136. Andra avdelningen. Intill första avdelningen av tredje kategorin gränsar en avdelning av väsen som även de är forskare; men dessa skiljer sig från de tidigare nämnda väsendena genom att intelligensen hos dem behärskar ett ännu större område i förhållande till känslan. Disharmonin mellan intelligens och känsla är här alltså större. Då känslolivet i andra avdelningens väsens medvetande ännu är förhållandevis primitivt, eftersom det inte i någon högre grad sträcker sig till själsliga eller andliga områden, utan endast omfattar rent materiella eller fysiska erfarenheter, blir samtliga dessa väsens forskningsfält endast av fysisk natur eller hemmahörande på fysiska områden. Detta betyder i sin tur att deras medvetande endast utgörs av sådan kunskap som är tillgänglig genom de rent materiella sinnena och tekniska hjälpmedlen. Men här representerar de en för mänsklighetens dagliga liv och handlande utomordentligt betydelsefull, ja, oumbärlig kunskap. Denna materiella kunskap kommer här i Livets Bog att betecknas som den egentliga "vetenskapen" – till skillnad från "visdomen", som inte bara rymmer materiellt vetande, utan också, som vi redan antytt, består av vetande om känsla eller ande. Väsendena i tredje kategorins andra avdelning kan alltså betecknas som de egentliga "vetenskapsmännen". Eftersom vi senare i denna inledning kommer att påvisa hur underbar och oumbärlig denna vetenskap är för jordmänsklighetens framsteg mot det kosmiska medvetandetillståndet, ska vi här inte dröja längre vid den, utan bara understryka att det bland dess utövare och upphov finns många fina och ädla väsen som helt och hållet arbetar i mänsklighetens intresse och därigenom gör vetenskapen till idealism, till ett bålverk mot sjukdomarnas och svårigheternas mörker och avgrunder. Men det finns naturligtvis också här väsen som framträder som egoismens och äregirighetens lydiga slavar och som därigenom gör vetenskapen till en stimulans för mörker, krig och lemlästning. Bland vetenskapens utövare kan man därför finna många olika karaktärstillstånd, alltifrån de idealistiska till de brottsliga.
      Eftersom vetenskapen enbart utgör ett vetande byggt på materiella erfarenheter och beräkningar, saknar den sådan kunskap som upplevs genom andliga sinnen och erfarenheter. Den blir därigenom ensidigt inriktad, och de av dess utövare som ännu bara kan förnimma materiellt, blir därför mer eller mindre nödsakade att uppfatta de analyser inom den nya världsimpulsen som är ett resultat av andligt förnimmande såsom "ovetenskapliga" eller fantastiska. De blir därigenom motståndare till dessa, i samma mån som de saknar just motsvarande andliga erfarenheter eller hållpunkter för bekräftelsen av dessa analyser. Den samlade vetenskapens inställning till den nya världsimpulsens analyser kommer därför att representeras av mycket olikartade hållningar, alltifrån motstånd och intolerans till välvilligt intresse och sympati, alltefter vederbörande väsens kvalifikationer utanför den materiella kunskapens områden.