskapliga söndringen, de största sexuella kriserna och abnormiteterna. Väsendena inom dessa stadier är därför i särskilt hög grad knutna till "de olyckliga äktenskapens zon" och "ofruktbarhetens zon". Men det kan naturligtvis finnas undantag, såtillvida att det på samma stadier finns väsen som ännu befinner sig i äktenskaplig harmoni, samt väsen som tillhör ofruktbarhetens zon utan att vara sexuellt sjukliga, men dessa faktorer är inte allmängiltiga inom hela området för andra kategorin. Och vi kan därför förstå att den nya världsimpulsen kommer att mötas av ett stort intresse inom dessa två zoner, eftersom den nya världsmoral som utgår från denna impuls skiljer sig från den gamla moralen, genom att den utvidgats till att med sin vägledning och upplysning omfatta även dessa zoner.